Om att få förtroendet att passa två gullnosar

Heeeeeej,

Det blir lite tyst här när värken sätter in….
Jag vet att det vänder, men vissa dagar är det helt enkelt förbaskat tungt.

Idag är det iaf en ny dag och vi har den äran att ha hand om de här två
gullisarna ♥
De följer mina steg och och jag pratar med dem.
Blir alldeles rörd över hur mysigt det är.

Fåtöljen de sitter i ska kläs om, men tapetseraren hade tid först i mitten av augusti, så 
Anna får vackert vänta….

***

Det här när kroppen värker tär….
Och då är det ändå övergående för mig.
Vem är jag att gnälla när kroppen värker i varje led under nån vecka eller så….?
Det går över det vet jag.
Allt sätts på prov och mycket slås ut.
På sin jakt efter sjuka celler hamnar ju även ganska många friska celler i kläm.
Magen vänds ut-och in, händerna krampar, kallsvettningarna, tröttheten, energin, allt smakar metall, ingen matlust…
När det inte är som man önskar.
Då försöker jag allt jag kan tänka på de dagar då jag fyllt på.
De dagarna som är totalt avgörande för att orka ta fighten på nytt om och om igen.
Benen sopas undan och jag vet att jag inte vill ligga där platt…

Så att ha de här två godingarna här idag är guld värt.
De behöver mig och det känns så härligt.
Så nu ska vi ta och gå ut en sväng.
Jag och de här två små gullisarna.

Ta hand om Er och ha en fin måndag!
Varma kramar Anna

Om att ha skolavslutning

S K O L A V S L U T N I N G – – S O M M A R L O V ! ! !

Tänk att vår sessa slutar sjätte klass idag!
I augusti väntar högstadiet, med nya utmaningar och äventyr.
Men först ett långt härligt sommarlov!

Dagen till ära införskaffade jag blommor i blått och gult 
Vem älskar inte blommor liksom?
Dessutom var jag så värd dem igår tyckte jag.

Landade som en hösäck i soffan igår kväll…
Ganska slut och trött, men ändå nöjd med dagen.
Det känns det ska erkännas….
På lördag börjar jag med “immunförsvarssprutorna” igen, sist kickade de ju in ganska snabbt.

Men nu har vi skolavslutningsfredag!
Tiden går så fort, så fort.
Så idag ska vi ta vara på den här dagen så mycket vi bara kan.

Önskar Er alla en riktigt fin fredag!
Med kärlek,
Anna
 

Om pannben och drivkrafter

Hej,

Dagen-efter-kur3 – 
hur går det?

Vaknat flera gånger inatt, varit uppe, snurrat, varit varm….
Mådde kymigt och tittade på klockan som visade på straxt innan åtta.
Ligga kvar eller gå upp?

Jag bestämde mig för att gå upp och hoppade direkt i mina träningskläder.
Svepte en näringsdryck och gav mig ut.
Luften var skön och vindarna ljumma.
Kände att ju mer frisk luft jag andades ju bättre mådde jag.
Stegen ökade i takt med att illamåendet släppte.
När jag väl var hemma igen hade jag gått mer än 9 km!!!

Om det är något som jag är stolt över när det kommer till mig själv så 
är det styrkan att orka vända motgångar till utmaningar.
Jag har rejält med pannben och är envis som synden.
Kanske uppfattas det som störande, men det hoppas jag verkligen inte.

En del av drivkraften är min enorma lust att leva och finnas!
Men framförallt är det KÄRLEKEN till alla mina nära och kära.
Jag vill vara en del av deras liv länge till.
Jag vill vara med och bevittna deras liv.
Jag är nyfiken och motiverad.
Jag vill vara MED.

Alla tacklar vi motgångar i livet på olika sätt och inget sätt är fel.
Men ingen har rätt att döma någon annan.
Jag är så fast besluten om att ta mig igenom det här på det bästa sätt jag kan.
Därför “unnar” jag mig själv att ta hand om mig så gott jag kan.
Det är jag ta mig tusan skyldig mig själv och mina nära.

Jag ber inte om ursäkt för att jag är hemma.
Jag har fullt upp med behandlingar, sjukhusbesök, provtagning, samtal…
Sen är jag ju fru, mamma, syster, dotter, väninna, vän, svägerska, svärdotter – 
så gott jag bara kan!

Jag tycker att det är jätteintressant att höra era reflektioner.
Vilken är din största tillgång och drivkraft?

Nu ska jag varva runt på stan och fixa kort, blommor och lite annat inför morgondagen.
Helt enkelt för att jag kan och det är jag såååååå TACKSAM för.

Ta hand om Er vänner

Varma kramar Anna

Om vakenkoma och kuratorstöd

Heeej,

Det är “kur-3-dag” idag.
Natten har fördrivits i en vakenkoma utan dess like…
Trött, yr och illamående denna morgon…
Måste ju förebygga allergichock innan kuren så får en rejäl dos kortison med början dagen innan kuren.
Det beror på att det är ett ämne i cytostatikan som är extremt allergiframkalladnde, idegran…
Men nu är dagen här och det är ett steg närmre i rätt riktning.
Även om det just nu känns som jag bara vill kräkas….

Jag är extremt känslig för när jag inte får sova ordentligt.
Om så bara för en natt…
Men jag vet att ett antal vakennätter väntar nu så jag får anpassa tempot i övrigt efter det.

Är ni känsliga för sömnbrist?

Idag ska min fina kollegavän följa med.
Hon skrev ett så fint meddelande till mig som jag ramat in ♥
Tycker om att omge mig med näras omtanke och värme.

Igår hade jag tid hos kuratorn direkt efter läkarbesöket.
“Knölen” under armhålan skall undersökas närmare med ultraljud…
De trodde att det kunde vara en bildning efter operationerna.
Så försöker hålla mig lugn med det.
Och så fick jag träffa “morfardoktorn” och “min” fina sköterska.
De är verkligen på rätt plats de två ♥

Liksom kuratorn.
Hon kan verkligen sätta ord på och hjälpa mig med alla mina hjärnspöken.
Tröttheten, trögheten jag känner i huvudet som ställer till det ibland…
Tålamodsbristen och känslan av att känna mig “fångad” i min situation.
Den känslan som poppar upp och överfaller mig ibland.
Som är svår att förklara för “icke-sjuka”.
När det inte handlar om missunnsamhet utan en slags känsla av att vilja kunna vara lika fri som alla friska.
Fri att göra vad man vill.
Fri att vara fri.
Fri från sjukhusbesök och behandlingar.
Fri.

Tacksam att hon hjälper mig att formulera mina tankar i ord som jag kan vidarebefordra till mina nära
för att förklara varför jag reagerar som jag gör ibland.

Nu får ni ha en fin onsdag.
Jag ska göra mig redo för omgång 3/6.

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna