Om att börja dagen med filmmys och doktorns visdom

Kom hem igår kväll efter att ha varit hemma hos mor och far en sväng.
Vi fick verkligen kvalitetstid tillsammans.
Åt falsk lutfisk (torskrygg istället för lutfisk, men alla tillbehör till) MUMS! och satt länge och pratade om allt som händer omkring oss nu.
Så extremt tacksam för den nära nära relationen vi har till mamma och pappa.

***

Idag börjar jag dagen med filmmys.
Två sköna bönor är alldeles straxt här och vi ska äta scones och kolla på film.
Verkligen ett urmysigt sätt att starta dagen på.
Nu kan ju alla inte göra det en torsdagsmorgon, men varför inte en söndagsmorgon?
Frukost ska vi ju alla äta, och kryp sen upp i soffan och kolla på en mysig film.
Så här i juletider finns det ju massor av härliga juliga filmer att titta på.
Å vad sa han morfardoktorn då?
“Det är ju ett under att du bara sitter här” …
När jag sa att jag känner mig så sliten och trött.
“Din kropp har varit med om så extremt mycket så det är så viktigt att du verkligen 
tar det lugnt och landar i allt det här.”

Det var ju vad jag hade tänkt göra, men så kom slag på slag…
“Du ska INTE känna någon som helst stress, ta en sak i taget. Du måste verkligen bli helt hel innan du funderar på något annat just nu. Är du inte redo när sjukskrivningen går ut, så är du inte. Bry dig inte om vad någon annan tycker, utan fokusera på att bli hel.”

Vad kan jag säga…. Han ser mig. Han ser oss.
För med mig hade jag min syster.
Och allt hänger ihop.
Jag blir dålig, hon blir inte bra i sin heshet….
Det mesta hänger ihop.
På måndag ska jag göra gastroskopi.
Han förklarade så noga för oss hur hela diafragman hänger ihop.
Hur han tror att mina akutresor till sjukhuset hänger ihop.
Mycket utgår ifrån magen.
Även mina bröstsmärtor kan ha med magen att göra.
Men gastroskopin skrämmer livet ur mig….
Undersökningar, provtagningar, nålar, slangar, smärta… – allt får mig att bara vilja 
sparka bakut och skrika neeeeeeeej….!
Samtidigt som jag vet att det är för mitt eget bästa.
Så igår ringde jag till gastroskopienheten och berättade om min extrema oro och rädsla.
Pratade med en sköterska som på en gång förstod allvaret i mina känslor.
“Du ska få sova” sa hon…
Tack, tack, tack snälla, sa jag.
Jag tycker fortfarande att det känns obehagligt, men känner mig lättad över att jag kommer vara helt borta….
“Det tar tid”, sa han.
Precis som min läkare på Karolinska en gång sa:
“Det är som att vända en ångbåt ute till havs Anna, det går extremt långsamt”.
Så tålamod är en dygd och kroppen är långsam.

Det här blev en sak för mycket kan man väl enkelt sammanfatta den här bröstcancern som.
MEN.
Livet är min drivkraft, och jag ska finna energi igen.
Sakta men säkert.
Idag börjar jag med filmmys med två helt underbara vänner.

Med kärlek,
Anna

Om DBKD Frozen Santa och tankat upp

Fick blommor av min man igår…
För att jag hade namnsdag 🙂
Hur gulligt är inte det på en skala ♥

Å så fick jag paket….:)

Mamma och pappa skämde bort mig med de här finingarna.
Samma serie som Snowman, som ni kan se här.

De här heter Frozen Santa och Narrow.
Så vackra i sin enkla design, love!!

Tankade upp med mamma-pappa-syster-energi igår. 
Spelar ingen roll hur gammal jag blir, är fortfarande lika mammig och pappig ♥
Bara få vara en dag och sitta och prata, äta gott, ta en runda på stan.
Sååååå otroligt värdefullt!

Idag har jag blivit av med lite gnagande oro som jag brottats med inatt…
Hände en grej i skolan igår som gjorde vår juvel ledsen.
Finns inte ord i hur det sliter i mammahjärtat då.
Men har pratat med rektorn idag och fick så fint bemötande.
Högstadietiden är den tuffaste tiden i livet skulle jag säga…
Så jag har mina tentakler ute precis hela tiden.
Det är så otroligt mycket som händer i livet den här tiden, så det gäller verkligen att vara närvarande.

Nu önskar jag er en riktigt fin fredagskväll!
Varma kramar Anna

 

Om att ha en fin helg i hjärteasken

Hej finingar ♥

Nu ska det fungera att kommentera igen, för min man, tillika it-konsulten, har hjälpt
sin it-handikappade fru 🙂
Det märkliga är ju att jag för några år sedan jobbade på en it-avdelning, men all ny teknik
stressade mig. Jag hade så svårt att hänga med och det blev bara kaos i huvudet på mig.
Kände aldrig att jag räckte till, tyckte att jag var korkad och extremt trögfattad.
Jag kunde inte ta in allt och det blev bara fullständigt kaos i mitt huvud.
Idag kan jag se det på ett annat sätt. 

Jag är inte trög, men där och då hade min hjärna en enorm begränsning.
Jag led av utmattningssyndrom och kunde inte ta in allt omkring mig.

