Om terapin i att skriva

Det här rummet…
Jag älskar verkligen det här rummet.
Vi har många belysningspunkter eftersom rummet i sig är ganska så mörkt.
Men den lite dova känslan ger mig lugn.

Förut sa min man ofta:
“Oj, slappnade du av nu” 
Då kan jag ha suttit alldeles spänd i soffan en lång stund innan jag andades och släppte ner axlarna.
Nu behöver han inte fråga det.
Avslappnat kryper jag gärna in i hans famn när vi sitter i soffan och kollar på TV.

Jag sitter även här och skriver en del.
Det är rena rama terapin för mig. 
Jag vet att jag sagt det förut, men det är ju en dröm att kunna ge ut en bok.
Men själva processen är en del av min bearbetning av allt som skett i livet.
Och för varje kapitel jag går igenom känns det lite lättare.

Samtidigt kan jag le av tacksamhet.
För nu är mitt fokus att tänka på vad jag har idag.
När jag tänker på vad jag har blir jag både rörd och varm i hela mig.
För ju mer jag känner mig trygg i mig ju mer kan jag stråla utåt.

Precis som yogainstruktören säger. 
“Vänd dig först till dig själv och känn tacksamhet för den du är.
Sen kan du stråla utåt och ge så mycket kärlek till andra.”

Livet mina vänner.
L I V E T

Ta hand om Er och njut av denna dag!
Själv ska jag bege mig till Stockholm med min syster.
Vi ska hälsa på vår bror och hans sambo.
Och känna bebissparkar under handen på hennes mage.
Vilken lycka!

Varma kramar Anna

4 thoughts on “Om terapin i att skriva

Comments are closed.