Om att börja dagen med filmmys och doktorns visdom

Kom hem igår kväll efter att ha varit hemma hos mor och far en sväng.
Vi fick verkligen kvalitetstid tillsammans.
Åt falsk lutfisk (torskrygg istället för lutfisk, men alla tillbehör till) MUMS! och satt länge och pratade om allt som händer omkring oss nu.
Så extremt tacksam för den nära nära relationen vi har till mamma och pappa.

***

Idag börjar jag dagen med filmmys.
Två sköna bönor är alldeles straxt här och vi ska äta scones och kolla på film.
Verkligen ett urmysigt sätt att starta dagen på.
Nu kan ju alla inte göra det en torsdagsmorgon, men varför inte en söndagsmorgon?
Frukost ska vi ju alla äta, och kryp sen upp i soffan och kolla på en mysig film.
Så här i juletider finns det ju massor av härliga juliga filmer att titta på.
Å vad sa han morfardoktorn då?
“Det är ju ett under att du bara sitter här” …
När jag sa att jag känner mig så sliten och trött.
“Din kropp har varit med om så extremt mycket så det är så viktigt att du verkligen 
tar det lugnt och landar i allt det här.”

Det var ju vad jag hade tänkt göra, men så kom slag på slag…
“Du ska INTE känna någon som helst stress, ta en sak i taget. Du måste verkligen bli helt hel innan du funderar på något annat just nu. Är du inte redo när sjukskrivningen går ut, så är du inte. Bry dig inte om vad någon annan tycker, utan fokusera på att bli hel.”

Vad kan jag säga…. Han ser mig. Han ser oss.
För med mig hade jag min syster.
Och allt hänger ihop.
Jag blir dålig, hon blir inte bra i sin heshet….
Det mesta hänger ihop.
På måndag ska jag göra gastroskopi.
Han förklarade så noga för oss hur hela diafragman hänger ihop.
Hur han tror att mina akutresor till sjukhuset hänger ihop.
Mycket utgår ifrån magen.
Även mina bröstsmärtor kan ha med magen att göra.
Men gastroskopin skrämmer livet ur mig….
Undersökningar, provtagningar, nålar, slangar, smärta… – allt får mig att bara vilja 
sparka bakut och skrika neeeeeeeej….!
Samtidigt som jag vet att det är för mitt eget bästa.
Så igår ringde jag till gastroskopienheten och berättade om min extrema oro och rädsla.
Pratade med en sköterska som på en gång förstod allvaret i mina känslor.
“Du ska få sova” sa hon…
Tack, tack, tack snälla, sa jag.
Jag tycker fortfarande att det känns obehagligt, men känner mig lättad över att jag kommer vara helt borta….
“Det tar tid”, sa han.
Precis som min läkare på Karolinska en gång sa:
“Det är som att vända en ångbåt ute till havs Anna, det går extremt långsamt”.
Så tålamod är en dygd och kroppen är långsam.

Det här blev en sak för mycket kan man väl enkelt sammanfatta den här bröstcancern som.
MEN.
Livet är min drivkraft, och jag ska finna energi igen.
Sakta men säkert.
Idag börjar jag med filmmys med två helt underbara vänner.

Med kärlek,
Anna

Om frågor till morfardoktorn och en hel massa guld…

Uppe tidigt idag då jag ska vara på sjukhuset kl nio.
Jag har skrivit ner en del frågor till morfardoktorn.
För det är mycket jag går och funderar på.
En sak som upptar mycket av mina tankar är det här med rekonstruktionen.
Jag vill gärna veta när var och hur… Bara för att ha en plan.
Nu famlar jag runt och undrar en massa.
Det håller mig kvar i det sjuka ännu mer på något vis.
Svårt att förklara, men så känns det för mig.

***

Efter läkarbesöket åker söstra mi och jag för att hälsa på vår farmor en stund.
Sen åker vi vidare hem till mor och far, lite kvalitetstid för systrarna med sin mamma och pappa på tu man hand liksom ❤
Julkulor måste ju faktiskt inte hänga inte alltid hänga i julgranen…
Jag har dem som pynt i stilleben också.
Man kan ha de små i ett blomsterarrangemang, eller så kan man ha en kvist med kulor på till en snittamaryllis…
Eller min favorit – samla en hel drös i en glaskupa.
Å ljus… man måste tända massor med ljus för bästa mysigaste stämningen…❤
Å ljusslingor… Det går väl åt en del batterier i juletider kan man säga… 
Men det är ju så fint med ljusslingor!
Det är min slags pynt, massa guld, renar, granar, julkulor, ljus och ljusslingor all over.
Tomtar har vi inga… 
Det är helt enkelt inte min grej.
Men sååååå fint hos andra, med hela tomteparader 🙂
Ta hand om Er och ha en fin tisdag!
Nu mot sjukhuset och sen söderöver 🙂

Varma kramar Anna

Om begränsningar och julegranen

Vi packade upp julgranen igår.
Lite pyssel att montera ihop och fälla ut grenarna, vilket man inte annars är van vid 😉
Men den känns väldigt autentisk måste jag säga.
Å så måste jag ju erkänna att det är vääääldigt skönt att slippa barrandet, som kan driva mig en smula till vansinne…;)
Vi har ju inte så högt i tak här under takåsarna så vi valde en som är 165 cm hög.

