Om lyckan i att vara mamma

Heeeeej,

Sitter här vid skrivbordsplatsen i vårt vardagsrum och skriver…
Det är mycket som jag försöker skriva ner, sida efter sida av erfarenheter genom livet.

Som jag sa till min juvel igår…
Jag är 45 år och det har tagit mig så här lång tid att komma på vissa saker…
Saker som att jag duger som jag är.
Saker som att jag är bekväm med mig själv och gillar den jag är.
Jag har haft förmånen att växa upp i en väldigt kärleksfull familj,
med en mycket närvarande mamma och pappa.
Anledningen till att jag känt att jag inte duger beror på svek jag varit med om.
Svek som tagit mig tid att bearbeta, men som nu inte längre svärtar mina tankar.
Jag har släppt det och känner sådan enorm glädje och lycka över det jag har idag.

Att vara mamma är ju en gåva som är helt fantastisk.
Igår hade vi ett sånt där innerligt förtroligt mamma-dotter-prat.
Där bland anteckningar och SO-böcker och politikprat.
För vem har inte tvivlat på sig själv och sina förmågor som tonåring?
Men tack och lov kan vi prata om det här hemma.
Hon är en väldigt känslosam tjej, fast vi vet att hon har ett “pokerface” ibland.
Men för sin mamma döljer hon inget.
Till slut rann tårarna på oss båda två.

För ibland svämmar känslorna verkligen över.
Man kan ju inte nog bedyra kärleken till sitt barn, eller hur.
Oavsett vad hon presterar så älskar vi ju henne mest av allt.
Det är för den underbaring hon ÄR, inte för vad hon GÖR.
Det försöker vi vara noga med.
För det är lätt att jämföra sig med andra och bli nedstämd om man tycker att man presterat sämre.
Men en prestation kan ju vara så otroligt olika.
Vi försöker förmedla att bekräftelse från andra är en boost, men inget man ska “försörja” sig på.
Det bästa är om bekräftelsen kommer inifrån en själv, inte i jämförelse med någon annan.

Jag jobbar fortfarande mycket med mig själv och försöker utvecklas.
Men jag har ändå kommit en bit på väg.
Det vill jag förmedla till henne.
Så hon känner trygghet och självkänsla.

Hur tänker ni kring bekräftelse?

Ja ni… Det är mycket som snurrar i mitt huvud.
Men jag tycker om att ventilera dem och det är skönt att skriva av sig.

Nu ska jag ägna mig åt min juvel igen.
Repetition inför morgondagens stora prov.
Sen får det allt bli en myskväll här hos oss.

Varma kramar Anna

2 comments on “Om lyckan i att vara mamma

  1. Åå bästa bästa bästa… Jag önskar att alla fick ha en sån mamma som lilla T har…<3
    Jag tror det är superviktigt med en massa bekräftelse till sina barn stort som smått….
    Det kan ju vara allt ifrån att de är världens sötaste till att de är duktiga på att ge komplimanger till andra…eller är duktiga på olika saker….till att de är världens roligaste att pra med…eller bara världens bästa…;)
    ….men precis som du säger..
    Att lära dem att det är boost från andra… det är klokt det!
    Puss hjärtat, nu ses vi snart!

    • Älskade älskade du <3 Tänk om alla såg vad hon behöver ibland... <3
      Ja, du vet ju hur hjärtat kan svämma över mest hela tiden av kärleken till sitt/sina barn <3
      Puss o kram