Om hur går det med hormonbehandlingen?

Heeeeej där,

Sommarlovet sjunger på sin allra sista refräng och livet ska snart återgå
till rutiner och vardag.
Men tills dess suger vi ut det sista av dessa härliga augustidagar.

Vi började denna fredag med ett gemensamt milonpass dottern och jag.
För nu är alla TRE i familjen igång på gymmet och det är såååå skönt.
Maken har just varit hemma och vänt efter jobbet då han gör sitt pass nu.
Vi gör det för att må bra och så blir det ett gemensamt intresse med.

Vår juvel är 13 år och då får hon träna tillsammans med någon av oss.
När hon fyller 14 “räcker” det med att vi är på gymmet samtidigt, men vi kan träna olika aktiviteter.
Först när hon är 15 får hon gå och träna själv.
Jättebra tycker jag!
På det här viset får vi in träning som en naturlig del i livet.

När vi hade duschat bestämde vi oss för att köpa med oss en god lunch och cyklade ner till 
badstranden. 
Vindarna är friska idag, men än är de sommarvarma.
Mätta och belåtna la vi oss ner och lyssnade på en podd och bara kopplade av.
Och just det lärde jag mig idag.
Återhämtning och vila är inget vi behöver förtjäna, det är något vi bör få in som en naturlig
del av våra liv. 
För om vi hela tiden måste prestera och jobba jättehårt för att förtjäna vila kommer vi sällan dit…
Återhämtning behöver vi för att få balans i våra liv.

Så… nu har jag ju undvikit frågan till slutet på det här inlägget….
Det går väl upp-och-ner kan man säga.
När jag träffade en fin vän i veckan frågade hon hur det gick med sömnen..?
Då svarade jag att det var ok, jag vaknar varje natt, men somnar om efter en del vridande…
I natt var det i ärlighetens namn gräsligt.
Jag var vaken i timmar… snurrade, var uppe, tog alvedon, snurrade….
Somnade först när jag hörde maken gå upp för att göra sig i ordning till jobbet…
Nästa gång jag tittar på klockan är den nästan tio….!!!

Det hör inte till vanligheterna att jag sover så länge kan jag säga….
Men jag var helt enkelt väldigt trött.

Vallningarna då..?
Det är ganska ok faktiskt.
Jag blir väldigt varm ibland, men inte så att jag blir sjöblöt hela jag.
Inte som det var den första veckan när jag duschade minst tre gånger om dan…
Men eftersom jag tränar en del så tror jag att det hjälper.
För vi varvar ju med konditionspass oxå och då svettas vi så det sprutar om oss 🙂
Ett sånt pass var vi på igår maken och jag.
Något som kallas för The Trip, där man cyklar i en slags fiktiv värld projicerad på väggen – 
så kul och så effektivt!! 🙂

***

Så.
Det är sommarlovets sista fredag och vi kör en ganska chill variant på den här dagen.
För att vi känner för det och behöver det.

– Vad gör ni en augustihelg som denna? –

Ta hand om Er!
Varma kramar
Anna

Om tacksamhetens lov

Heeeej,

Det är måndag och många av er har säkert varit på jobbet.
Jag har tränat och samt träffat kuratorn på bröstkliniken.

Än en gång vill jag hylla den fantastiska vård vi har i vårt Landsting.
Jag erbjuds verkligen alla slags hjälp som man kan få.
Jag blev i ett tidigt skede tillfrågad om jag ville ha kuratorskontakt.
“Ja tack, jättegärna.” 
Nu har jag haft kontakt med henne i mer än ett halvår.
Ett halvår är ju inte så lång tid egentligen.
Men ibland kan det ju onekligen hända väldigt väldigt mycket på ett halvår.

Hos henne får främst jag tillfälle att tala om allt som hänt.
Men jag har även under ett antal tillfällen haft med mig min man, dottern och min syster.
För det som händer drabbar ju alla, även om jag bär det i min kropp.
Eller förlåt:
Det var jag som BAR det i min kropp.
Vilken känsla det är att se det så!

Många gånger känner jag en tacksamhetsvåg skölja över mig.
Jag har sååååå mycket att vara tacksam för.

“Jag tror att möjligheten att prata, kärleken från alla nära och mitt eget sätt att se på saker hjälper mig.”
Så sa jag till kuratorn idag.

Jag tror på att våra mindset kan hjälpa oss igenom svårigheter.
Jag tror även på att tillåta sig att bryta ihop hjälper.

Om någon utmanade mig skulle jag utan tvekan ställa mig på torget och skrika:
“Jag omfamnar och älskar verkligen LIVET!”
För det gör jag.

Livet är HÄR och NU – vad som händer SEN har ingen av oss någon aning om.
Därför tror jag så starkt på att min egen inställning samt utstrålning är av betydelse.
Livet ger och tar – det är inte någonstans direkt rättvist, men det har aldrig någon lovat oss heller.

Jag har ett ansvar att göra det bästa av min tid här på planeten.
Men jag har även ett ansvar gentemot mina medmänniskor.
Det är inte särskilt klurigt faktiskt.
Det är ungefär lika enkelt som att 1+1=2

Ju mer kärlek och värme jag själv kan sprida, 
ja då får jag ju minst lika mycket om inte mer tillbaka.
Det är inte klurigare än så.

Sen har vi alla dåliga dagar – men då är det bättre att bekänna färg.
Det fick jag göra igår – och då behövde jag lite respit och lite tid för mig själv.
Det behöver alla emellanåt.

Så om vi varje dag försöker tänka på vad vi är tacksamma över tror jag livet blir lite varmare.
Om vi fokuserar på det vi har här just nu – istället för att planera för en framtid som kanske är en utopi?
Jag menar inte att man inte ska se framåt eller göra upp planer – men man kan inte leva sitt liv i sen:et.
Tänk va jobbigt det blir om planerna ändras.
Vi behöver vara flexibla inför vad livet för med sig.

Idag är jag pepp.
Imorgon är en spännande dag för mig.
Jag har fått äran att spela in en liten film där jag får dela med mig av mitt liv och mina erfarenheter.

För det som har hänt har hänt – och nu tar jag tillfället i akt att göra något bra av det.
Jag vet hur det är att kräla i dynga och geggamojja – men nu gillar jag ju inte att vara smutsig (skämt åsido;))
så jag har med bästa stödet rest mig igen. Och igen. Och igen.

Så.
“Nu ska vi gå och och tacka livet du och jag – den lilla tid som vi har här…”
Gör dig själv den tjänsten.
Gör det till en vana att varje dag notera vad du är tacksam för.

Tack för att just DU läser och följer mig i mina tankar genom livet.
Med kärlek,
Anna

 

Om terapin i att rensa när jag känner mig lite låg

Idag är Kalmar bakfullt.
Staden är slö och tempot sänkt.
Det har varit fest i dagarna tre och det känns på något märkligt vis.
Gatorna är skräpiga och karusellerna monteras ned.

Som motpol till denna helgs stadsfest bjuder staden nästa helg på Ironman.
Än en gång kommer staden vimla av liv och rörelse i alla hörn.
Inte undra på att Kalmar återigen är Årets Sommarstad.

Det är roligt när det händer saker i stan.
Men så klart har det sina för- och nackdelar att då bo mitt i smeten.
Idag är mitt huvud något “överhettat”.
Jag känner mig nästan yr och helt galet trött.
Därför är det skönt att staden “sover” lite idag.
Att ljuden utanför våra fönster dämpats.

Jag tror att anledningen till den här emotionella berg- och dalbanan till viss del
beror på hormonbehandlingen.
Men den beror också på känsligheten i mig.
Den där utmattningshjärnan som ger sig till känna och desperat behöver tid att vara.

