Om Y-stolar och videoklipp

(Innehåller annonslänkar)

Heeeej,

Testar att lägga ut ett litet filmklipp idag 🙂
Hoppas ni gillar det!
Det var ju några veckor sedan nu som min man och jag åkte till Svenssons i Lammhult
Vi har lääääääänge drömt om Y-stolen designade av dansken Hans Wegner.
En riktig klassiker!
Nu hade vi möjlighet att investera i dem och vi är såååå nöjda!
Vi kompletterade dem med 2 thonet no 14.
Dessutom fick vi hjälp av toppklass på Svenssons.
Y-stolen hittar ni här 
Thonet hittar ni här 

***

Har haft några riktigt fina dagar.
Igår var jag och lunchade med mina kollegor, sen var jag med på resten av mötet på em.
När det var slut vandrade jag och en kollegavän vidare för lite AW.
Vi tog vägen genom slottsparken för att titta på alla fina studenter som skulle på bal…
Vi ooooooooo:ade och wooooowa:de när vi såg alla vackra klänningar, håruppsättningar you name it…

Sen satte vi oss på ett ställe som heter Magasinet och skålade i champagne och bara njöööööööt!
Å vi sa…”Det här är liiiiivet!” 
Jaaaa, det gäller verkligen att ta vara på alla stunder och bara vara och känna att man mår gott.
För hur det än är så gör jag det just nu.
Jag har inget hår.
Jag har en picc-line på min arm.
Jag går igenom en tuff behandling.
MEN.
När jag kan då väljer jag att inte fokusera på det utan bara vara i stunden.
Jag har blivit så mycket bättre på att säga ja till det jag vill och nej till det jag inte vill/kan/orkar.
Men jag tycker att jag bejakar livet väldigt mycket.

Idag, liksom 99% av alla dagar, började jag med en härlig PW.
Det är så skönt att komma hem svettig och äta ordentligt och sen duscha och göra sig iordning.
Nu ska jag ta ett varv på stan och se om jag kan hitta ett par sköna OCH snygga skor 🙂

Ha en riktigt fin lördag!
Varm kram Anna

Om att tappa kontrollen och bara vilja att allt är en mardröm

Heeeeeej!

Det är Mors Dag och för andra gången i mitt liv är jag sjuk och skallig.
Mitt nakna huvud påminner mig om cancerhelvetet som härjar.

Jag tappar kontrollen och tårarna flödar…
Jag gråter och vi gråter till slut alla tre.
Det är ta mig tusan inte enkelt det här.

Först och främst vill jag bara säga att jag är extremt TACKSAM
för det jag har och för ALL KÄRLEK som värmer mig.
För ALLA ni som stöttar, peppar och bryr er om.
Som finns och inte är rädda.

Vissa dagar överfaller ändå känslorna.
De förbannande otäcka grisiga okontrollerade känslorna.
Känslor av vanmakt och orättvisa.
Den här verkligheten som vi tvingas förhålla oss till är inte enkel.
Känslorna som överfaller mig om nätterna när jag vaknar alldeles genomsvettig.
Rädslan för att inte vakna nästa morgon för att det är tungt att andas…

Allt det som känns smutsigt och fult.
Ingen vill tappa kontrollen över sitt eget liv…
Ingen vill leva och sväva i ovisshet…
Nej, ingen har några garantier, men just nu sätts ju trots allt mina lite mer på prov…

Cancer är inte något vackert rosa moln.
Cancer svärtar ner oss och geggamojjan anfaller.
Jag känner mig ful och ofräsch.
Cancern gör mig smutsig.

Det finns ingen mall….
Vi känner ALLA sååå olika i den här situationen, vilket jag har den största respekt för.
Därför säger jag aldrig:
“Jag förstår vad du menar” för våra känslor är så individuella.

