Om frågor till morfardoktorn och en hel massa guld…

Uppe tidigt idag då jag ska vara på sjukhuset kl nio.
Jag har skrivit ner en del frågor till morfardoktorn.
För det är mycket jag går och funderar på.
En sak som upptar mycket av mina tankar är det här med rekonstruktionen.
Jag vill gärna veta när var och hur… Bara för att ha en plan.
Nu famlar jag runt och undrar en massa.
Det håller mig kvar i det sjuka ännu mer på något vis.
Svårt att förklara, men så känns det för mig.

***

Efter läkarbesöket åker söstra mi och jag för att hälsa på vår farmor en stund.
Sen åker vi vidare hem till mor och far, lite kvalitetstid för systrarna med sin mamma och pappa på tu man hand liksom ❤
Julkulor måste ju faktiskt inte hänga inte alltid hänga i julgranen…
Jag har dem som pynt i stilleben också.
Man kan ha de små i ett blomsterarrangemang, eller så kan man ha en kvist med kulor på till en snittamaryllis…
Eller min favorit – samla en hel drös i en glaskupa.
Å ljus… man måste tända massor med ljus för bästa mysigaste stämningen…❤
Å ljusslingor… Det går väl åt en del batterier i juletider kan man säga… 
Men det är ju så fint med ljusslingor!
Det är min slags pynt, massa guld, renar, granar, julkulor, ljus och ljusslingor all over.
Tomtar har vi inga… 
Det är helt enkelt inte min grej.
Men sååååå fint hos andra, med hela tomteparader 🙂
Ta hand om Er och ha en fin tisdag!
Nu mot sjukhuset och sen söderöver 🙂

Varma kramar Anna

Om att ha fått en tid och saker som får mig att må bättre

Jag pysslar och flyttar runt lite på sakerna här hemma…
Är lite halvt besatt i glasfigurer av de olika slag…
Den med bubblor i är ny och finns hos Zara Home.
Allt annat är sådant som finns här hemma.
Såsom den blå maneten som dottern och systerdottern själva hade varit och köpt
till mig i födelsedagspresent i somras ♥

Det får mig att må bättre…
Att skapa och helt gå upp i något annat en stund.
Tittar på tavlan med budskapet:
“You can. End of Story”
För vi kan – alla kan, jag tror på att vi har det i oss.

Men ibland tappar man fotfästet – så känns det för mig i alla fall.
Jag svävar i ett tyngdlöst universum och famlar efter något att ta tag i.
Jag ser händerna och famnarna och landar mjukt in i tryggheten.
Vilar huvudet mot min mans bröst.
Kramar min syster hårt.
Pussar pannan på min sovande tonåring.
Ringer mamma.
Sms:ar en vän.

Jag vet att jag har allt det där.
Som ett gigantiskt skyddsnät.

(Känner att jordelementet är det svåraste att få till i stilleben… Nån som har tips på bra
jordelement som passar till detta? Bänkskivan skulle kunna symbolisera jordelementet om det vore sten, 
men det är ju inte äkta marmor)

Och jag är långt ifrån ensam.
Gång på gång återkommer jag till citatet:
“Everyone is fighting a battle you know nothing about.
Be kind. Always be kind.”

Just det känner jag så starkt för.
Ödmjukheten.
Att kunna se mer än sitt eget perspektiv – det gör oss till ödmjukare människor.
Och det är så vackert.

Jag beundrar er som vill följa med, trots djupa dalar.
Jag beundrar er som delar med er av er själva.
Jag beundrar er för att ni orkar fortsätta ge tillbaka.
Tack för värmen, ödmjukheten och omtanken.

Det finns alltid så mycket att kämpa för.
Men störst av allt är K Ä R L E K E N ♥

Och idag har jag ringt.
På fredag har jag en tid hos läkaren. Igen.
Jag vet att jag måste strida för min egen hälsa, det är bara jag som kan göra det.
Men det tar på krafterna, det gör det.
Men vilja att få en förklaring och att bli bättre är större.

Tills dess får det gå sin gilla.
Slowmotiontempo och mycket hemmatid.

Med kärlek,
Anna

Där något tar slut tar något nytt vid

Heeeej där,

Det blev en paus här…
Hoppas det är några kvar här än ändå ♥

Eran Ekenäsliv börjar ju nu gå mot sitt slut.
Men där något tar slut tar ju något nytt vid.

