Om breakdown och när ska jag börja jobba då?

Hej vänner,

Kalendern talar om att det är tisdag och det är den sista veckan i augusti.
Augusti som enligt årstiderna räknas som den sista sommarmånaden…
Men vi har ju verkligen fått en helt makalöst vacker och varm sommar i år,
så nog känns det ändå lite ok att tänka sig att hösten snart är här..?

Sen kan ju september bjuda på brittsommar, vem vet? 🙂
Men vädret blir ju det det blir… jag brukar faktiskt aldrig
kolla prognoser heller, det är bara om man ska göra något särskilt.

***

Idag kände jag mig som en överkörd vante när klockan ringde…
Vi hade tid på Tandregleringen 7:45 och vi skulle cykla dit, så 
klockan ringde tidigt idag.
Det har flutit på så himla bra allting och nu har duvan fått sin tandställning.
Hon är helt fantastisk och har ett tålamod som räcker sisådär ett par varv runt vårt klot.
Och de på tandregleringen är helt underbara! Allt bara löser sig och inga frågor är dumma.

När vi sa hejdå utanför skolan kände jag mig bara så stolt och varm inombords.
Tänk att den där tösen faktiskt är min dotter!
Det är en sådan överväldigande känsla.

***

Jag cyklade sedan vidare till mitt jobb.
Jag kramade alla goa kollegor och fikade lite med dem.
Sen hade jag möte med min chef och vi pratade om allt som hänt,
samt hur vi skulle lägga upp det när jag ska komma tillbaka.

Rent fysiskt har jag nog byggt upp mig en bra bit på väg.
Mentalt har jag en del kvar att jobba på.
För som jag sagt så ser det kanske ut som jag orkar mer än jag gör.
För när vi är på kalas eller festlighet får jag gå ifrån för att jag blir för trött och hjärnan överhettad…

Och i söndags… jag då hade jag ett riktigt breakdown.
Tårarna sprutade och jag visste varken ut eller in.
Jag vill så hjärtans gärna orka och hänga med som “alla andra”.
Jag vill inte heller så gärna erkänna det i första taget…
För vem sjutton vill att cancer ska sätta krokben för en efter behandlingarna..?
Nej, man vill inte att det ska märkas att man varit sjuk.
Det känns som ett nederlag att erkänna att man är trött.

Därför har vi inte satt ett exakt datum än.
Men nån gång senare i höst.
När jag är redo.

***

Men nu är det augustis sista tisdag och jag sitter i min favoritfåtölj.
Jag har duschat en andra gång då jag gick och tränade när jag kom hem.
Igår hade jag inte en tillstymmelse till energi i kroppen för att orka med ett pass.
Idag blev det mer som en boost samtidigt som jag blir lugn i själen.

Så – ta hand om er och ha en fin tisdagskväll!
Varma kramar Anna

Om högstadiestart, sömnlöshet och sammetsfåtölj

Heeeeej där,

Sommarlovet 2018 är slut och skolan har börjat igen.
Juvelen har börjat ett nytt kapitel i sitt liv.
Att börja högstadiet är ju ändå ganska stort.
Fortfarande grundskolan, men när man börjar högstadiet förvandlas man till
en riktig tonåring – med allt vad det innebär 😉
Men vet ni – hon är väldigt medgörlig våran tonåring, iaf än så länge.

Måndag var första dagen och det var nog en del fjärilar i magen innan hon cyklade iväg.
Så även om jag var så trött så jag mådde illa ville jag så klart gå upp och se till så att allt
funkade på morgonen (maken åker väldigt tidigt vissa dagar och detta var en av dem).
Kanske var det så att det var mamman som egentligen var mest nervös 🙂

Hem kom iaf en väldigt glad och nöjd högstadietjej! 🙂

***

Det är ju det där med att kunna sova ordentligt…
Jag förstår inte vad det är i tabletterna som gör att jag har så svårt att sova.
Somnar, men vaknar som en klocka vid halv två två.
Sen kan jag ligga och snurra och vrida och vända i timmar….
Kroppen känns helt elektrisk och det liksom sticker i mig.
Jag hoppas verkligen det mattas ut efter ett tag….

***

Något som är betydligt roligare än sömnlösa nätter är fåtöljen som nu är omklädd och klar! 🙂
Minns ni hur den såg ut F Ö R E?

Fåtöljen är ett arvegods från min mans mormor och den är helt underbar!
Men klädseln passar inte riktigt in i vår stil.
(men jag vet att det är ett jättefint designertyg)
För att den ska passa in hos oss med vår stil valde vi att klä om den.
Så förra veckan lämnade vi in den till en tapetserare och i måndags var den klar!

S Å  H I M L A  N Ö J D!!! 🙂

Redan när vi fick den för ett par år sedan önskade jag klä den i ett mörkt blått sammetstyg.
Och jag ångrar det inte en sekund.
Det som fattas nu är en enfärgad matta – tycker att det blir ett lugnare intryck med en enfärgad matta.

***

Igår fick jag lite coaching av en vän som läser en ledarskapsutbildning.
Så värdefullt!
Jag behöver stöd i rätt riktning för att hitta tillbaka till mig själv och finna självförtroendet
i vad jag kan igen…
Hon ska också hjälpa mig att uppfylla en dröm som jag har genom coahing.
Det är lätt att tappa bort sig och vad man är bra på i en situation som denna.

