Om geggamojjan och magontet

Det är torsdag eftermiddag och än har jag inte kommit ur varken pyjamas eller morgonrock.
Helst av allt hade jag velat ligga under täcket tills en ny dag anlände…

Magen driver mig till galenskap snart.
Trots dubbel dos omeprazol suger hela magen ihop sig emellanåt.
Då kan jag inget annat än att ligga i fosterställning och vänta tills det går över.
Tankarna snurrar i mitt huvud så att jag till slut känner mig alldeles yr.

Jag vill inte och jag orkar inte ta mig ur sängen.
Men så måste jag för att i panik rusa till toaletten.
Det finns inget mönster, jag tror inte det är någon form av allergisk reaktion.

För igår mådde jag bra.
Träffade en fin fin väninna och deras lille hundvalp.
Å himmel sicken söting.
Å trots att vi haft ett litet uppehåll innan så kan vi prata om allt.
Det är enkelt och okomplicerat.
Jag var varm i hjärtat när jag cyklade hem efter vår lunch hemma hos henne.

Sen började jag känna mig lite orolig.
För vi skulle på konsert igår kväll.
Systern min och några tjejer till.
Det var supermysigt och Sara Klang var väldigt bra.
Men det var varmt och jag mådde ganska dåligt.
Min syster och jag satte oss i foajen så vi hörde ändå.

Vaknade vid halv nio i morse, men kunde inte förmå mig att stanna uppe.
Så här är jag nu.
Jag vet att jag borde, men inte en muskel i min kropp förmår att lyda mig.

I morgon ska jag träffa dietisten igen.
För det kan vara så att tarmen fortfarande är skadad.
Det är cytokurer gånger 2 samt hästdoskuren innan transplantation som sätter sina spår på slemhinnorna.
Och jag är en känslig själ, det vet jag.
Många orsaker sätter sina spår, och när en utlösande faktor anländer så hissar immunförsvaret vit flagg mot 
bakterier, virus och andra elakheter och låter dem regera fritt i kroppen.
Hur mycket jag än försöker tänka kärlek och positiva tankar så har eländet överhanden.

Allt rör ihop sig till en geggamojja som aldrig nånsin kommer bli en god kaka.
Den måste bort och avlägsnas.
Men den måste hanteras, inte gömmas i en vrå.

Idag är det ingen som kommer möta Anna happyface nånstans.
Inget välsminkat yttre kommer gå utanför dörren idag.
Jag orkar inte och jag vill inte.

Men jag lovar att nu ta en dusch för att ge mig själv lite bättre förutsättningar.
Å det enda jag kan tänka på är Madickenkänslan:
“Jag känner LIVET i mig!” 
Snälla kom tillbaka, jag väntar på dig…

Med kärlek,
Anna

12 thoughts on “Om geggamojjan och magontet

  1. Hanna

    Åh Annapanna, det gör ont i mig.
    Bra att du lyssnade på dig och var kvar i sängen idag. Inte roligt alls, fattar väl jag, men ibland så måste man.
    Önskar jag hade kunnat göra något åt din smärta, det känns jobbigt att stå utanför och läsa om den och inget kunna göra.
    Skickar styrka och hoppas den når fram.
    Stora varma kramar

    • Ja ibland måste man.. att du visar din omtanke betyder så himla mycket ❤️ Tack ❤️ Varma kramar tillbaka ❤️

  2. Monica

    Fina Anna!Det gör ont i mig när jag läser hur du mår.Hoppas av hela mitt hjärta att det ska vända.Skickar massor med värme o kärlek.Varma kramar/Monica❤️

  3. Det gör så ont i mig hjärtat!
    Det är inte rättvist nånstans det här.
    Hoppas det vänder i dag så du får en lugn och skön helg!
    Tänker på dig alltid hjärtat!
    Kraaaaam Katarina

    • Tack finaste vännen <3
      Din omtanke finns alltid inom mig <3
      Tänker på dig med, sååååå mycket, och saknar dig <3
      Kramar Anna

  4. Älskade vännen. Ska inte säga att jag vet exakt hur du känner men jag har de där dagarna också. Och det är ok att känna sig liten och orkeslös även om det gör ont inte bara fysiskt utan även psykiskt. Att strida hela tiden tar på krafterna och du liksom jag är inte mer än människor…… Men sen vet jag att det vänder, för du och jag är kämpar, vi har livslusten och glädjen i oss, vi vill älska, njuta och skratta, vi vill känna livet i oss och det kommer du snart att göra min vän, kanske inte idag men snart, när krafterna återvänt och du är stark nog igen för att visa att det är du som är vinnaren i den här fighten. Anna du är en kämpe, en förebild, min hjältinna. Ta hand om dig nu finaste. Miljoner kramar. Tina

    • Fina du <3
      Ja, det är ok... Och visst vänder det, det vet vi ju.
      Du är så fin Tina, tack för dina fina ord som värmer så innerligt <3
      Massa varma kramar Anna

  5. Karin

    Hej Anna! Brukar aldrig kommentera men jag vill tipsa om att ibland behöver man Esomeprazol ist för omeprazol det kan göra hela skillnaden.
    Du är en sådan fantastiskt stark person som sätter ens eget Liv i perspektiv.
    Önskar dig snar bättring och återhämtning❤️Karin

    • Hej Karin,
      Tack snälla för ditt tips. Det ska jag ta med läkaren som jag ska träffa på fredag. Visste inte om det.
      Tack för din fina omtanke.
      Allt gott till dig!
      Kram Anna <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *