Om svaret på frågan

Hej fina ni ♥

Måndag och en synnerligen vacker sådan.
Mannen min jobbar hemifrån idag så vi tog lunchdejt på stan – sådan lyx att kunna göra det lite spontant.

För ett tag sedan var jag på en dag gällande cancerrehabilitering.
Många gånger tänker man ju att rehabilitering är något man gör EFTER.
Men rehabilitering är minst lika viktig UNDER BEHANDLINGEN.

Jag fick frågan om jag ville berätta lite om mina tankar kring detta.
I rummet fanns kontaktsjuksköterskor, dietister, kuratorer och fysioterapeuter (tror inte jag glömt nån yrkesroll nu)
Jag berättade om min cancerresa, som ju är ganska lång, samt hur jag tänkt den här gången.
Mycket har förändrats och många nya rön har kommit sen jag var sjuk sist.

***

” Ärligt talat blev jag skiträdd. Skulle cancern komma och ta mig nu?
Jag vill ju leva, leva och finnas i det livet jag har.
Så jag bestämde mig för att göra det allra bästa som jag kunde.
Vissa dagar kunde det vara en enorm prestation att ta mig ur sängen och gå ett varv runt kvarteret.
Men varje gång har jag märkt att jag mått så mycket bättre för varje steg jag tagit.
Illamåendet har lättat och kroppen orkat lite mer.
Jag vet att jag är utrustad med sjukt mycket pannben och kan pressa mig själv i en situation som denna.
För min livslust är så stor.
Jag. vill. ju. så. gärna. LEVA.

Min terapeut sa till mig att inte göra något som blir ångestbetingat.
Gör det som får dig att le, skratta och må bra.
Så istället för att cykla ifrån cancerjävlen tittar jag på min man, min dotter, mina systerdöttrar.
De som är med på det passet.
Så LER jag – och gör tummen upp!
För vi gör det tillsammans.

Jag vet att jag är en privilegierad person.
Jag har en underbar make och dotter.
En syster med familj som står mig otroligt nära.
Min mamma och pappa i alla lägen.
Min bror och hans sambo och miraklet i magen.
Jag har så många omkring mig som älskar mig och som jag älskar tillbaka.
Min lista kan göras så lång.
För det är jag så innerligt tacksam.

Alla har det inte så.
För dem önskar jag att jag kunde vara en källa till inspiration och drivkraft.
Det önskar jag.”

***

Efteråt fick jag lite frågor.
Bland annat fick jag frågan:

“Har du alltid varit ett träningsfreak?”

Jag har alltid varit i rörelse, jag är inte en stillasittande person. 
Men jag mår bäst när jag rör på mig och jag tränar väldigt varierat.

Så klart förstår jag att det kan verka provocerande.
Men det kan jag ta.
För alla vet inte hur det känns att drabbas av cancer.
Det här är mitt sätt, men jag vet också att forskning pekar på att träning hjälper, både under behandlingen och efter.
Ja, den är min terapi och medicin.
Men vad är det för fel med det?

***

Jobbar du? är en annan fråga som jag svarar på ibland.

Svaret på den frågan är nej, än så länge.
För jag har gjort det förut.
Haft så bråttom och skyndat iväg och agerat “duktig flicka”.
Med en påföljd att jag kraschat, gång på gång.
Det är inte värt det.
Nu tar jag hand om mig själv på bästa sätt och det gör mig till en bättre version av mig.
Det gör mig även till en bättre fru, mamma och medmänniska.
Jag vill leva och jag vill hålla.
Jag är rädd om det liv jag har och vill inte stressa.
Jag vill vara en hel människa.

***

Ta hand om Er fina ni och njut av denna måndagskväll!
Själv ska jag lyssna på Kristin Kaspersens story.

Varma kramar Anna

Om att duka och hänga i köket

Hej vänner ♥

Har du fått en fin start på helgen?
Jag bara måste berätta om Yogapasset som ja och min syster var på igår förmiddag.
Kände mig helt lycklig och ett sådant härligt lugn inombords.
Hon som ledde passet spred både fniss, värme, glädje och kärlek.
För vi behöver alla börja hos oss själva.
Lära oss att tycka om den personen som vi är för att kunna finnas för andra.

Även om detta varit ett väldigt smärtsamt år så har det även funnits så mycket att glädjas åt.
Trots allt mitt i det mörka. 
Men det har alltid funnits liv och hopp.
Ett nytt litet liv (mitt brorsbarn) är ju på väg och det är källan till så mycket glädje i familjen.
Jag har hittat mig själv mer, vågat lita på vem jag är och att jag duger som jag är.
För att jag har fått så otroligt mycket kärlek och värme.
Jag kan inte nog säga hur tacksam och lyckligt lottad jag är.

Igår kväll samlades vi här hemma för tacokväll.
Finns det nån som INTE gillar tacos 😉
Våra ungdomar älskar det verkligen iaf :)))

Dukningen är dock från förra lördagen när Katarina och hennes M var här.
En ganska så spartansk dukning.
Blir ju allt lite fnissig själv när jag ser den.
Det är verkligen att föredra att sätta små vaser utspridda på bordet istället *fniss*
Men vet ni vad – ingen tänkte på det för vi hade bara såååå trevligt.
MEN.
Jag kommer fortsätta älska fina dukningar när tiden och andan faller på.
Det lovar jag 🙂

Ibland kan man servera en Toast Skagen så här istället.
Men skagenröran (hemmagjord of course;-)) i ett litet glas så man själv får skopa upp röran på brödet.

Å här står jag och vevar ihop en kycklingpasta.
Med min mans varsamma hand på mig ♥

Å den här bilden tror jag att Katarina tog med vår kamera 🙂
Så med den önskar jag er en riktigt riktigt fin lördag!

Kärlek och varma kramar,
Anna

Om yogan som både fysisk och psykisk utmaning

Hej mina vänner,
Dax för videoklipp igen.
Ibland är det lättare att förmedla det jag känner så här.
På något vis blir det lite mer verkligt.
Idag om alla tankar som kan triggas genom yoga.
Var på ett pass igår som gjorde att tårarna kom.
Men då fanns en varm stor kram alldeles intill.

Medmänsklighet, omtanke, värme och kärlek.
Det är det finaste man man ge och få.
Istället för att svälja tårarna kom de och jag landade i en varm kram.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Varma kramar Anna

Om fransförlängning och bröstrekonstruktion

Hej,

Jag låter filmen tala idag…
Bilderna är före och efter fransförlängningen hos Kalmar Lash Academy idag.

Filmen talar mer om känslorna kring allt som händer med kroppen
iom alla behandlingar.

Var och en har sina känslor och tankar…
Det här är mina som jag vill dela med er.

Va rädda om Er!
Varma kramar Anna

F Ö R E

E F T E R