Om ett fantastiskt crew

Heeeeeej,

Det här att vara en del av olika sammanhang betyder väldigt mycket för mig.
Därför är det extra viktigt för mig att dela med mig av mina erfarenheter för förhoppningsvis hjälpa nån annan.

Det finns de som inte har all den support eller det nätverk som jag har.

Jag är mamma.
Jag är fru.
Jag är dotter.
Jag är syster.
Jag är svägerska.
Jag är moster.
Jag är vän.
Jag är barnbarn.
Jag är kollega.
Jag är patientföreträdare.
Jag är bloggvän.
Jag är svärdotter.
Jag är patient.
Jag är medmänniska.
Jag är kusin.
Jag är nära.
Jag är systerdotter.

Jag är också en hejjare på att blanda sangria 😉
För vi köpte ett riktigt uselt vin i Spanien som vi ju var tvungna att göra något vettigt av;-)

Jag kan skratta och gråta.
Jag kan skoja och prata allvar.
Jag kan lyssna och komma med råd.

Så.
Jag suger in och kommer igen.
Men jag vet att jag inte behövde denna djupdykning för att uppskatta livet som jag gör.
Men idag är det torsdag och jag ska få nya förband.

Men det bästa med denna torsdag i februari är att jag får besök.
Katarina kommer hit !!!! 🙂
Ikväll ska jag ta med henne på kärlekskonsert där min begåvade systerdotter ska sjunga solo.
Hon ska även få hälsa på mamma och pappa och min systers familj.
Ja, det är en bättre torsdag än förra veckan kan man ju lugnt säga ♥

Många varma kramar Anna

Om att omfamna kärleksvågen

Heeeej och Go’ kväll,

Här jag jag satt mig i vår sköna soffa och känner hur slut jag är.
Det här har verkligen varit en känsloladdad dag.

Min systerdotter har haft så ont i magen att de fick åka till akuten.
De misstänkte blindtarmen, men kunde snart konstatera att så inte var fallet.
Antagligen är det en stressreaktion på allt som händer runt omkring.
En moster med bröstcancer, massor i skolan, oro…
Ja, hur mycket ska man egentligen palla med?

Så idag har det varit mycket tårar, blandat med en del skratt emellanåt.
Men mest tårar idag.
För vissa dagar är det definitivt tyngre än andra.

Men vet ni.
Ändå känner jag så mycket värme inombords.
För den våg av omtänksamhet och värme som väller in från alla håll värmer hela min själ.

Ibland är det nästan svårt att ta in.
För det är så vackert.

Men det förstår ju alla att jag hellre önskat att läget inte var som det är.
Men nu är det det och då gör kärleksvågen det lättare att tampas med det mörka och tunga.

Blomsterbud, kort, brev, telefonsamtal, meddelanden och sms.
Jag fokuserar på det och bäddar in den värmen inom mig.
Det hjälper mig att samla kraft.

Det hjälper mig att veta att vi planerar en solsemester nånstans med min syster med familj sen.
Det hjälper mig att töserna kan åka skridskor hos mormor & morfar på sportlovet.
Det hjälper mig att veta att Katarina kommer och hälsar på mig efter operationen.
Det hjälper mig att känna att det finns så mycket omtanke.
Det hjälper mig att tänka på att åka till Stockholm och hälsa på lillebror o sambo i vår.
Det hjälper mig att veta att jag har all support en människa kan ha.

Jag tänker jättemycket på det här.
Å jag tror att ni förstår att jag inte riktigt kan uttrycka min ödmjukhet inför all värme.

När vi kom hem från dotterns frisörbesök i eftermiddag stod det en bukett utanför dörren.
En stor bloggerska som jag följt länge länge hade skickat denna fina bukett och gest till mig.

Jag vill inte skriva vem det är för ni betyder alla lika mycket för mig ♥

Ha nu en riktigt fin och avkopplande kväll!
Varm kram Anna

Ett massivt fång tulpaner

… önskar Er en riktigt fin kväll med ett rejält fång tulpaner! ♥

Go kväll,

I förra veckan fyllde min man år och då kom hans farmor förbi med detta
underbart vackra fång tulpaner!

Det är det första vi ser när vi kommer hem och det sista vi ser när vi går.
Ljuvligt!

***

Igår kom den stora spegeln upp i hallen.
Den är gammal från IKEA och var från början silverfärgad, men jag målade den guldig
när vi byggde hallen i huset. 
Först hade jag ställt halvmånebordet här i hallen och sideboardet i vardagsrummet…
Men ibland är det bara som att vissa saker inte “lirar” med varandra…
Det blev en crazy mismatch, så sideboardet fick sin plats under spegeln.
Och plötsligt var det harmoni igen 🙂

***

Idag har vi jobbat första dagen efter en lång “ledighet”.
Jag hade gärna haft ett par dagar till så vi hade hunnit komma helt i ordning.
Men plikten kallar ni vet;)
Å det är ju så klart kul att träffa kollegor och så med.

Nu kallar däremot spisen då magarna behövs mättas.
Fisksoppa står på kvällens meny 🙂

Sen ska vi ju såklart kolla på Cancergalan ikväll.
Ska ni titta?

Ha en fin måndagskväll!
Kraaam Anna

Snittamaryllis och våra olika behov…

 

 

Heeeeej där,

Va roligt att ni tycker det är kul att se vad som händer inne i “city” 🙂
Det är ju så himla olika det där vad man har för preferenser och behov på sitt boende.
Hur det än är lämnar vi ju ett för oss tipp topp boende.
Vi gör ju en del avkall för att kunna leva ett enklare liv i stan, så då är det viktigt att trivas
där vi ska bo.
Vi tillbringar en del tid hemma och då vill man ju inte vantrivas pga av saker som man kan åtgärda..

***

Och just nu har vi delat upp oss så som vi gjort.
Jag får ju förmånen att vara med dottern varje dag.
Sen hjälper hon även mig en del med viss packning här hemma med.
Men först av allt går alltid hennes skolarbete och om hon vill vara med kompisar efter skolan.
Då skjutsar jag och sen är det hem till matlagning, skolarbete och annat som behövs fixas här.

Jag har ju turen som har en enormt skicklig snickarman.
Till yrket it-konsult, men på fritiden världens bästa snickare.
Jag vet att han är duktig.
Men vi vet båda två att han inte har byggt det här huset själv.
Det gör rätt ont att höra faktiskt.
Min kropp har efter sjukdomen vissa begränsningar som gör att vi har viss uppdelning här hemma.
Men vi vet båda två att vi bidrar på olika sätt.
Och det hade inte sett ut som det gör idag om min man byggt “hela huset själv”.
Så den ballongen kan vi slå hål på tycker jag.

Vi vet ju att vi är noggranna bägge två.
Men ingen ifrågasätter att en man girar lister för noga, eller hur?

Så jag vill bara slå ett slag för allt som görs i ett hem.
Många saker är det ingen som ser för de bara måste ske för att livet ska fungera.

Och vi tar i från tårna och känner enorm värme och tacksamhet för alla omkring oss.
Som vet och förstår att ett hem byggs inte bara av skruv och spik.
Det är ganska mycket mer, och allt är lika mycket värt.
Men det är lätt att själv förminska sina egna insatser.
Det ska jag försöka sluta med.
För utan min insats hade det inte blivit samma sak.
Helt klart fantastiskt bra.

Men det är kombinationen som gör helheten.
För vi har byggt det här huset ihop (med massa hjälp från familjen), och snart en lägenhet, inte var för sig.
Så ser vi på det.

You can 
AND
We can.
End of story.

Varm kram Anna