Om vår Frid & Balansplats samt TACK till dig som skickade fina ljus

Heeeeej,

Fredag och helgen ligger framför oss.
Igår hade jag “fullt upp” men av braiga saker så det var härligt.
Sen går jag nästan vart jag ska så det tar ju lite längre tid, men jag har ju det.

Jag hade möte med kuratorn på bröstkliniken och hon är sååååå himla bra!
Där finns det utrymme för alla känslor, högt och lågt.
Och vi har båda lätt till skratt.
Igår var jag liksom “in the mood” så det var många skratt 🙂
Andra gånger har jag varit jätteledsen och då tröstar hon.
Det är en oerhörd förmån att få ventilera tankar med henne.

Det blåste något förfärligt så jag trodde nästan att jag skulle lyfta på vägen hem…
Hade jag haft en ballong i händerna hade jag säkert seglat iväg över hustaken *ha ha ha* 😉

♥♥♥

Som ni vet klappar mitt hjärta för Feng Shui.
Vi behöver balans i livet för att må bra och våra hem speglar ju många gånger hur vi mår.

Här på Englessonskåpet har vi vår Frid & Balansplats enligt Baguan (det är ett slags “schema” som man lägger över sitt hem).
Jag har fått tips från goa fina Jannice Add Simplicity, som driver den absolut bästa Feng Shui bloggen jag vet.
På den här platsen ska familjen tas om hand och platsen behöver “jordas”.


Eftersom jag vurmar för enhetlighet och inte vill blanda för mycket valde jag en kruka från Svenskt Tenn,
som vi har fler av här hemma.
Den ockragula färgen är jordande, hade den gula varit mer eldgul hade det blivit fel.
Sen valde jag en träram till vårt foto istället för guld.
Och ett ljus, ett fint väldoftande doftljus som jag fått av en vacker vän.
Myrsineväxten pysslar jag om ordentligt och ser till så att den mår bra.
Å så kärlekspusslet… Kärlekspusslet i form av Nagelljusstaken som jag fått av min familj ♥

Älskar verkligen den här bilden då den står för såååå mycket K Ä R L E K ♥
Till vänster om denna plats har vi ett stort bröllopsfoto på väggen på oss med.

Har NI en sån här plats hemma?
Hur ser den ut isf?

♥♥♥

Å så vill jag avsluta med att TACKA dig som skickade fina ljus till mig.
T A C K!
Jag blev väldigt GLAD och RÖRD över din gåva och fina brev ♥

Nu ska jag packa en väska här för dottern och jag åker hem till mor och far i helgen.
Det ska bli såååå mysigt att komma “hem”.

Å på söndag när vi kommer hem, ja då kommer även HAN hem ♥
Det känns i hjärtat nu att han varit borta en vecka.
Men man ska aldrig underskatta känslan av att längta.

♥♥♥

Imorgon lägger jag ut artikeln från tidningen här.
För er som inte bor här och vill läsa den ♥

Ha nu en riiiiktigt härlig fredag!
Varma kramar Anna

Om cancer och träning och euforin över att vara hemma

Heeeeeej,

Alltså jag känner mig nästintill euforisk över att vara hemma!!! 🙂
Här mår jag BÄST.
Hemma hos min dotter.
Sova i vår säng.
Men LÄNGTAR så GALET efter min man ♥

Vi är ju alla olika och det är ju det som gör ett samhälle dynamiskt.
I synnerhet när vi bejakar olikheterna och inte stör oss på dem.

Jag blir deppig och mår sämre på sjukhus.
Dessutom hamnade jag på en avdelning där medelåldern låg på 90 nånstans…
Det är inte så upplyftande när man bara vill hem till sitt barn och sova i sin egen säng.
De små tanterna var ju jättesöta så klart, så missförstå mig rätt…

Idag sov jag ut.
“Mamma, jag sover i min säng så jag inte väcker dig imorgon, du behöver sova ut.”
Min älskade skatt ♥
Så klok och så förståndig och så omtänksam.
För hon är ju 13 år och klarar sig själv på morgonen.

Så jag sov till kvart över åtta.
Drog sen av lakanen och stoppade dem i maskinen.
Mixade smoothie och på med träningskläder och keps.
Smörjer ALLTID med solskydd på den hud som exponeras i solen.
Powerwalken gjorde mig LYCKLIG!!
På vägen hem “tjuvade” jag några kvistar syren från en träd som stod fritt (alltså inte på någons tomt).
När jag kom hem åt jag ytterligare lite frukost.

Jag ska ge mig själv det här.
Röra på mig så mycket jag kan under de förutsättningar jag har.
För det hjälper genom behandlingen.
Vet ni att man även kan förhindra 1/3 cancer genom att vara fysiskt aktiv?
Det lärde vi oss igår på föreläsningen “Cancer och Träning – hur hänger det ihop?” i Cancerfondens regi.
De poängterade även att det finns ingen “Skyll-dig-själv-cancer” och att människor drabbas TROTS att
man ätit hälsosamt och varit fysiskt aktiv.
Så det handlar INTE om något skuldbeläggande utan vad man kan hjälpa sig själv med.

Det var två olika forskare som pratade om deras studier i detta ämne och det var oerhört intressant.
Vi lyssnade även till Magdalena Forsberg som är ambassadör för cancerfonden.
Hon har inte varit drabbad personligen, men drabbad som anhörig då flera vänner mist livet i cancer
samt att hennes mamma varit sjuk i cancer.
Som hon sa “det handlar om att ta vara på vardagsmotionen, gå istället för att köra de korta sträckorna,
ta trapporna istället för hissen, eller varför inte dra på träningskläderna när du ska städa och städa så du svettas.”
“Det handlar INTE om att alla ska bli ironmans eller elitidrottare, det handlar om att få upp pulsen.”

Jag blev väldigt inspirerad och peppad.
För när jag skulle in för min dos tre i måndags kväll kl 23 tog jag just trapporna 5 våningar, sisådär 100 trappsteg.
Sköterskan som mötte mig frågade:
“Tog du trapporna?”
För det tog ju lite längre tid än om jag åkt hiss.
“Jajamen, jag är en envis jäkel!” 
Hon bara skrattade  🙂

Så vi gör alla det vi kan utifrån våra förutsättningar.
Jag gör det som känns bäst för mig.
Men jag hoppas att ni ser det som inspiration och inte provokation.

Nu ska jag dra nytta av den energi jag känner idag och städa av lite lätt.
Sen ska jag vara redo när dottern kommer hem.
Då ska vi göra något mysigt.

Ta hand om Er!
Många varma kramar
Anna

Om att vara en ganska bångstyrig patient

Idag hade jag bestämt mig.
Sovit som ett stycke skrot i den där sjukhussängen dessa nätter.
Drog bort alla lakan och stoppade dem i tvättsäcken.
Packade ihop mina saker.
Idag SKULLE jag bara hem!

Läkarna var inte riiiiktigt överens med mig dock…
“Vi vågar inte sätta ut det heltäckande antibiotikat som du får”.
“Blododlingarna är inte klara än, så vi vet inte vad orsaken till febern är än.”
“Men du får gå på permission…”

Som sagt, vi var inte alls riktigt överens.
Men de vet inte än hur envis jag är.
Har jag bestämt mig för en sak så har jag.
“Jag måste få sova hemma inatt.
Jag vill vara med min dotter och sova i min egen säng.”

Ibland är det lönsamt att vara envis som synden.
Jag fick min vilja igenom och fick lov att sova hemma.
Men jag måste in för att få mitt antibiotika kl.16 och kl.23, och så infinna mig
kl.08 imorgon för dosen då, samt invänta ronden.

Ja, en kompromiss – fast jag drog ändå det längsta strået!
Söstra mi sover här hos oss inatt ♥

Så.
Jag tvättar och kör diskmaskinen.
Allt i sin ordning och jag är ändå hemma.
Det förbaskade armbandet får jag dras med lite till, 
men jag är HEMMA.
Sen begriper jag att de gör allt för mitt bästa, och det är jag ju 
såklart väldigt tacksam för, tro inget annat.
Men en del saker vet jag bättre själv.
Som att jag VET att jag mår bättre av att slippa natta över på sjukhuset.

Så kan livet se ut under en cytostatikabehandling.
Inte särskilt fluffigt och ljuvligt.
Men de där stunderna emellan – dem tar vi VERKLIGEN tillvara på.

Med värme och kärlek,
Anna

Om tillit och de små sakerna i livet

Hej,

Fortfarande incheckad här på sjukhuset.

Jag vill bara få komma hem, men provsvaren är det som avgör. Jag får antibiotika intravenöst 4ggr/dygn så det är därför som det kan bli lite knepigt.

Igår em när söstra mi och våra tjejer var här gick vi ut en runda. Alltså, det är heeeeeelt magiskt vackert nu! Så otroligt viktigt att stanna upp och se allt det fina omkring oss 🌸

Vi njöt av att plocka en bukett liljekonvaljer. En bukett så fylld av kärlek som jag tror står på köksön i deras kök nu 💖

Det finns så många saker som är lätta att ta för givet, men det gör inte vi.

Vi värdesätter de små sakerna och känner sån kärlek för vårt systerskap.

Som alltid steppar hon in och finns där. Som den absolut mest självklara saken i världen, osjälvisk.

Med en man på andra halvan av jordklotet som ju inget kan göra. Det är jobbigt för honom att vara långt borta och veta att han får lämna över allt ansvar till dem. Men det är så vi funkar och det vet han med.

Eller för en mamma och pappa som inte bor nästgårds, den lyckan de känner att vi har varandra nära. Att de kan känna ro i det.

För att be om hjälp i en situation som denna blir ju en extra börda att bära och det vet vi inombords. Jag vet och söstra mi vet.

Hon vet vad jag behöver för att vara trygg nu och vi har en slags tyst överenskommelse. Den bara finns där.

Jag kärleksbombar och talar om hur otroligt tacksam jag är för allt de gör för oss. Det gör jag så mycket jag kan till alla som vill.

Vi är liksom så ödmjuka inför det vi har och vi kan fokusera på det ljusa i livet. Vi kan det för att vi tillåter oss att ta hand om mörkret när det sköljer över oss. Det är ok att vara ledsen, alla känslor är tillåtna. Då får man dem ur sig och slipper fastna.

Det är därför jag kan vara stark, för jag får vara svag.

Känner sån otrolig tacksamhet för detta.

Och det är ju en grund som mamma och pappa gett oss.

Därför har vi vår lilla sms-grupp där vi kan skoja till det en lördagskväll, trots att jag tycker att det suger att vara inlagd.

Men då har jag haft flera besök, pratat i telefon med mina nära, sms:at och skickat meddelanden till vänner. Det är så otroligt värdefullt att de finns där.

Mitt kärleksharem.

Tack tack för att ni finns 💖

Med KÄRLEK,

Anna

💖

(Ps kan bara blogga från mobilen här så vet inte riktigt hur det blir)