Om att gå på bloggträff

F R E D A G och jag ska gå på Bloggträff!!

Igår kväll landade vi hos lillebror och hans sambo.
Som alltid skämmer han bort systrarna sina när de kommer till storstan.

Idag ska vi se oss omkring på stan en sväng och framåt eftermiddagen ska
vi mötas upp på Freys Hotell för Bloggträff som Pernilla anordnat.
Jag är nästan lite nervös för det var ju ganska länge sedan jag var på något sådant.
Och mycket har ju hänt sedan dess med.
Jag är ju väldigt öppen här, men kan känna mig en smula nervös inför att träffa alla.

Nu ska vi ge oss av in till stan!
Ha en underbar fredag!
Varma kramar Anna

Om att ha varit på bokrelease

 

För ett par veckor sedan var jag inbjuden på en bloggfrukost & bokrelease.
En lokal författare som precis gett ut sin allra första bok bjöd in till detta event.
Vi bjöds på en härlig hotellfrukost, som dessutom bara ligger ett stenkast hemifrån, 
dessutom var det ett trevligt tillfälle att komma ut och träffa tjejerna
i Kalmar Influencers som jag kom med i början av året.
Sen har det ju hänt en del annat för min del, så
jag har inte tagit tag i den biten med bloggen precis.
Men det var så mysigt att träffa dem och jag möttes av
så mycket värme och omtanke.

Thomas Karlsson är huvudförfattaren till boken och kommer alltså från Kalmar.
Historien kom till honom under en meditation för ett antal år sedan.
Sen tog det några år innan historien kom på pränt.
Men att bara lyssna till hela historien kring hur boken kom till var så fängslande!
Ibland ska man bara våga lita på sin inre känsla och göra det man drömt om.

Boken hade han dessutom gett ut genom sitt eget förlag.
Tänk så spännande att ge ut sin egen bok!

Jag har ju hintat om det förut…
…att jag när en dröm om att skriva och ge ut en egen bok.

Det kan vara så att jag skriver lite då och då.
Lider fortfarande en del av hjärntrötthet så det blir inte så långa stunder åt gången.

Är det nån mer därute med samma dröm?
Eller har du uppfyllt nån dröm nån gång?
Vad fick dig att genomföra den?

Berätta gärna – jag är jättenyfiken! 🙂

Nu ska jag fira min farmor som fyller 95 år idag.
DET är verkligen en aktningsvärd ålder, eller hur.

Ta hand om Er!
Varma kramar Anna

 

R.E.F.I.L.L.

Heeeeej,

MR-onsdag.
Brrrrrr.
Men, jag får lov att göra det och för det ska jag vara glad.
Dock är det inget jag jublar över.

***

Tänk ändå… 
Jag blir alltmer medveten om vikten av att fylla på.
Ingen av oss är en aldrig sinande brunn, utan vi behöver alla fylla på för att orka.

Å då menar jag verkligen inte med materiella ting.
Utan med det som förgyller livet.

Denna materiella ting råkade dockvara en lyckohäst till min skatt.
Man ska hålla kvar vid den man såg först och den ska bringa tur och lycka till en själv och sin familj ♥

I övrigt har jag ju bestämt mig för att inte köpa saker i “onödan”. 
Nu har jag inte byxor i överflöd, men säkert så jag klarar mig, så det kan kanske klassas som onödigt.
Men jag är säker på att de kommer komma väl till pass under sommaren 🙂

Bäst av allt var ju ändå P.A.U.S.E.N.
Påfyllning av mat och lite go’dricka.
Strunta i klockan och låta timmarna gå.

Det är så så viktigt. 

~Hur gör ni för att pausa och fylla på med ny energi? ~

♥ Kraaaaam Anna ♥

First stop Lexington…

Go’ kvällen vänner,

Bomber och granater vilken dag!
Ja, vi har haft en jättebra kanslidag verkligen.
Men jag kunde verkligen inte slappna av så jag var tvungen att jobba ett par timmar när jag kom hem.
Det är lite för mycket just nu.
Å så den där magnetröntgen imorgon som lite hänger över mig… 

Känner mig ganska så gråtig ikväll.
Ni vet, ibland känner man sig bara lite ledsen.
Jag känner enorm stress över att det är lite för mycket på jobbet,
samtidigt som jag har undersökningar av mig själv som jag behöver göra.
Och då får jag en del dåligt samvete för att jag behöver gå ifrån för att jag ska röntga huvudet eller
gå till tandläkaren. Har väl även lyckats bita ihop eller göra något extremt tokigt så jag kan inte tugga på 
vänstra sidan, och när jag vaknar spränger det i hela käken… 

F Ö R L Å T.
På något vis ska väl eländet ut… 
Men jag ska villigt erkänna att jag bara vill inta något slags “normalstatus” – vad det nu kan vara…


Sen skulle jag ju berätta mer om träffen med finaste Tina i Göteborg.
Tror nog att det är därför jag känner mig lite ledsen idag med.
Ibland vill man bara att saker ska vara lite längre.

Ni vet när man bara vill prata vidare om allt som har med livet att göra.

När jag träffade Tina tänkte jag igen på hur vi kan “luras”.
Vi är bra på det båda två.
Men smärta syns inte utanpå.
Ingen av oss vet vilken historia nån annan bär på förrän vi får den berättad för oss.
Därför tänker jag gång på gång:
Döm inte det du tror att du ser.
Du vet inte vad personen får gå igenom dagen efter för att göra en rolig grej.

Samtidigt var vi båda rörande överens om att det alltid är värt det. 
Vilken baksmälla vi än må ta av vissa saker så handlar det om livets glädjeämnen och om att leva.

Jag beundrar Tina för att hon ville ta en “baksmälla” för min skull.
Men jag vet att vi båda tankade på oss en hel del av vår träff.
Våra historier ser inte likadana ut, men vi delar erfarenheter.

Jag tvivlar en hel del på mina förmågor och min kapacitet många gånger.
Men en sak är jag heeeeelt säker på.
Det är mötena med dessa besläktade själar som gör bloggandet fantastiskt för mig.

Nu är det snart dax för mig att dra täcket över huvudet.
Och inatt hoppas jag verkligen på bättre sömn… 

Natti nattt!

Kramar Anna