Tranan har gjort ett besök

Heeeeej där,

Här bryter solen sig igenom morgondisen…
Jag tror allt att det kommer att bli en fin dag 🙂

Vi har just gått skattjakt då Tranan gjort ett besök här inatt 😉
Det är en småländsk tradition som jag inte är uppvuxen med, då jag
är uppvuxen i Blekinge, men det är ju alltid kul att ta seden dit man kommer 🙂

Nu ska vi bara få lite i magen sen ska vi bege oss stumpefi och jag.
Det var nog en sån där “endagarsfeber” ni vet, för igår kväll var den borta.
Hon är tjock i halsen, men man ser ju inget eftersom hon inte har sina mandlar kvar.

Hon ska till farmor och mysa och jag ska träffa min syster och två tjejer till.
Mannen min ska ju slipa golv och då är det lugnast för alla om han får vara själv.

Så den här helgen är det jag som åker på lite tjejboost, sen har han sitt framför sig 🙂
Det är så viktigt det där, att tillåta varandra att göra saker på egen hand.

Å så känns det tryggt och skönt för oss att skatten är med farmor och blir ompysslad där. 
Jag hörde allt något om våfflor 🙂

Respekt.
Så viktigt det är. 
Jag har otrolig respekt för min man och det han gör, och för hans energi.
Även för att han aldrig någonsin skulle missunna mig något.
Vi blir bara glada när den andre gör något för sin egen skull, det 
är ju minst lika viktigt.

Nästa helg när maken ska bort har jag planerat en massa roligheter för mig och stumpefi 🙂
Så härligt!

Livet hörrni…
Det går som en berg- och dalbana.
Men idag blir det en bra dag, det känner jag i hela mig!! 🙂

Jag hoppas innerligt att ni med får en riktigt fin lördag!

♥ Varma kramar Anna ♥

Det är ofta som man får tänka om…

Heeeeej,

Har ni tänkt på hur ofta det inträffar saker som gör att man får tänka om?
Hur ofta det inte blir som man tänkt sig..?

Här hemma inträffar det ganska ofta iaf. 
Och vi är nog relativt bra på att anpassa oss och inte främmande för att tänka om.

Just nu har jag en sjukling här hemma.
Vilken HIMLA tur då att jag är hemma idag och vi slapp lämna henne själv, då vi inte får vabba längre.
Vi hade så klart löst det ändå genom att nån av oss jobbat halvdag på kontoret och resten hemma.
Men nu slapp vi det.

Sen ska mannen min slipa golv imorgon och vill helst vara själv då.
Både för att det är enklare för honom, men även för att ljudet gör en lite halvgalen när man “bara” hör det.
Tro mig, jag förringar absolut inte hans insats som ska göra hela jobbet.
Det är ENASTÅENDE!
Men nu löste det sig ändå.
Skatten skulle egentligen åkt buss ner till mormor o morfar, men vi kan ju inte sätta en febrig tös på bussen 🙁
Nu hade vi turen att farmor är hemma och hade ställt in sina lördagsplaner så hon kan vila där.
Vilken tur för oss

 

Ja, vi är otroligt LYCKLIGT lottade som har det bästa tänkbara skyddsnät omkring oss.
Å så har jag lovat att vi åker till mormor och morfar om två veckor ♥

I det där brevet jag fick blev jag ju kritiserad för att vi lade för stort fokus på vår dotter.
Märkligt tycker vi.
Som min man sa igår när vi pratade om relationer och föräldraskap:
“Det är väl självklart att man låter ens barns välbefinnande styra sitt liv..
Om ens barn inte mår bra, mår man ju själv inte bra… ♥”

En utomstående person kan inte få oss att må dåligt av en sådan kommentar.
Det absolut viktigaste är ju alltid att man har sin egen familjs stöd i de förändringar man står inför i livet.
För det finns inget jobbigare än om någon nära inte skulle stötta en i svåra beslut.
Så är inte fallet för oss. 
Tack och lov.
För även om man bestämt sig för en helomvändning i livet, så innebär det inte alltid att det är enkelt.
Men vår övertygelse är ju att det blir rätt för oss.

Så även om saker är svåra, så kan det samtidigt föra människor närmare varandra.

