Om sviterna och en man som VAF:ar

Heeeeeej,

Här kommer en hälsing från en ganska sliten nyopererad Annapanna.
Mitt mål var ju att åka hem igår, vilket jag också gjorde.
Ville INTE under några som helst omständigheter vara kvar, så på eftermiddagen fick söstra mi
släpa med mig genom sjukhuskorridorerna.
Sen fick maken baxa mig uppför trapporna här hemma….
Men hem kom jag.

Den här gången kom jag in riktigt tidigt för operation, vi skulle infinna oss redan 7.15.
Söstra mi hämtade mig 6.30 och vi åkte till sjukhuset.
Maken såg till att juvelen kom till skolan i rådande snökaos.
Det var samma narkossköterska som sist, “du är en sådan vacker människa” sa jag till henne i nån dimma.
Jag var ganska ledsen igår, så systern min fick följa med in i operationssalen och hålla om mig tills jag somnade.
Sen fick nån ta hand om henne… 🙁

De säger att man oftast vaknar i samma tillstånd som man somnar in i…
Tårar… många tårar…
I en annan dimma ringde jag efter min man och syster som kom med en gång.
När läkaren pratat med oss kunde vi alltså stappla hemåt.
Maken hade då åkt efter dottern i skolan, så de var hemma.

Idag är min man hemma.
Han VAF:ar kan man säga.
Vård Av Fru

Å jag blir alldeles gråtfärdig över vilken man jag har.
Han följer mina steg, står vid min sida och ger mig all kärlek och trygghet jag behöver.

Jag fick en liten panikattack idag när jag skulle göra smoothie.
Allt gick fint tills jag skulle skruva av locket…
Det gick bara inte hur jag än försökte…
Ringde mannen min som var och handlade lite.
“Jag är hemma om 10 minuter”
Sen ringde han igen och då låg jag i sängen skräckslagen av smärtan som slagit till i 
bröstet och halsen med sån kraft att jag nästan tappade andan.
Kände att han blev stressad då han satt fast i en bilkö…
Men så till slut kom han hem, min älskade man.
Hjälpte mig upp och pillade i mig en smärtstillande till.

Så jag får vackert hålla till i dimman lite till.
Det är liksom inte värt att ha så ont så man bara gråter…

Sen smakade iaf smoothien och de grova mackorna väldigt gott.
Jag är väldigt noga med vad jag stoppar i mig nu.
Och det är ju inte bara ärren som smärtar och ger stryk…
Kroppen och huden tar stryk av den psykiska terror som oron ger.

Testa gärna denna smoothie!
Superfräsch och man riktigt känner hur gott den gör för hud och själ 

Skickar Er varma kramar från soffan här i vindsvåningen.
Maken fixar bakade potatisar och så väntar vi på att mor och far och systerdöttrarna ska komma.

Hoppas ni alla får en fin fredagskväll!
K Ä R L E K
Anna

Firat en trettonåring

Heeeeej,

Igår kväll kilade vi runt hörnet och gick på en kvarterskrog och firade våran trettonåring ♥
Tänk att jag numera är tonårsmamma… 
Det var ju bara igår hon var liten liten och vägrade nappflaska, klippte bort hela luggen,
skrev med yoggi på spegeln och sa att ett spööööke gjort det ;)…
Eller dansade i balettkjolar dagarna i ända, klippte och klistrade i timmar…
Ni vet alla de där sakerna de hittat på.
Nu är det hittepå av annan dimension 😉

Tänk att ha en tonåring som uppskattar god mat på restaurang och tycker att det är mysigt.
På alla sätt och vis är hon en fantastisk tjej och jag kan inte vara mer stolt som mamma.
För den hon är.

Vårt liv har fått en annan dimension iom flytten till stan.
Både jag och hon kan cykla till jobb och skola.
Hon kan själv gå och köpa nya gympaskor till idrotten då de andra blivit för små.
Hon kan cykla hem direkt efter skolan och slipper sitta och häcka hos mig på jobbet för att det inte går nån buss.

Sen har allt sin charm.
Vi kan ju ta del av livet på landet ändå.
Vi kan njuta av den vackra pärlan vid havet då vi besöker svärmor och hennes man.
Nu kan vi få lite av båda delar 🙂

Så.
Tonårsmamma i stan.
Hur gick det till liksom?
Tonårsmamma till den finaste jag vet.