Jag lider fortfarande av detta och ber ju oftast min man om hjälp när tekniken strular.
Sen är han väldigt intresserad och tycker oftast att det är roligt att lösa problem, så vi matchar bra kan man säga.
Dessutom så älskar han ju som sagt ny teknik så vi har ju en del “hypade” grejer här hemma.
Ni vet, lampor som styrs med appar, klockor och röster 😉
Han är såååååå söt när han visar nya saker han satt upp här hemma ♥
Och jag lär mig allt efter som.

Som den här lampan…
En lampa med så stort affektionsvärde för mig.
Den har alltid stått på ett lampbord vid soffgruppen i mormor och morfars vardagsrum.
Nedanför stod oftast en skål med karameller, ja just karameller för det var alltid hårda karameller 🙂
Nu har vi uppdaterat den med en ny midnattsblå lampskärm i sammet.
Den har även en glödlampa som kan fjärrstyras och skifta färg, om man så önskar.

Helgen har jag bäddat in som ett mjukt minne i min hjärteask.
Först hade juvelen och jag en urmysig tjejkväll, bara hon och jag, i fredags.
Vi gjorde egna pizzor och kröp sen upp i soffan och kollade på Wahlgrens värld.

Lördagen började med träning.
Maken var på ett cykelpass, jag och söstra mi var på glödyoga.
Yoga of Hope – som anordnades på flera håll runt om i landet.
Vi alla som var där hade skänkt en slant till Barncancerfonden.
Win – win på alla sätt ♥

Sen åkte mannen och juvelen med svågern och kusinen till Nabben.
De bastade och åt gott. 
Här hemma var vi fem tjejer som hade maratonmys.
Det blev bara en sån himla lyckad eftermiddag och kväll.
Vi gjorde inget särskilt, utan vi umgicks. 
Totalt opretentiöst, men såååå himla mysigt.

Vi lagade mat ihop, tog ett glas bubbel, och pratade om allt mellan himmel och jord.
Jag hade inte styrt med nånting utan vi tog det bara som det kom. 
Alla hjälptes åt och vi hade fokus på att umgås.

Vi firade tom att jag hade gått upp 0,5kg!! 🙂
För att äntligen kunna äta igen utan att bli stressad och nervös för att springa till toa innan sista tuggan svalts…
Ja, jag har känt mig oerhört begränsad och inte knappt vågat gå ut.
Men nu vänder det och jag börjar så sakteliga få ny energi igen.

Nu har vi återigen måndag och den här veckan händer det lite roliga saker.
Mamma o pappa kommer på torsdag ♥
Och på onsdag ska söstra mi, en vän och jag lyssna på Trendstefan, ett event som anordnas av EM möbler.

Hur ser er vecka ut?
Har ni något ni ser fram emot lite extra?

Nu ska jag fortsätta skriva här.
Sen är det föräldramöte ikväll.

Ha en fortsatt fin måndag vänner!
Varma kramar Anna

 

Om DBKD Snowman och läkarbesök

Det är fredag kväll och jag har en pizzadeg på jäsning.
Har en duva som fullkomligen äääälskar hemmagjord pizza. 

Det börjar lugna sig nu.
Maten blir kvar i magen där den bör vara.
Jag varvar med näringsdrycker så att jag återfår lite energi.
Underbara underbara känsla att kunna behålla maten.
Men jag är noga, äter bara mat lagad hemma.
Vågar helt enkelt inte ta några risker nu.

Har ni sett den fina snögubben?
Fick den av en fin vän i veckan.
Den kommer från DBKD och heter Snowman.
Sååå fin, och kanske ska den få en kompis eller två.
Alla gillar vi ju vänner ♥

***

Har varit på läkarbesök idag.
Fick träffa en ny läkare på min hälsocentral, min ordinarie hade så fullt.
en hon var helt suverän, tog sig tid och var inte stressad utan hade tid att lyssna och 
göra noggranna undersökningar.
Tog en hel rad blodprover, samt prover jag ska ta hemma (blääää) och sen uppföljning igen.
Så får vi se om jag måste göra koloskopi efter det….. 

“Du har varit med om lite väl mycket…”
sa hon läkaren.
Jaaaa, kanske det, sa jag.
Med tanke på min bakgrund ville hon göra en noggrann utredning och inte lämna något åt slumpen.
Nu menar jag inte att man inte ska få hjälp om man inte har det bagage jag har, men hon kanske blev lite extra observant.
Det var iaf så hon sa…

Så.
Jag är tacksam för att jag fick den hjälp jag behövde här och nu, blev lyssnad på och 
alla prover som behövdes togs.

När jag ändå var där passade jag på att ta influensasprutan med.
Den har jag tagit sedan jag var sjuk sist 2007, och det är en rekommendation från mina läkare.

***

Lite frusen, lite trött, lite mosig.
Men jag har tagit en lång skön promenad med en vän i lurarna.
Så fint.

Nu tar vi kväll.
Maken ska ut och äta då hans mammas man fyller år.
Juvelen och jag blir hemma och tar det lugnt.

Önskar er alla en riktigt fin fredagskväll!
Varma kramar Anna