Om danspass och storstädning

Just nu lyder jag min tonårings order…
“Nu sätter du dig i soffan (ok lite olydig, för sitter i fåtöljen ;-))) och tar det lugnt!”
Har en rygg som bråkar… Tror det är hormonskrällesblockerarna som ger mig värk i kroppen…
Det tar ca ett år för kroppen att stabilisera sig, har läkarna sagt.
Bara åtta månader kvar då… 
Magkaoset ställde ju tyvärr till det en del, så nu får jag jobba upp mig själv igen.
Biter ihop och tänker att bättre dagar snart är på väg.

Har iaf varit på ett afrodanspass idag.
Älskar ju verkligen de där härligt energigivande passen!!
Jag gör så gott jag kan just nu helt enkelt.
Men jag ska vinna detta, jag ska känna mig starkare till jul – det är mitt mål!

Idag ska vi storstäda här. 
Jag har gjort vissa delar i veckan, men orkar tyvärr inte riktigt allt själv.
Så idag får team W hjälpas åt.
Juvelen är entledigad då hon är hos farmor och bakar lussekatter 🙂

Jag gillar ju verkligen att storstäda, och känslan efteråt ger mig ett sådant behagligt lugn inombords.
Brukar ni med storstäda innan jul?

Tänker tom fuska och sätta upp adventsbelysningen,
för nästa helg är vi i Göteborg för att gå på Peter Apelgrens show.
Min man äääälskar hans humor :))

Ha en riktigt härlig lördag!
Varma kramar Anna

Om att ha en fin helg i hjärteasken

Hej finingar ♥

Nu ska det fungera att kommentera igen, för min man, tillika it-konsulten, har hjälpt
sin it-handikappade fru 🙂
Det märkliga är ju att jag för några år sedan jobbade på en it-avdelning, men all ny teknik
stressade mig. Jag hade så svårt att hänga med och det blev bara kaos i huvudet på mig.
Kände aldrig att jag räckte till, tyckte att jag var korkad och extremt trögfattad.
Jag kunde inte ta in allt och det blev bara fullständigt kaos i mitt huvud.
Idag kan jag se det på ett annat sätt. 

Jag är inte trög, men där och då hade min hjärna en enorm begränsning.
Jag led av utmattningssyndrom och kunde inte ta in allt omkring mig.

Jag lider fortfarande av detta och ber ju oftast min man om hjälp när tekniken strular.
Sen är han väldigt intresserad och tycker oftast att det är roligt att lösa problem, så vi matchar bra kan man säga.
Dessutom så älskar han ju som sagt ny teknik så vi har ju en del “hypade” grejer här hemma.
Ni vet, lampor som styrs med appar, klockor och röster 😉
Han är såååååå söt när han visar nya saker han satt upp här hemma ♥
Och jag lär mig allt efter som.

Som den här lampan…
En lampa med så stort affektionsvärde för mig.
Den har alltid stått på ett lampbord vid soffgruppen i mormor och morfars vardagsrum.
Nedanför stod oftast en skål med karameller, ja just karameller för det var alltid hårda karameller 🙂
Nu har vi uppdaterat den med en ny midnattsblå lampskärm i sammet.
Den har även en glödlampa som kan fjärrstyras och skifta färg, om man så önskar.

Helgen har jag bäddat in som ett mjukt minne i min hjärteask.
Först hade juvelen och jag en urmysig tjejkväll, bara hon och jag, i fredags.
Vi gjorde egna pizzor och kröp sen upp i soffan och kollade på Wahlgrens värld.

Lördagen började med träning.
Maken var på ett cykelpass, jag och söstra mi var på glödyoga.
Yoga of Hope – som anordnades på flera håll runt om i landet.
Vi alla som var där hade skänkt en slant till Barncancerfonden.
Win – win på alla sätt ♥

Sen åkte mannen och juvelen med svågern och kusinen till Nabben.
De bastade och åt gott. 
Här hemma var vi fem tjejer som hade maratonmys.
Det blev bara en sån himla lyckad eftermiddag och kväll.
Vi gjorde inget särskilt, utan vi umgicks. 
Totalt opretentiöst, men såååå himla mysigt.

Vi lagade mat ihop, tog ett glas bubbel, och pratade om allt mellan himmel och jord.
Jag hade inte styrt med nånting utan vi tog det bara som det kom. 
Alla hjälptes åt och vi hade fokus på att umgås.

Vi firade tom att jag hade gått upp 0,5kg!! 🙂
För att äntligen kunna äta igen utan att bli stressad och nervös för att springa till toa innan sista tuggan svalts…
Ja, jag har känt mig oerhört begränsad och inte knappt vågat gå ut.
Men nu vänder det och jag börjar så sakteliga få ny energi igen.

Nu har vi återigen måndag och den här veckan händer det lite roliga saker.
Mamma o pappa kommer på torsdag ♥
Och på onsdag ska söstra mi, en vän och jag lyssna på Trendstefan, ett event som anordnas av EM möbler.

Hur ser er vecka ut?
Har ni något ni ser fram emot lite extra?

Nu ska jag fortsätta skriva här.
Sen är det föräldramöte ikväll.

Ha en fortsatt fin måndag vänner!
Varma kramar Anna

 

Om breakdown och när ska jag börja jobba då?