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

Höstlovsledig

God morgon,

Nu har jag tagit lite semester för att kunna ha lite höstlov med min pärla.
Idag ska vi åka till morfar (vår morfar alltså, inte tösernas;-)) med söstra mi och lillkusinen.
Vi ska även tända ljus på mormors och farfars gravar.

Brukar ni med tända ljus de här dagarna?

Så just nu säger jag bara lite hej…
Har haft ganska mycket e senaste dagarna, så det ska bli skönt med lite 
ledig tid och fixa lite med det jag vill.

Önskar Er en fin torsdag!
Varm kram Anna 

 

 

Att börja förbereda sig på att bli tonårsmamma

Heeeeej,

En betydligt gladare Annapanna här idag 🙂
Himmel sån lättnad det är när värk släpper.
Jag känner mig väldigt sjåpig som gnäller över tandvärk, men 
återigen, vi är alla olika och hanterar saker på olika sätt.

Trött som ett troll andas jag ut och fyller kroppen med känslan av heeeeelg! 🙂
Hallelulja!

***

Ni vet att jag funderar en del.
Den här juvelen vi har…
Tänk att hon i januari blir tonåring.
Jag försöker lite mentalt ställa mig in på den omställningen, 
men samtidigt är det något man inte riktigt kan förbereda sig på.

Vi märker ju att hon förändras och att nya upptäckter görs.
Hon är inte särskilt tonårstrotsig kan jag inte påstå, men visst
visar hon ibland att hon vill testa oss.
Men vi har en väldigt öppen dialog och pratar gärna igenom saker som händer 
en gång till dagen efter när det hela landat.
Såsom:
“Vad var det som hände?”
“Varför reagerade du som du gjorde?”
“Varför agerade vi som vi gjorde?”

Tycker att vi då kan ha en bättre dialog än när allt känns laddat.
För nog vill man dra saker till sin spets och tänja på gränserna,
det hör ju liksom till.

Nu går hon i sjätte klass och sista terminen kommer vi bo inne i stan och allas våra liv
kommer bli så oändligt mycket enklare.

”’

Jag minns en händelse från när jag precis hade börjat sjuan.
Många av mina klasskompisar började då festa och ganska rejält faktiskt.
Den här kvällen skulle det bli fest och vi skulle sova över hos en klasskompis.
Jag var inte alls intresserad av alkohol eller att dricka mig full, så jag smakade inte ens.
Jag kommer inte ihåg hur många som var på festen, men det var ett riktigt fylleslag.
De spyddes hit och dit och jag ville bara åka hem, men vågade inte ringa till mamma och pappa.
Efter en ganska sömnlös natt cyklade jag hem ganska tidigt.

Rent generellt så mådde jag inte särskilt bra där i sjuan.
Jag var blyg, osäker och ganska utsatt.
Dessutom plugghäst.
Jag grät mycket och till slut brast det hemma.

Mina föräldrar agerade då precis som vi när vår stumpefi inte mådde bra i skolan.
Sökte en annan lösning och för min del blev det också att byta skola.

Vår juvel har inte blivit utsatt på något vis, men fann aldrig vänner som hon
bondade med samt att hon mådde fruktansvärt dåligt över själva sättet de 
skulle tillägna sig kunskap på.

Det märker vi ju idag när hon med glädje går till skolan 🙂

Livet ger oss en hel massa kunskaper och hela högstadiet var jag en
oerhört blyg och osäker tjej.
Naturligtvis hade deras gliringar satt sina spår i mig.

Men idag kan jag stå på en scen inför hundratals människor och prata.
Jag är sjukt nervös och lite kräkfärdig, men efteråt så stärkt.

Det är klart att saker som hänt i livet smärtar
men det har inte gjort mig bitter.
Jag har använt motgångarna i livets skola.

Mina föräldrar lärde mig att agera om något är fel.
Det är jag så tacksam för.

För vad är viktigare än att stå upp för rättvisa och ärlighet?

Så mina vänner.
Jag har så mycket mer jag vill skriva om, men det får bli imorgon.

Ta hand om Er!

Varma kramar Anna