Döstäda…

Läser boken “Döstädning- ingen sorglig historia” av Margareta Magnusson på kvällarna.
Som jag lånat på biblioteket – för när jag läst den behöver jag ju den inte mer.

Hej där,

Det blir lite sporadisk uppdatering här nu ett tag då vår tid fördelas mellan
huset och lägenheten. 
Huset är väl än så länge mest “hemma” men just nu är vi lite “hemlösa” –
kan man säga.
Alltså hemlösa som att vi inte riktigt känner oss hemma nånstans just nu.
Huset töms allt mer och liksom “avidentifieras” från oss.

Vi är ju på vägen “till något “ nu.
Vi ska skapa oss ett nytt hem inne i stan.

Idag håller jag till här i huset och maken är inne i stan.
Vi har haft mor och far här över helgen och pappa och jag har målat.
Vi är klara med köket, vardagsrummet och den stora hallen.
Mamma har fixat med tvätt, lagat mat och umgåtts med skatten.

***

Jag har även namnsdag i dagarna två och har blivit uppvaktad med såååå fina presenter.
Älskar presenter – vem gör inte det? 🙂

***

Jaaaaa ni, lite så här ser det ut här….
Skåp rensas ut och jag kommer köra iväg med ytterligare lass till stadsmissionen imorgon.

Man kan verkligen säga att jag döstädar nu.
Jag har slutat räkna för lääääänge sen.
Men det är inte det som har nån betydelse.
Det som är viktigt är att vi skapar rum för liv.
Ett liv som blir lättare och inte så fyllt av saker.
Saker som vi inte behöver.

För man ställer sig verkligen den frågan gång på gång:
VAD SKA JAG HA DEN HÄR TILL?
BEHÖVER VI DEN HÄR?

Många önskar att de hade energin att göra denna resa som vi gör.
Jag skulle gladeligen hjälpa till (sen när vi är klara så klart ;-))
MEN,
Frågan är nog snarare om nån vågar?? * ha ha ha*
För jag är ganska skoningslös.
Men ja, det tar massor av energi att gå igenom sitt hem så här.
Men ändå sååå värt det.

– Skulle du våga anlita mig till att hjälpa dig att rensa och få mer ordning hemma? –

***

Nu ska jag bära ut skräpet i garaget och det som ska till Stadsmissionen i bilen.
Sen beta av tvätten och städa av.

Ha en fortsatt fin 2:a advent!

Varm kram Anna

Snittamaryllis och våra olika behov…

 

 

Heeeeej där,

Va roligt att ni tycker det är kul att se vad som händer inne i “city” 🙂
Det är ju så himla olika det där vad man har för preferenser och behov på sitt boende.
Hur det än är lämnar vi ju ett för oss tipp topp boende.
Vi gör ju en del avkall för att kunna leva ett enklare liv i stan, så då är det viktigt att trivas
där vi ska bo.
Vi tillbringar en del tid hemma och då vill man ju inte vantrivas pga av saker som man kan åtgärda..

***

Och just nu har vi delat upp oss så som vi gjort.
Jag får ju förmånen att vara med dottern varje dag.
Sen hjälper hon även mig en del med viss packning här hemma med.
Men först av allt går alltid hennes skolarbete och om hon vill vara med kompisar efter skolan.
Då skjutsar jag och sen är det hem till matlagning, skolarbete och annat som behövs fixas här.

Jag har ju turen som har en enormt skicklig snickarman.
Till yrket it-konsult, men på fritiden världens bästa snickare.
Jag vet att han är duktig.
Men vi vet båda två att han inte har byggt det här huset själv.
Det gör rätt ont att höra faktiskt.
Min kropp har efter sjukdomen vissa begränsningar som gör att vi har viss uppdelning här hemma.
Men vi vet båda två att vi bidrar på olika sätt.
Och det hade inte sett ut som det gör idag om min man byggt “hela huset själv”.
Så den ballongen kan vi slå hål på tycker jag.

Vi vet ju att vi är noggranna bägge två.
Men ingen ifrågasätter att en man girar lister för noga, eller hur?

Så jag vill bara slå ett slag för allt som görs i ett hem.
Många saker är det ingen som ser för de bara måste ske för att livet ska fungera.

