Om en fantastisk fredag och färgbomb

Heeeeeej,

Våren – jag tror allt att den är här nu.
Fåglarna kvittrar och solen skiner 🙂
Vindarna är än ganska kalla, men vi bor ju vid kusten så havet kyler ju än.

Våningen är städad och vi har färska blommor på soffbordet ♥

Igår kunde maken gå lite tidigare så när han kom hem åkte vi över till Öland.
Målet var Ölandschoklads café i Färjestaden.
Där tog vi en mysig fika och kände hur helgkänslan bäddade in oss.
Kände sån oerhörd glädje och värme inom mig att sitta där med min lilla familj ♥

Sen handlade vi lite gott till kvällen och åkte hemåt igen.
Jag hoppade av vid den lokala blomsterbutiken och köpte en riktig färgbomb!!
Där kan man köpa 3 buntar för 100 kr som man kan mixa själv.
Perfekt tycker jag!
Sen promenerade mannen och jag hand-i-hand till biblioteket för att hämta en bok av Louise Hay som jag hade reserverat.

När vi så gick genom stadens gator och passerade Taco Bar bestämde vi oss för att ta kvällens middag där istället.
Ringde vår juvel så hon kunde komma och möta oss där.
Ska väl tilläggas att hon inte jublade först, men mjuknade sen 😉 
Oh yes, we have a teenager in da house.

Tänk vilken skatt att kunna göra så här.
Det blev en alldeles underbar fredag och en fantastisk start på helgen.
Sen mös vi i soffan resten av kvällen.

Lite mer än en vecka har gått sen min masektomi.
Jag har fortfarande svårt att se mig själv i spegeln….
Det ser ganska läskigt ut…
Men det läker iaf som det ska.

Nu ropar min man, vi ska åka ner till svärmor en stund.
Hoppas ni får en riktigt fin lördag och att solen skiner på Er!

Varma kramar Anna

 

Om att känna sig liten fast man är vuxen

Heeeeej,

Lördag och två dagar efter operationen.
Av någon besynnerlig anledning gör det mer ont idag.
Rent generellt svider det lite extra idag.
Framförallt i själen.

Det är också så att all värme, kärlek och omtanke som jag får gör mig alldeles gråtfärdig.
Jag faller ju alltid mjukt… som i ett hav av rosa fluffig bomull 

Är lite vimmelkantig i huvudet nu då jag tog en smärtstillande för en stund sedan.
Idag har juvelen hjälpt mig att tvätta håret.
Och när jag skulle byta BH och förband så såg vi ju hur det ser ut….
Ett mörkblått stort blåmärke över halva bröstet…
Ingen särskilt angenäm syn 🙁
Det är ingen mardröm… det händer just nu.
För ibland tror jag att jag bara drömmer en hemsk mardröm och ska snart vakna helt kallsvettig…

Och mitt i altl så är jag ju fru och mamma… 
Men jag känner mig så liten… så liten.
Å jag vet att det är inte lätt att vara förälder i den här situationen.
För jag blir återigen lilla Anna.
Som är svag och liten för tillfället.

Snart kommer mamma och pappa och mina systerdöttrar.
Med mammas gryta som är så ljuvligt god.
Allt förberett och klart.
Jag blir så uppassad ♥
Till kvällen kan vi krypa upp i soffan och titta på Andra chansen.

“Det är för oss solen går upp.
Lyser som guld för kärlekens skull…”

Jag låter tårarna komma igen.
Både för att det gör ont som sjutton, men av den allra största ömheten inför min familj.
Blommor och det vackraste budskapet hade mor och far med sig igår 

Har iaf varit ute en liten sväng på stan idag.
Håller mig hårt hårt i makens arm. 
Han öppnar dörrar, ser så jag inte stiger fel och har koll på hur jag mår.
Ja, man blir lite dimmig – men det får vara så ett par dagar.