***

Ta hand om er och ha en riktigt fin onsdag!
Varma kramar Anna

Om att ha planer för vardagsrummet

Hej hej 🙂

Visst är väl söndagar bra härliga ändå?
Jag börjar bli allt bättre på att varva ner och inte stressa upp mig för saker jag “borde” göra.
Och de där sakerna som jag anser att jag “borde göra” finns bara i mitt huvud, ingen annans.
Min man berömmer mig snarare när jag saktar ner istället för gasar.

För hur det än är så försöker jag se och dra lärdom av saker som händer i livet.
Varför har jag haft sådana enorma krav på prestation på mig själv?
Vet ni, jag tror att det bottnar i att jag tycker att jag blir en “bättre” människa ju mer jag presterar,
d.v.s sådant som i min värld varit mätbart.

Men med allt som hänt och den här senaste cancerresan har fått mig att reflektera mer.
Reflektera över vad som är viktigt på riktigt.
Och jag kan då komma fram till EN sak:
JAG VILL LEVA!

Och jag vill leva gott och må bra.
Få vara tillsammans med alla som jag älskar!
Och de älskar ju mig precis som jag är, inte för vad jag presterar.

Jag har ett brinnande intresse för inredning och design.
Att skapa ett harmoniskt hem är en process.
Hemmet är ju den plats där vi ska kunna koppla av och känna oss trygga.

Därför finner jag läran om Feng Shui så intressant.
Där hittar jag verktyg för att på mitt sätt skapa vårt hem.

Ju mer ordning vi har på saker och ju mer vi rensar bort desto lugnare blir jag.
Jag tycker om att ha saker omkring mig, saker som betyder något för mig.
Men jag har inget behov av att fylla alla våra skåp med saker som kan vara “bra-att-ha”.
I och med vår flytt från hus till lägenhet så har vi varit tvungna att rensa bort väldigt mycket.
Det har gjort att vi har inte så mycket saker “utifall att..”
Men att rensa är en ständig process och det får ta sin tid.

När jag bloggar eller skriver sitter jag med laptopen i knät i soffan…
Inte helt ultimat.
När maken behöver jobba hemifrån sitter han i en mindre ergonomisk ställning vid skrivbordet.
Älskar det skrivbordet – men tyvärr är det inte särskilt ergonomiskt som sagt.
Men, vi kanske flyttar till något lite större en dag och då vill vi ha skrivbordet.
Till dess får vi magasinera det helt enkelt.

För vårt vardagsrum måste även fungera som arbetsplats.
Så lite förändring är på gång här.
Inga stora förändringar, men ett nytt skrivbord och en bättre stol är snart på väg in.
Den uppmärksamme kanske också ser att våra sängbord hamnat här som sidobord till soffan.
Har länge velat ha “lampbord” så. 

Så medans livet går sin gilla gång har vi små projekt på gång.
Lagom stora projekt.

Så snart kan jag sitta vid ett skrivbord istället för i soffan där axlarna och nacken faktiskt tar stryk,
även om det inte är längre stunder…

Ta hand om Er och ha en riktigt fin söndag!
Varm kram Anna

Om att tappa kontrollen och bara vilja att allt är en mardröm

Heeeeeej!

Det är Mors Dag och för andra gången i mitt liv är jag sjuk och skallig.
Mitt nakna huvud påminner mig om cancerhelvetet som härjar.

Jag tappar kontrollen och tårarna flödar…
Jag gråter och vi gråter till slut alla tre.
Det är ta mig tusan inte enkelt det här.

Först och främst vill jag bara säga att jag är extremt TACKSAM
för det jag har och för ALL KÄRLEK som värmer mig.
För ALLA ni som stöttar, peppar och bryr er om.
Som finns och inte är rädda.

Vissa dagar överfaller ändå känslorna.
De förbannande otäcka grisiga okontrollerade känslorna.
Känslor av vanmakt och orättvisa.
Den här verkligheten som vi tvingas förhålla oss till är inte enkel.
Känslorna som överfaller mig om nätterna när jag vaknar alldeles genomsvettig.
Rädslan för att inte vakna nästa morgon för att det är tungt att andas…

Allt det som känns smutsigt och fult.
Ingen vill tappa kontrollen över sitt eget liv…
Ingen vill leva och sväva i ovisshet…
Nej, ingen har några garantier, men just nu sätts ju trots allt mina lite mer på prov…

Cancer är inte något vackert rosa moln.
Cancer svärtar ner oss och geggamojjan anfaller.
Jag känner mig ful och ofräsch.
Cancern gör mig smutsig.

Det finns ingen mall….
Vi känner ALLA sååå olika i den här situationen, vilket jag har den största respekt för.
Därför säger jag aldrig:
“Jag förstår vad du menar” för våra känslor är så individuella.

Jag var rädd för att mörkret skulle attackera mig nu.
Det gör det när kroppen bryts ner så kapitalt.
När varje kroppsdel värker och man totalt tappar kontrollen över sig själv.
Frustrationen över att inte riktigt kunna förklara vad som händer inom en…

Jag försöker samla ihop mig igen….
Det går, det vet jag, för jag har varit här förut.
Ni anar inte hur många gånger jag tänkt att allt “bara” är en fruktansvärt obehaglig mardröm…
Men nej…. tyvärr är det livet just nu.
Tvättar svettiga lakan och täcken….

Det är Mors Dag och jag vill inget hellre än att vara en
GLAD och BEHAGLIG mamma och fru….

Så… jag ska försöka skicka in mig själv i duschen och “rycka upp mig”.
Men det tär det här…. det tär på kropp och själ.

Hoppas ni tar vara på dagen på allra bästa sätt.
Precis så som ni vill ha det.
Oavsett om ni firar denna dag eller ej.

Med kärlek,
Anna