Jag var rädd för att mörkret skulle attackera mig nu.
Det gör det när kroppen bryts ner så kapitalt.
När varje kroppsdel värker och man totalt tappar kontrollen över sig själv.
Frustrationen över att inte riktigt kunna förklara vad som händer inom en…

Jag försöker samla ihop mig igen….
Det går, det vet jag, för jag har varit här förut.
Ni anar inte hur många gånger jag tänkt att allt “bara” är en fruktansvärt obehaglig mardröm…
Men nej…. tyvärr är det livet just nu.
Tvättar svettiga lakan och täcken….

Det är Mors Dag och jag vill inget hellre än att vara en
GLAD och BEHAGLIG mamma och fru….

Så… jag ska försöka skicka in mig själv i duschen och “rycka upp mig”.
Men det tär det här…. det tär på kropp och själ.

Hoppas ni tar vara på dagen på allra bästa sätt.
Precis så som ni vill ha det.
Oavsett om ni firar denna dag eller ej.

Med kärlek,
Anna

Om vårt kärlekspussel

Heeeeeej,

 Fin Alla ♥ Dag till Er alla idag!

Jag funderar på vad jag ska hitta på till mina hjärtan ikväll.
Ska ta mig en liten promenad idag, försöker komma ut varje dag, igår slarvade jag, så idag kan jag inte fuska.
Ska hämta en bok på biblioteket som de köpt in enligt mitt förslag, samt flytta på bilen.
Jag kör inte nu, men måste flytta den nån ruta bara.

Den här nagelljusstaken från Stoff är vårt kärlekspussel här hemma.
Började med att jag gav min man en del i julklapp, då det liksom var en symbol för vårt nya liv.
Sen fick jag del två av söstra mi och den tredje av min andre hälft förra veckan ♥
Så den har liksom ett väldigt stort symbolvärde och vi kallar den för vårt kärlekspussel.

♥♥♥

Min otåliga sida börjar ge sig till känna nu.
Jag vet att det bara gått en vecka sedan operationen imorgon, men det är så jobbigt att allt jag gör tar sån tid.
Har ju förstått att det här är extremt individuellt.
En del har inte ont alls efteråt och kan röra sig, men så är inte fallet för mig.
Jag vill ju inte “bara” dra fötterna efter mig om dagarna när mannen och dottern är i skolan,
men allt jag gör tar minst dubbelt så lång tid.
Och jag är ju van vi att vara ganska snabb.
Det är en sida hos mig som både för mig framåt men ibland stjälper mig.
Jag vill så gärna och så mycket, men ibland tar jag i för mycket och då straffar det sig.
Vill ju inte att min man ska göra en massa saker efter en lång dag på jobbet…
Jag veeeeet, och han skulle aldrig säga något, men den där gnagande känslan…
Men jag jobbar med den och försöker fokusera på vad jag klarat av mer idag än igår, istället för vad jag inte klarade.

♥♥♥

Nu ska jag iaf försöka bädda rent så långt jag kan och sen få lite frisk luft.

Ta hand om Er och kramas och pussas lite extra idag ♥
Varma kramar Anna

Om att ha något att stoppa sakerna i

Heeeeej,

Här sitter jag och tänker att jag borde ta tag i middagen, eller för att inte tala om de där listorna…
Men det går liksom bara inte.
Det är bara stopp.

Dottern har en kompis här och det är himla bra.
För idag är mamman inget roligt sällskap.
Det börjar liksom dra ihop sig i magtrakten nu.
Samtidigt som jag vet att tusen och åter tusentals  kvinnor gjort det här.
Så vad sjåpar jag mig över liksom…?

Men idag känns det jobbigt.
Tungt och energilöst.

Så ja.
Jag har tröstat mig lite med lite materiell förströelse.
Köpte mig en väska på rean i fredags.
Jag vet mycket väl att en väska varken botar tumörer eller gör mig gladare i längden.
Men det piggar upp att bära en färgklick på armen.

Dessutom är det extremt otippad färg för att vara mig.
Men den är såååååå snygg till svart och även grått och blått.
Men ibland måste man ju vara lite vågad, eller hur?

Gillar ni gult/aprikos?

Nu önskar jag en härlig kväll så ska jag ta itu med listorna här…
Varma kramar Anna