Rensandet blir då även som en slags terapi för mig dessa dagar.
Frihetskänslan som infinner sig när uttjänta strumpor tar sin plats i textilåtervinningen,
eller klädesplagg som kan göra större nytta på andra breddgrader.

Jag vet också att träningspasset om 1,5 timme, då jag får köra så 
svetten sprutar, kommer ge mig ny energi och ladda om mina batterier på nytt.
Då kan Anna vakna igen och min familj återigen känna igen mig.
Tack o lov för att jag hittat ventilen att träna.

Har väl aldrig sett mig själv som nån “soffpotatis”.
Men nu ger jag mig tiden att träna och ta hand om mig själv så som jag gjorde förut.
Det är bästa sortens ventil och terapi.
Att bara köra skiten ur sig själv för en stund – tänk att det kan ge så mycket ny energi.

*
Vilken din ventil eller terapi när du känner dig låg?
*

Önskar Er en riktigt fin fortsättning på denna söndag!
Stor Varm Kram 
Anna

 

Om att det ena ger det andra

Heeeej,

Fredag och utanför våra fönster hörs stadens sus och dus…
Det är Stadsfest i stan och fullt av liv de flesta av dygnets timmar.
Jättekul så klart, men lite tröttande för huvudet emellanåt.

***

Idag har vi varit hos tandläkaren då juvelen har påbörjat sin tandregleringsbehandling.
Idag var det två tänder som skulle dras ut… phu!
Helt ärligt var det nog mest undertecknad som mådde dåligt…
Fick tom kramp i handen som maken fick massera bort *ha ha*
Juvelen bara gapar stort och är hur lugn som helst och gör det som måste göras.
Hela munnen bedövades och sen drog de ut tänderna i främre överkäken.
Även tandläkaren och tandsköterskan var imponerade av hennes lugn och mod.
Min älskade tös – helt otrolig är hon ♥ 

***

Var och tränade på morgonen – har verkligen kommit igång ordentligt med träningen nu!
Såååå skönt och så glad att det funkar så bra.
För jag har bestämt mig, verkligen bestämt mig för att ta hand om mig själv så gott jag bara kan.
Å då ger liksom det ena det andra så att säga…
För när man tränat vill man även äta ordentligt och bra.

Det kanske låter pretentiöst, men jag måste följa min inre känsla för vad som är bra för mig.
Jag vill verkligen verkligen vara frisk och må så bra jag kan.
Därför har jag gjort det här valet att förändra min kost något.
Det jag främst har gjort är att jag äter betydligt mer grönt samt plockat bort socker.
MEN, när mamma gjorde chokladfondant förra helgen åt och njöööööt jag till fullo.
Mammas ljuvligt goda chokladfondant, mmmmmm.
Däremot har jag inga problem att avstå glassen på stranden, wienerbrödet, smågodiset eller princesstårtan.
Jag väljer helt enkelt ganska kategoriskt bort det jag inte mår bra av rent psykiskt.

Jag har full respekt för alla som inte väljer att äta som jag.
För var och en gör det som känns bra för en själv.
Det är absolut viktigast.
Sen handlar allt om att inte bli fanatisk så klart.
Men för mig är det viktigt av den enkla anledningen att jag vill göra allt jag kan för att INTE bli sjuk igen.
Jag vet att jag inte är skyldig till mina två cancerdiagnoser – men jag vågar inte chansa liksom.
Det är svårt att förstå det om man inte haft skiten i sin egen kropp.

Den här pastarätten har blivit en riktig favorit 🙂
Jag väljer bönpasta istället för vanlig pasta.

HÄR hittar ni receptet till Food Pharmacys goda tomatsås.
Busenkel och supersnabb att göra!
Perfekt vardagsmat med andra ord 🙂

Ta hand om Er och ha en fin fredag!
Varma kramar Anna