Och vi tar i från tårna och känner enorm värme och tacksamhet för alla omkring oss.
Som vet och förstår att ett hem byggs inte bara av skruv och spik.
Det är ganska mycket mer, och allt är lika mycket värt.
Men det är lätt att själv förminska sina egna insatser.
Det ska jag försöka sluta med.
För utan min insats hade det inte blivit samma sak.
Helt klart fantastiskt bra.

Men det är kombinationen som gör helheten.
För vi har byggt det här huset ihop (med massa hjälp från familjen), och snart en lägenhet, inte var för sig.
Så ser vi på det.

You can 
AND
We can.
End of story.

Varm kram Anna

Lägenheten just nu…

Heeej hej,

Denna gång slipper vi ju bo i ett renoveringskaos, och det är väldans skönt 🙂
Maken jobbar på med lägenheten i stan – och vi har många som vill hjälpa till,
så TACKSAM för det!
Jag fortsätter i huset, med allt vad det innebär – glosförhör varvas med tvättmaskiner, torktumlare,
plock, packning, matlagning – you name it.

Köket är inte så stort så även av den anledningen har vi bantat köksatiraljerna…
Det samma modell som vi har i huset – yaaaay !

Det satt ett kök med plastade luckor och plastad bänkskiva som hade gjort sitt vid det här laget.
Så skönt med nytt och framförallt fräscht!

Eftersom vi även älskar kaklet vi har i huset fick valde vi samma modell här med fasade kanter.
Det är trots allt en hyresrätt så vi är glada att vi får göra lite egna val.

Golvet blir linoleumplattor och då hittae vi ett som ser ut som mörk betong.

Letar nu efter passande bänkskiva i laminat till detta.
Tips tas gärna emot:)
(Ska finnas på Bauhaus)

Så, i helgen kommer mams och paps och då ska det målas väggar.
Var inte tanken från början, men det behövs och vi måste trivas 🙂

Så lite så ser det alltså ut just nu!
Det börjar kännas bättre nu, men jag ska erkänna att det kändes gräsligt tungt i helgen…

Ha en fin tisdag!

Kraaaam Anna

 

Det blir en spartansk jul i år…

Heeeeeej där,

För att komma i lite stämning plockade jag fram adventsljusstakar idag.
Lamporna tar jag med till lägenheten till helgen 🙂

Det kommer ju att bli en ganska spartansk jul här i år.
Så mycket mer än några adventsljusstakar och stjärnor blir det ju alltså inte i år.

Har ni börjat pynta än?

Tyvärr känner jag mig som en ganska usel bloggvän just nu…
Tiden räcker inte till för att drömma mig bort i bloggosfären.

På något vis känns det som att något nytt hela tiden dyker upp som man inte tänkt på.
Som de evinnerliga löven på den gigantiska gräsmattan som vi måste ta itu med… booooring!

Note-to-self: 
Jag är ingen Mandelmann som gillar att räfsa löv i en evighet, plantera lökar,
förbereda för vårskörd och liknande.

Jag beundrar de som gör det, men har inte tålamod eller lust till det själv.

Dessutom är jag inte riktigt skapt för det längre.
När kroppen liksom inte riktigt är så stark som man ibland själv tycks tro och då gärna tar i för kung och fosterland.
Kanske för att jag vill visa att jag med gör en himla massa saker, bara att de inte syns lika tydligt alla gånger…

Tänker tillbaka till kvällen på dansgolvet.
Då var julmust (jag körde ser ni;-)) och discomusik allt som behövdes för att få mig att slappna av.
Idag har huvudet dunkat i omgångar mest hela tiden.
Antagligen för att helgen lider mot sitt slut och man aldrig tycks veta om man är i fas…

Jag har flyttat mååååånga gånger.
Många gånger sen den dagen jag flyttade hemifrån.
Jag tror det kan vara så där 15 gånger.
Men jag kan ärligt säga att detta är den jobbigaste flytten hitintills.
Kanske för att jag inte alls är i riktig balans.

Men jag ger ju aldrig upp.
Måste hitta en ny endorfinkick tror jag.

Varm kram Anna