Så TACK för att ni hänger kvar och stöttar på alla sätt och vis.
Det är otroligt skönt att lätta på hjärtat och skriva om det som man går och grubblar på.

Ha den finaste av fredagar!

♥ Varm kram Anna ♥

Ibland behöver man liksom pausa från sig själv

Heeeeej,

~ Hoppas allt är fint med Er ~

Det är ändå så att jag saknar att skriva, fast jag tror att jag inte
har något att skriva om.

Egentligen tror jag mest det handlar om att jag har en föreställning om 
att jag alltid måste vara på topp och inte säga att något skaver…

Men så funkar ju inte livet riktigt.
Eller hur?

   

Jag har en sån där period igen där jag är så otroligt trött, att sitta i
möten på jobbet är som tortyr då jag får sparka på mig själv
för att inte tappa huvudet…
Jag glömmer saker, tappar bort saker och blir tokig på mig själv då
jag är van vid att ha GOD ordning och jag brukar verkligen inte 
tappa bort saker…

Men jag vet vad det beror på.
Det snurrar på en hel del just nu.

Så hittintills den här veckan har jag bara fått slå av på allt om kvällarna.
Den största utmaningen har varit att få till en middag på bordet, sen har jag
landat i mjukis i soffan med väääldigt tunga ögonlock.

Men idag är det veckans sista arbetsdag för mig och imorgon är det återhämtningsdag.
Det är väl också det att vissa perioder har jag en massa kontroller, och de suger lite energi.
Inget konstigt men bara att det blir mycket på en gång.

Så ibland skulle jag vilja ta lite paus från mig själv.
Känner mig besvärad av att inte riktigt känna igen mig själv. 
Av att inte känna mig riktigt 100%-ig.
Men det är nog så att det tar en hel del energi att lära känna sig själv helt och hållet och våga 
vara den personen fullt ut. 
Stå för att man inte är rustad för alla utmaningar som finns.
Sluta överbevisa saker för sig själv.
Lära sig att det duger.
Att det är OK.

♥ Kraaaaam Anna ♥

(Bilderna är från förra årets påskdukning)

När man inte har något nytt att visa…

Heeeeej där,

Här försvann helgen i ett huj verkligen!
Vi har fått massor gjort och vi är extremt tacksamma för svärfars två extra händer här i helgen.

Just nu händer det extremt mycket här, å samtidigt ingenting känns det som…
All fokus ligger ju på att komma framåt.

Ni vet när man har ett mål, men det är en del kvar innan man är där. 
Vi har ju ett gemensamt mål att hitta ett liv med mer tid över.
Tid för familjen.
Ibland är det ju så att man kan behöva lägga i en extra växel innan man kan nå sitt mål.

Så vi jobbar på, med hjälp från olika håll. 
Tro mig, vi är så tacksamma för att vi har den ynnesten att ha det så. 
En pappa som hjälper till att riva och måla, en annan pappa som snickrar trappräcke,
en farmor som gärna är med barnbarnet en stund.
En mormor o morfar som gärna tillbringar en helg med dotterdottern.
En syster som drar iväg en på övernattning och tjejhäng.
Utan dem alla hade vi inte orkat.

Å vi gör alla det vi är bra på.
Det är klart att jag kan känna mig lite ledsen ibland för att jag kanske inte orkar riva tak…
Men jag stöttar upp med god mat och ser till att hemmet är rent och kläderna likaså. 
Planerar och strukturerar vår vardag.

Jag fortsätter rensa.
Jag säljer en del och skänker en del. 
Å en del åker till tippen.
En del förstår kanske inte att jag orkar sälja av saker utan åker kanske bara iväg med dem.
Men de slantar jag får in från försäljning sparar jag till ett stylingkonto.
Nu när vi fixar sovrummen, och jag sålt av en del av det gamla behövs lite nytt.
Då kan jag kanske ha sålt tio saker för att kunna köpa EN lampa.
DEN lampan.
Så för mig/oss är det värt det.

Ny vecka, och kanske med den nya utmaningar.
Och mest troligtvis ett nytt besök i simhallen 🙂

Säg mig…
Är det något ni undrar över som ni vill att jag berättar om?
Eller kanske något ni vill att jag visar?

Hoppas ni får en fin start på veckan!

♥ Kraaaaam Anna ♥