Doft av mor…

Heeeeeej där,

I köket står en vacker trädgårdsbukett som mor plockade ihop till mig igår.
Det känns som en doft av mamma i vårt kök ♥

Ibland vill man liksom bara vara så där liten och ha sommarlov 
precis som barnen.

Det är verkligen en gåva att kunna åka hem med två söta juveler och lämna över
dem i mormor & morfars trygga famn.

Men ja, det sved allt i hjärtat att inte bara kunna stanna en natt.
När tanken dyker upp i huvudet att man bara vill strunta i 
att vara plikttrogen och duktig.
Men nej, det är inte jag.
Jobbet kallar och jag har allt 7 dagar kvar att jobba, innan jag
kan logga ur och slå på autosvaret.

Men tro mig, hela mitt väsen skriker efter ledighet just nu.
Nedvarvning och tid att andas.
Det är därför kroppen sparkar bakut och inte samarbetar.
Kanske är det heller inte konstigt att känna sig en smula trött då
man ena dagen gjort en datortomografi (alla ljuden gjorde mig totalt
slut i hjärnan) och nästa dag får besked om att man har en sprucken tand, 
som man inte vet om det går att rädda… För att själen är stressad och
biter ihop så tänderna spricker…

Men nu andas vi iiiiiin, sänker axlarna och ber en stilla bön 
att beskedet hos tandis i eftermiddag inte får mig att tappa andan…
Å jag kan verkligen inte låta bli att oroa mig för vad det ska kosta.
Än så länge svävar jag ju i ovisshet…

Ta hand om Er och ha en fin måndag!

♥ Varm kram Anna ♥

Bad till häst…

Hej hej,

Hälsningen kommer från Göteborg idag då vi stannade här inatt.
Vi har sovit på Gothia Towers och ska göra Göteborg lite till idag 🙂

Jag hade en urmysig dag med Tina igår.
Vi strosade runt på stan en stund, sen landade vi på en restaurang för en sen lunch och där 
blev vi kvar i ett antal timmar.
Vi åt handskalade räkor, sippade på rosé och pratade om allt mellan himmel och jord.
Vi har aldrig träffats bara vi två så det var verkligen urmysigt att bara sitta ner och prata o prata.
Jag visste det innan och nu vet jag det än mer.
Tina är en alldeles fantastisk person och jag är så glad att hon tog tåget upp
till Göteborg så vi kunde träffas.
Jag tog lite bilder som jag lovar att visa när vi kommit hem (åker hem i em).

Under tiden får ni njuta av lite sommarbilder då dottern 
badade med hästarna sista ridlektionen innan sommaren.

Det är väl precis så man vill att sommaren ska vara…
Stilla hav, strålande sol från klarblå himmel och
vykortsvyer…

Lyckan går verkligen inte att ta miste på när de kommer upp ur vattnet…
Jag tor nog jag med skulle kunna tänka mig att prova faktiskt.
Eller vad säger ni?

***

Så vi kör en Göteborgsmåndag vi.
Tisdag är jobbdag, men det tänker vi inte på nu inte 😉
Men midsommarveckan är här, hur gick väl det till..?

Vad har ni för planer för midsommar?

Hoppas ni får en riktigt fin måndag!
Det tänkte allt vi ha 🙂

♥ Kraaaaaam Anna ♥

Är det tillåtet?

Go’ kvällen,

~Har tisdagen varit bra? ~

Jag sov gott inatt och vaknade ovetandes om vad denna dag skulle föra med sig.
Absolut ingen gigantisk katastrof, men ibland blir den där “lilla” grejen ändå
en sak för mycket att hantera…

Så… Om du vill lyssna får du hjärtans gärna läsa vidare ♥

Vid tio-tiden ringer lilla duvan och säger att hon bitit av tanden
hon skadade för ett par veckor sedan…

Alltså… å neeeeeej…
Ringa tandläkaren, igen, och lyckades få en tid vid fem.
Så hon cyklade med en kompis hem efter skolan och sen åkte vi
till tandläkaren.