Köpte en ny ljusslinga som små bollar med. Så himla söt tycker jag.
Annars inget nytt i våran gran.
Faktiskt samma tema som de senaste åren.
För jag gillar guld och glaskulor.
Kulorna med guldtofs samt guldstjärnorna kommer från Svenskt Tenn.
Klassiska och håller år efter år tycker jag.
Idag kan jag Ä N T L I G E N prata igen.
Det tär att vara hes… 
Å då ska jag verkligen inte klaga som bara varit hes i en vecka.
Min syster har varit så nervös att jag ska hamna i samma läge som hon… som varit hes i 3,5 månad… Nu går hon hos en logoped ett par gånger i veckan för att få hjälp med ljudande och att få igång rösten ordentligt igen. Precis som min väninna som haft samma problem i 5 månader….
Livet Livet Livet
Imorgon ska jag träffa morfardoktorn för att få lite svar på en massa frågor som snurrar i mitt huvud.
För jag känner mig begränsad i livet just nu. 
För jag blir liksom “straffad” när jag varit ute “bland folk” och faktiskt haft roligt.
Infektioner som avlöser varandra, och jag vet inte vad jag vågar göra snart….
Känner mig ganska sliten efter alla turer…
Sa till min man igår:
“Som jag längtar efter att vakna en morgon och bara känna mig pigg och vaken”
Då fick jag frukost på sängen och kunde ligga kvar och läsa en bok så länge jag ville.
Sån lyx på Annadagen 🙂
Kan bara upprepa det Kammebornia en gång sa:
“Jag mår inte så bra, men jag har det bra.”

För jag sminkar alltid på en fasad när jag går ut. 
Men få vet hur jag egentligen mår när jag stänger dörren.
Det känns tungt att alltid vara den som bryter upp och går hem först.
Samtidigt som jag har respekt för min hälsa. 
Jag väljer inte bort helt, men jag får begränsa mig till det som jag orkar just nu.

Så.
Namnsdag igår, namnsdag idag 🙂
Det visste inte mams och paps när de döpte mig.
Och imorgon har lillebror namnsdag – lite roligt att vi kryssar för tre dagar på raken i kalendern 🙂
Ha en riktigt fin Nobelkväll!

Varma kramar Anna

Om lussebullar och några läkarbesök

Kanske har ni sett i min händelse på instagram att det bakades här igår? 🙂
Jag är verkligen ingen bullmamma, men visst kan jag baka om jag sätter den sidan till 😉
Det är nog kladdet och stöket som blir som gör att jag drar mig för det….
Men har ju en juvel som älskar det, så igår när hon slutade tidigt svängdes en deg ihop.

Gjorde en halv sats med Leilas Saffransbullar med mandelmassa och arraksfyllning,
resten Leilas traditionella lussekatter 🙂

Jag är inte lika fundamental när det kommer till sötsaker, men är fortfarande väldigt restriktiv.
Men nån gång äter jag och då ska det vara värt det. 
Som en hembakad lussebulle, det är ju vansinnigt gott 🙂

Har ni bakat något?

***

Idag har jag pratat med “min” bröstsköterska, för alla dessa infektioner börjar ta smått knäck på mig.
Det är som att de få timmar jag får i respit är jag liksom i vaksamt läge…
När slår nästa till liksom…
Nu har ju infektionerna avlöst varandra på löpande band här, och inte finns det nån röd tråd heller, för det är ju olika hela tiden.
Hon förklarade det som att under själva behandlingen är kroppen i ett slags försvarsläge och hanterar det som attackerar på ett bättre sätt.
Nu har jag inte mycket motståndskraft kvar och alla infektioner tar fäste i min kropp.
Helt ärligt så är jag ganska sliten.
Men jag håller nog ändå modet uppe ganska bra faktiskt.
Men jag känner samtidigt att det här inte är hållbart, jag måste få tid att återhämta mig.
Och jag behöver nån slags vettig förklaring, som gör det lättare att förstå.
Så nu har jag fått en tid hos “morfardoktorn” nästa vecka.
Det känns väldigt skönt.
Veckan därpå ska jag göra gastroskopi…. fy fabian….

Lite så är läget nu.
Ganska trött. Ganska sliten.
Förbaskat ont i halsen och ganska hes.
Men med en vilja av stål.
För det jag vill är att leva mitt liv.

Ha en fin kväll finingar!
Varma kramar Anna