#tillsammansärvistarka

Hej!

Igår fick jag ett brev adresserat till mig från Alva.
Alva är åtta år och har haft cancer i njuren.

Jag har sagt det förut och säger det igen.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Så vi kan väl hjälpa Alva att samla in pengar till Barncancerfonden.

För
TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!!!

Kände bara att jag blev så berörd av det här brevet så jag ville dela det med er,
så vi kan hjälpas åt.

Jag har satt in en slant till Barncancerfonden,
Nu ber jag dig göra detsamma ♥

♥ Kraaaaam Anna ♥

Heeeej,

Himmel, vad trötta vi var igår, fialotta o jag. Vi gick o la oss samtidigt,
men sen vaknade jag av världens kramp i foten…
Får det ibland, i synnerhet när det varit lite mycket.
Så jag tassade upp och tog två panodil och kunde sen slappna av lite och
somnade om igen.
Så nu har vi haft en stilla morgon och snart ska vi göra oss klara, då vi ska
in till stan och klippa oss.

Den här rosa klänningen betyder något alldeles särskilt för mig.
Det är min “klänning för livet”.
Året var 2007, det var vår och jag föll pladask för den när jag såg den.
Jag beställde hem min storlek, då 34 var slut i butiken (MQ).

Men så hände något.
Jag blev svårt svårt sjuk och fick den 11 maj diagnosen AML, Akut Myeloisk
Leukemi.
Men klänningen skulle jag ha! Så jag skickade min syster till butiken för att
hämta den åt mig.
“Men Anna hjärtat, vad ska du ha den till…?”
“Den ska jag ha när jag blir F R I S K!”
“Såklart…” ♥

Därför är det här min L E V A klänning!
Och jag borde nog ta på mig den lite oftare för att påminna mig om den känslan
som klänningen faktiskt ger mig.
Den gav mig ett slags mål. Ett mål som jag faktiskt nått.
Även om jag i ärlighetens namn tycker att det fortfarande är svårt att
anpassa mig till “det vanliga livets tempo…”

Därför blir klänningen i år mitt Rosa bidrag. Förra årets bidrag finner du här.
Genom det här inlägget skänker jag en slant till Rosa bandet insamlingen,
och jag vill uppmana alla som läser det här inlägget att göra likadant.

Jag skulle även tycka att det vore oerhört roligt och hedrande om DU med
ville göra ett rosa inlägg, om något rosa som du gillar lite extra mycket.

Min ambition är att få till en Röd månad, en röd månad för
blodcancersjuka. För det ligger ju mig extra varmt om hjärtat att bidra där.
Om det inte vore för alla insamlingar och donationer hade man inte kommit
så långt i forskningen som man gjort idag, och jag kanske inte hade suttit
här och skrivit de här raderna till er…

“ingen-kan-göra-allt-men-alla-kan-göra-något!”

Så låt oss hjälpas åt och göra det vi kan.

♥ Varma kramar Anna ♥

Heeeeeej där,

Idag är det verkligen TGIF (Thank God It’s Friday) feeling här hos mig!!!!!!!!!!! 🙂
Helgen ska inledas med soffmys, nypoppade popcorn och kanske ett glas prosecco 😉

Som ni förstått har jag haft två riiiiiiktigt intensiva veckor.
Jag har definitivt inte sovit min sömnkvot per natt och mina tankar har snurrat vilt.

Men nog är det ändå så att det är viktigast att blicka framåt och fokusera på framtiden och
inte fastna i det förflutna.
Det förflutna kan ibland definitivt göra mig ledsen, men jag skulle absolut inte låta det påverka min framtid.
Det är därför jag engagerar mig i vårdens utvecklingsfrågor.
För jag kan ju göra något bra av det faktum att jag blev sjuk.
“I choose life and transplantation…”  – citat från min engelska presentation på konferensen i helgen.
Livet är min drivkraft.
Livet och kärleken till mina nära och kära.

Så visst är jag trött och slut nu, men samtidigt stolt över mitt brinnande engagemang.
Det kanske faktiskt hjälper någon annan.

Så, fast liten skatt vaknade innan halv fem och ropade för att hon drömt något valde jag
ändå att gå upp 05:10 för att ge mig ut på en löprunda nu på morgonen.
Stegen kändes lätta och det var skönt att svettas.
Sen brukar jag avsluta med plankan 1 minut.
Att sen hoppa in i duschen och ta en riktigt lång skön dusch gör att man känner sig som ny.

Så… Over and out denna fredag, så återkommer jag imorgon då jag är riktigt utvilad 😉

♥ Varma kramar Anna ♥

PS:Återigen ber jag om ursäkt för min totala skugga hos er… 
Men jag tror att ni förstår att jag inte riktigt hunnit skriva en hälsning…