Om orken och viljan

Hej vänner ♥

Hur mår ni?

Just nu blir bloggandet lite sporadiskt, men har liksom haft fokus på annat.
Jag äääälskar verkligen att skriva och dela med mig, det är en del av mig.

Igår hade vi min kusin och hans familj här.
Som alltid hade vi så trevligt och mysigt tillsammans.
Mat och umgänge – som det fyller på hjärtekontot ♥

De hade med sig en så himla söt växt.
Underbart höstig!
Även om det råder brittsommar ute, så är jag väldigt redo för höst.
Nästan så jag kan längta efter regniga dagar då man bara kan kura inne 🙂

Idag är det som om någon har svept undan ben och kropp totalt för mig.
Totalt orkeslös och trött.
Sovit dåligt igen och det påverkar mig markant.
Jag märker fortfarande av sviter från cytokurerna.
Jag är extremt glömsk och har svårt att koncentrera mig längre stunder.
Så länge jag håller mig fysiskt aktiv går det bra.

Igår var jag på danspass igen.
Zumba och afro.
Å vet ni – det är med ett gigantiskt leende som jag svettas mig igenom dansen.
För jag är så lycklig över att jag kan.
Det är inte en självklarhet för mig så därför känner jag sådan enorm glädje över
att kunna dansa, skaka rumpa, koordinera armar och ben och känna livet i mig till musiken.
Det är så jag vill krama instruktören och tjoa av glädje! 🙂
Men för att folk inte ska tro att jag är TOTALT galen så hejdar jag mig lite 😉
MEN.
Jag talade om för instruktören efter passet att det var heeeeelt underbart och att hon spred så mycket energi.
För jag tror att det är så viktigt.
Och av hennes reaktion att döma så blev hon väldigt glad över min feedback.

Nu ska jag se till att vara klar tills maken kommer hem efter att han lämnat juvelen hos en kompis.
Då ska vi ta en lång skön stilla promenad.
Hand i hand och njuta av kärleken vi har.

Vad gör ni en söndag som denna?
Hoppas ni njuter av solen och stannar upp och bara är lite grann.

Många varma kramar 
Anna