Heeeej,

Visst är hösten fantastisk ändå?
Jag tror också att det är lättare att njuta av hösten, och alla dess
skiftningar, i år när sommaren var så otroligt somrig och varm.
När jag cyklade till sjukhuset i morse var det riktigt kallt, men solen tittade ändå
fram så det var klar och skön luft.
När jag cyklade hem efter lunch hade det mulnat på rejält så det var skönt att komma hem.

Här i Kalmar anordnas det nämligen en bröstcancerskola.
Idag var det första träffen och vi fick alla presentera oss och berätta våra storys för varandra.
Det är verkligen väldigt jobbigt och ledsamt, samtidigt som det är så otroligt givande.
Men visst blir man trött efteråt, det ska jag ärligt erkänna.
Så det var skönt att bara komma hem och sätta mig i lugn och ro och äta lite soppa och bara landa.

Jag vet att jag kanske “tjatar” om hur tacksam jag är för det jag har och för livet i sig.
Men jag är så otroligt tacksam för att jag lever, andas och finns.
Det här har varit otroligt smärtsamt på alla sätt och vis, men som av allt lär man ju sig något med.
Jag har genom livet varit en ganska så ängslig person, men känner mig mer “stabil” och lugnare nu.
Jag har varit ett otroligt kontrollfreak, men det har jag också släppt till viss del.
Som tex i lördags när Katarina och hennes M var här.
Då hade vi inte hunnit handla till middagen, men jag blev inte alls stressad över det.
Min man åkte och handlade medans de åkte till hotellet och bytte om efter Ölandsturen.
Förut skulle jag ha allt fix och klart, förberett och dukat så att alla bara kunde sätta sig.
Nu grejade vi tillsammans och hade trevligt under tiden i köket.
Det låter kanske banalt, men för mig är det ett stort framsteg i min egen personliga utveckling.
Jag värdesätter tillsammanstiden mer än att ha allt perfekt.
Och man kan bjuda på en enkel kycklingpasta med färdigköpt färsk pasta.
Man lär ju så länge man lever, eller hur 🙂

Å nu är mina ringar klara!!!
Ringen med pärlan har jag fått av min svärmor, den är i sin tur från hennes mor.
Den har vi töjt lite så jag kan ha den på långfingret istället.
Såååå vacker.
Förlovningsringen fick vi ta in lite då jag har så smala fingrar.
Den som varit mammas. Men hon fick nya när de hade varit gifta i 40 år
– så det var fel av mig när jag skrev att hon fick nya när de gifte sig.
Och så min nya alliansring i vittguld med diamanter.
Tänk att vi i år varit ett par i 10 år – tycker att det är så underbart!
Ser fram emot många många år tillsammans till, ja tills döden skiljer oss åt.
Men nu vill vi bara tänka på många friska härliga år när vi bara får njuta av livet.

Snart ska jag faktiskt utmana mig själv och göra ett nytt försök på det där Yogapasset.
Det som fick mig att bryta ihop lite förra veckan.
Men jag vill ge det en ny chans, samt komma över min egen rädsla.

Sen bjuder söstra mi på middag ikväll ♥
Vardagslyx de luxe.

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna
♥