Hej vänner,

Kalendern talar om att det är tisdag och det är den sista veckan i augusti.
Augusti som enligt årstiderna räknas som den sista sommarmånaden…
Men vi har ju verkligen fått en helt makalöst vacker och varm sommar i år,
så nog känns det ändå lite ok att tänka sig att hösten snart är här..?

Sen kan ju september bjuda på brittsommar, vem vet? 🙂
Men vädret blir ju det det blir… jag brukar faktiskt aldrig
kolla prognoser heller, det är bara om man ska göra något särskilt.

***

Idag kände jag mig som en överkörd vante när klockan ringde…
Vi hade tid på Tandregleringen 7:45 och vi skulle cykla dit, så 
klockan ringde tidigt idag.
Det har flutit på så himla bra allting och nu har duvan fått sin tandställning.
Hon är helt fantastisk och har ett tålamod som räcker sisådär ett par varv runt vårt klot.
Och de på tandregleringen är helt underbara! Allt bara löser sig och inga frågor är dumma.

När vi sa hejdå utanför skolan kände jag mig bara så stolt och varm inombords.
Tänk att den där tösen faktiskt är min dotter!
Det är en sådan överväldigande känsla.

***

Jag cyklade sedan vidare till mitt jobb.
Jag kramade alla goa kollegor och fikade lite med dem.
Sen hade jag möte med min chef och vi pratade om allt som hänt,
samt hur vi skulle lägga upp det när jag ska komma tillbaka.

Rent fysiskt har jag nog byggt upp mig en bra bit på väg.
Mentalt har jag en del kvar att jobba på.
För som jag sagt så ser det kanske ut som jag orkar mer än jag gör.
För när vi är på kalas eller festlighet får jag gå ifrån för att jag blir för trött och hjärnan överhettad…

Och i söndags… jag då hade jag ett riktigt breakdown.
Tårarna sprutade och jag visste varken ut eller in.
Jag vill så hjärtans gärna orka och hänga med som “alla andra”.
Jag vill inte heller så gärna erkänna det i första taget…
För vem sjutton vill att cancer ska sätta krokben för en efter behandlingarna..?
Nej, man vill inte att det ska märkas att man varit sjuk.
Det känns som ett nederlag att erkänna att man är trött.

Därför har vi inte satt ett exakt datum än.
Men nån gång senare i höst.
När jag är redo.

***

Men nu är det augustis sista tisdag och jag sitter i min favoritfåtölj.
Jag har duschat en andra gång då jag gick och tränade när jag kom hem.
Igår hade jag inte en tillstymmelse till energi i kroppen för att orka med ett pass.
Idag blev det mer som en boost samtidigt som jag blir lugn i själen.

Så – ta hand om er och ha en fin tisdagskväll!
Varma kramar Anna

Om högstadiestart, sömnlöshet och sammetsfåtölj

Heeeeej där,

Sommarlovet 2018 är slut och skolan har börjat igen.
Juvelen har börjat ett nytt kapitel i sitt liv.
Att börja högstadiet är ju ändå ganska stort.
Fortfarande grundskolan, men när man börjar högstadiet förvandlas man till
en riktig tonåring – med allt vad det innebär 😉
Men vet ni – hon är väldigt medgörlig våran tonåring, iaf än så länge.

Måndag var första dagen och det var nog en del fjärilar i magen innan hon cyklade iväg.
Så även om jag var så trött så jag mådde illa ville jag så klart gå upp och se till så att allt
funkade på morgonen (maken åker väldigt tidigt vissa dagar och detta var en av dem).
Kanske var det så att det var mamman som egentligen var mest nervös 🙂

Hem kom iaf en väldigt glad och nöjd högstadietjej! 🙂

***

Det är ju det där med att kunna sova ordentligt…
Jag förstår inte vad det är i tabletterna som gör att jag har så svårt att sova.
Somnar, men vaknar som en klocka vid halv två två.
Sen kan jag ligga och snurra och vrida och vända i timmar….
Kroppen känns helt elektrisk och det liksom sticker i mig.
Jag hoppas verkligen det mattas ut efter ett tag….

***

Något som är betydligt roligare än sömnlösa nätter är fåtöljen som nu är omklädd och klar! 🙂
Minns ni hur den såg ut F Ö R E?

Fåtöljen är ett arvegods från min mans mormor och den är helt underbar!
Men klädseln passar inte riktigt in i vår stil.
(men jag vet att det är ett jättefint designertyg)
För att den ska passa in hos oss med vår stil valde vi att klä om den.
Så förra veckan lämnade vi in den till en tapetserare och i måndags var den klar!

S Å  H I M L A  N Ö J D!!! 🙂

Redan när vi fick den för ett par år sedan önskade jag klä den i ett mörkt blått sammetstyg.
Och jag ångrar det inte en sekund.
Det som fattas nu är en enfärgad matta – tycker att det blir ett lugnare intryck med en enfärgad matta.

***

Igår fick jag lite coaching av en vän som läser en ledarskapsutbildning.
Så värdefullt!
Jag behöver stöd i rätt riktning för att hitta tillbaka till mig själv och finna självförtroendet
i vad jag kan igen…
Hon ska också hjälpa mig att uppfylla en dröm som jag har genom coahing.
Det är lätt att tappa bort sig och vad man är bra på i en situation som denna.

***

Ta hand om er och ha en riktigt fin onsdag!
Varma kramar Anna