Hoppas ni får en fin lördagskväll!
Å jag är så otroligt tacksam för att ni läser vad jag skriver och skriver så fint tillbaka.
Det värmer så fantastiskt mycket 

Många varma kramar 
Anna

Om ett fantastiskt crew

Heeeeeej,

Det här att vara en del av olika sammanhang betyder väldigt mycket för mig.
Därför är det extra viktigt för mig att dela med mig av mina erfarenheter för förhoppningsvis hjälpa nån annan.

Det finns de som inte har all den support eller det nätverk som jag har.

Jag är mamma.
Jag är fru.
Jag är dotter.
Jag är syster.
Jag är svägerska.
Jag är moster.
Jag är vän.
Jag är barnbarn.
Jag är kollega.
Jag är patientföreträdare.
Jag är bloggvän.
Jag är svärdotter.
Jag är patient.
Jag är medmänniska.
Jag är kusin.
Jag är nära.
Jag är systerdotter.

Jag är också en hejjare på att blanda sangria 😉
För vi köpte ett riktigt uselt vin i Spanien som vi ju var tvungna att göra något vettigt av;-)

Jag kan skratta och gråta.
Jag kan skoja och prata allvar.
Jag kan lyssna och komma med råd.

Så.
Jag suger in och kommer igen.
Men jag vet att jag inte behövde denna djupdykning för att uppskatta livet som jag gör.
Men idag är det torsdag och jag ska få nya förband.

Men det bästa med denna torsdag i februari är att jag får besök.
Katarina kommer hit !!!! 🙂
Ikväll ska jag ta med henne på kärlekskonsert där min begåvade systerdotter ska sjunga solo.
Hon ska även få hälsa på mamma och pappa och min systers familj.
Ja, det är en bättre torsdag än förra veckan kan man ju lugnt säga ♥

Många varma kramar Anna

Om att omfamna kärleksvågen

Heeeej och Go’ kväll,

Här jag jag satt mig i vår sköna soffa och känner hur slut jag är.
Det här har verkligen varit en känsloladdad dag.

Min systerdotter har haft så ont i magen att de fick åka till akuten.
De misstänkte blindtarmen, men kunde snart konstatera att så inte var fallet.
Antagligen är det en stressreaktion på allt som händer runt omkring.
En moster med bröstcancer, massor i skolan, oro…
Ja, hur mycket ska man egentligen palla med?

Så idag har det varit mycket tårar, blandat med en del skratt emellanåt.
Men mest tårar idag.
För vissa dagar är det definitivt tyngre än andra.

Men vet ni.
Ändå känner jag så mycket värme inombords.
För den våg av omtänksamhet och värme som väller in från alla håll värmer hela min själ.

Ibland är det nästan svårt att ta in.
För det är så vackert.

Men det förstår ju alla att jag hellre önskat att läget inte var som det är.
Men nu är det det och då gör kärleksvågen det lättare att tampas med det mörka och tunga.

Blomsterbud, kort, brev, telefonsamtal, meddelanden och sms.
Jag fokuserar på det och bäddar in den värmen inom mig.
Det hjälper mig att samla kraft.

Det hjälper mig att veta att vi planerar en solsemester nånstans med min syster med familj sen.
Det hjälper mig att töserna kan åka skridskor hos mormor & morfar på sportlovet.
Det hjälper mig att veta att Katarina kommer och hälsar på mig efter operationen.
Det hjälper mig att känna att det finns så mycket omtanke.
Det hjälper mig att tänka på att åka till Stockholm och hälsa på lillebror o sambo i vår.
Det hjälper mig att veta att jag har all support en människa kan ha.

Jag tänker jättemycket på det här.
Å jag tror att ni förstår att jag inte riktigt kan uttrycka min ödmjukhet inför all värme.

När vi kom hem från dotterns frisörbesök i eftermiddag stod det en bukett utanför dörren.
En stor bloggerska som jag följt länge länge hade skickat denna fina bukett och gest till mig.

Jag vill inte skriva vem det är för ni betyder alla lika mycket för mig ♥

Ha nu en riktigt fin och avkopplande kväll!
Varm kram Anna