Ska inte på något vis sticka under stolen med att detta fullkomligt slukat vår energi…
Men när vi väl landar kommer det att bli bra, så är det.

Igår var jag i huset för sista gången.
Maken är och gör det sista där idag.
Det har blivit otaliga rundor till tippen, men även Stadsmissionen har fått ta del av vårt överflöd.
För när man börjar tömma ett hus inser man hur mycket saker man har…
Saker som man liksom bara “stuvat undan” så länge…
Trots att vi har rensat i ett helt år, var det ändå massvis kvar för oss att sortera bort.

För när vi väl började bära in saker i lägenheten insåg vi ju ganska snabbt att utrymmet är
extremt begränsat jämfört med i huset.
Där hade vi ju ett stooooort garage på 70 m2, en redskapsbod, en källare på 60 m2 och så boytan på minst 120 m2.
Nu bor vi i en lägenhet på 107 m2, och har ett litet förråd i källaren.
Vi har sparat våra korgutemöbler samt tillhörande krukor, dem förvarar vi hos svärmor och hennes man.
Vi har även sparat trädgårdsredskap som vi förvarar i deras uthus.
Tur för oss att de har massor med utrymmen som vi kan förvara saker tills den dagen kommer när vi behöver dem igen.

Tanken är ju inte att vi ska bo här för alltid, men det kan ju ta tid innan vi hittar det vi önskar.
Vi söker ett radhus i lagom storlek för oss här i stan.
Men, nu landar vi här och det är väldigt mysigt i lägenheten.
Vi har takbalkar överallt och det är ganska lågt i tak, så det är tur att ingen av oss är särskilt lång 😉

Den stora utmaningen nu är att komma iordning.
Det saknas som sagt verkligen förvaringsmöjligheter så rensningen pågår än.
Det går verkligen inte att vara nostalgisk i ett sånt här läge, utan vi har verkligen bara sparat det vi
verkligen behöver och vill ha.
Vi har inte längre 5 uppsättningar av olika serviser, för vem behöver det??
Det är kul att byta, men jag har kommit på att man kan trolla en del med underägg och servetter istället 🙂

Så.
Något är på väg att få sitt slut.
Men nu är det dags att skriva en ny historia, med nya egna kapitel.
Livet liksom.

Viktigast av allt är ju ändå hälsan och livet.
Det blir man varse om gång på gång.
Många tårar har trillat, men ack så tacksam jag är för den familj och de vänner jag har.

Nu ska jag fortsätta röja här.
Hoppas verkligen ni vill följa med på vår nya resa.
Den kommer ju även innebära en ny blogg, men där är jag inte riktigt än, så än så länge håller
jag er underrättade om vad som händer här 🙂

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Jellyfish

Hallå där 🙂

Det här har varit en riktigt fin helg.
Å just nu skulle jag kunna tänka mig lite mer helg än vardag faktiskt 😉
För jag har ändå fått ett litet flow i rensningen och då vill man ju gärna fortsätta,
eller hur? 🙂

Det här blir ju kanske en aningens motsägelsefullt när jag tänker efter…;)
Vi rensar och rensar och rensar…
Men så hittade en ny liten pjäs hit hem.

En manet i glas.
Vet inte vad det är, men det är något oerhört fascinerande med de här
glaspjäserna.
Den är riktigt tung och jag såg den faktiskt i Malaga på Zara Home där.
Men inte kunde jag bära hem denna tungviktare då inte 😉

Men nu var det så att mannen var i Stockholm på kurs/konferens förra
veckan och då bad jag vackert att han skulle införskaffa den.
I hällande regn sprang han till butiken för att köpa med den här
pjäsen till sin fru.

Just nu står den i glaskupan i vardagsrumsfönstret.
Men jag ser ju redan hur den kommer pryda en trave 
vackra böcker på det där marmorsoffbordet från OX Denmarq sen..;)

Helgen har resulterat i den del försäljning faktiskt.
Bl.a. försvann köksbordet fortare än kvickt.
Ha ha ha, så nu har vi ett litet litet sidobord där…:)
Får knappt plats en tallrik på det, ha ha ha…
Men vi har ju matbordet, så vi får äta frukost där helt enkelt.
Bättre att bli av med sakerna nu innan vi flyttar tänker jag 🙂

– Hur har er helg varit då? –

Ha en bra start på veckan!

♥ Kraaaaam Anna ♥