Hon hade ju bara bitit i en surdegsbaguette…
Men tydligen håller det inte riktigt för det.
Helt ärligt är det ju inte helt enkelt för någon att bita av allt hårt med
käktänderna..
Och ibland är man ju våldsamt sugen på riktigt hårda äpplen, baguette,
knäckebröd.. ja ni vet.
Men det är konsekvensen av det hela. 
Och man kan inte göra en större åtgärd förrän hon är typ 18 år.

Är det tillåtet att ibland bara känna att det liksom är nog?
När man inte tror att det finns någon reservkraft kvar.
Men så tar man än en gång i från tårna och bara gör’t.

Jag kan ta rätt mycket.
Men just i detta nu känner jag ganska starkt att jag skulle vilja
ha lite mer räkmacka en stund.
Men det vågar jag inte önska.

Jo då, jag är evigt tacksam att det inte gick värre när hon trillade.
Även en tolvåring kan känna sig lite slut.
Så hon liksom bara somnade i bilen på vägen hem…

Nu väntar vi på att mannen i vårt hus kommer hem.
Han skulle bara logistikpussla med en cykel.
Hämta hos kompis, forsla den hem och sen leverera den till skolan imorgon bitti igen.
Allt går att lösa, men en del saker är onekligen mer eller mindre smidiga.
Livet kan vara mer eller mindre komplicerat, så är det.
Vi strävar efter mindre komplicerat.
Men inte heller det händer över en natt.
Tålamod Anna, tålamod.

Å i brevlådan väntade kallelsen till Radiologen.
Då ville jag bara gråta.
Av uppgivenhet men även av enorm tacksamhet.
För å ena sidan kan det väl vara nog..?
Och å andra sidan tacksam för att allt tas på allvar.

Men nu kommer han hem snart.
Med pizza.
För lusten att laga mat försvann ganska plötsligt.

Tack för att jag fick ventilera lite.

♥ Kraaaaaam Anna ♥

En dag vill jag till Toscana

Heeeeeeej,

Långledigheten är till sin ända, men snart väntar ju faktiskt en ny
långledighet iom nationaldagen… 🙂
Jag vet att jag kanske inte alltid ger en helt rättvis bild av verkligheten, men
ibland vill man ju tom fly sin egen verklighet för en liten stund…
Jag drömmer om resor och tid att ha långtråkigt på.

De här dagarna har vi försökt jobba ikapp på vår lista.
Vi pausar och gör så gott vi kan, men jag är definitivt den som
får lite bryt då och då.
Men ni vet, så samlar man sig och tar nya tag och får ny energi igen.
Allt man gör är ju faktist inte jätteroligt.
Men en del saker är nödvändiga i en situation som våran.

Och då matrar jag för mig själv: “Det blir bättre sen… det blir bättre…”
Visst, jag är en relativt rastlös person, men har med tiden insett
att jag måste pausa och tom trycka på stoppknappen ibland.
Och bara vara.

Så jag drömmer…
Jag drömmer om Toscana, att jag eller snarare vi, en dag kan åka till
platser som jag fantiserar om.
Uppleva, fylla minnesbanken.
Äta solvarma tomater, goda ostar och dricka lokalt vin.

Nog sjutton ska det väl kunna bli så en dag…
Eller hur?

Å igår sved det i mitt hjärta att jag har 15 mil enkel resa till mor & far.
Jag var helt enkelt för slut för att kunna köra 30 mil tor samma dag.
Förlåt mamma…

Det är tur att vi kunde skicka blomsterbud.. men en mamma ska ju ha kramar
på mors dag.
Min mormor var alltid noga med att samla hela familjen till mors dag.
För att samlas, träffas och umgås.
Det var så viktigt för henne.
Å hon fattas oss alla.

Jag ska gottgöra det.
Det ska jag.

Tack för att ni hänger med.

♥ Många varma kramar Anna ♥