Om bröstcancerskola och nya lärdomar

Heeeej,

Visst är hösten fantastisk ändå?
Jag tror också att det är lättare att njuta av hösten, och alla dess
skiftningar, i år när sommaren var så otroligt somrig och varm.
När jag cyklade till sjukhuset i morse var det riktigt kallt, men solen tittade ändå
fram så det var klar och skön luft.
När jag cyklade hem efter lunch hade det mulnat på rejält så det var skönt att komma hem.

Här i Kalmar anordnas det nämligen en bröstcancerskola.
Idag var det första träffen och vi fick alla presentera oss och berätta våra storys för varandra.
Det är verkligen väldigt jobbigt och ledsamt, samtidigt som det är så otroligt givande.
Men visst blir man trött efteråt, det ska jag ärligt erkänna.
Så det var skönt att bara komma hem och sätta mig i lugn och ro och äta lite soppa och bara landa.

Jag vet att jag kanske “tjatar” om hur tacksam jag är för det jag har och för livet i sig.
Men jag är så otroligt tacksam för att jag lever, andas och finns.
Det här har varit otroligt smärtsamt på alla sätt och vis, men som av allt lär man ju sig något med.
Jag har genom livet varit en ganska så ängslig person, men känner mig mer “stabil” och lugnare nu.
Jag har varit ett otroligt kontrollfreak, men det har jag också släppt till viss del.
Som tex i lördags när Katarina och hennes M var här.
Då hade vi inte hunnit handla till middagen, men jag blev inte alls stressad över det.
Min man åkte och handlade medans de åkte till hotellet och bytte om efter Ölandsturen.
Förut skulle jag ha allt fix och klart, förberett och dukat så att alla bara kunde sätta sig.
Nu grejade vi tillsammans och hade trevligt under tiden i köket.
Det låter kanske banalt, men för mig är det ett stort framsteg i min egen personliga utveckling.
Jag värdesätter tillsammanstiden mer än att ha allt perfekt.
Och man kan bjuda på en enkel kycklingpasta med färdigköpt färsk pasta.
Man lär ju så länge man lever, eller hur 🙂

Å nu är mina ringar klara!!!
Ringen med pärlan har jag fått av min svärmor, den är i sin tur från hennes mor.
Den har vi töjt lite så jag kan ha den på långfingret istället.
Såååå vacker.
Förlovningsringen fick vi ta in lite då jag har så smala fingrar.
Den som varit mammas. Men hon fick nya när de hade varit gifta i 40 år
– så det var fel av mig när jag skrev att hon fick nya när de gifte sig.
Och så min nya alliansring i vittguld med diamanter.
Tänk att vi i år varit ett par i 10 år – tycker att det är så underbart!
Ser fram emot många många år tillsammans till, ja tills döden skiljer oss åt.
Men nu vill vi bara tänka på många friska härliga år när vi bara får njuta av livet.

Snart ska jag faktiskt utmana mig själv och göra ett nytt försök på det där Yogapasset.
Det som fick mig att bryta ihop lite förra veckan.
Men jag vill ge det en ny chans, samt komma över min egen rädsla.

Sen bjuder söstra mi på middag ikväll ♥
Vardagslyx de luxe.

Ta hand om Er vänner!
Varma kramar Anna

6 thoughts on “Om bröstcancerskola och nya lärdomar

  1. inger

    Vackra Anna
    Jag känner dig ju inte alls. Men….Tycker ändå att jag gör det. Är såå otroligt glad för din skull att du återhämtat dig så bra och är ute på mycket skoj. Du ser så pigg och fin ut. Och vilka vackra ringar. Ha det alldeles underbart. Kraaaam Inger

    • Hej fina Inger <3
      Vad glad jag blir när du känner så, det är en jättefin komplimang att du känner så av att du läser min blogg.
      Tack, jag gör verkligen mitt bästa 🙂
      Ha en riktigt fin helg!
      Varma kramar Anna

  2. Anna

    Hej Ansi!
    Gud vilka söta blå rosetter till pärlan! Såå fin ring, även blinget på ringfingret förstås!

    Härligt att du släpper på det “perfekta”. Livet bör improviseras lite mer! Man vet ju innerst inne att goda vänner bryr sig mest om ens sällskap, även om vackra dukningar är fantastiskt på sitt vis!
    Kram på dig!

    • Hej snäckan <3
      Ja, älskar verkligen den ringen och sådan ära att jag fick den <3
      Ja, plötsligt händer det liksom 😉
      Hoppas allt är bra med er hjärtat <3
      Kramar

  3. Hej sötaste vännen… Huuuurreeeeeyyy… jag VET vilken stor grej det där är för dig och vilken TUR att det gick bra..;)
    Känner mig lite hedrad att vi fick vara försökskaniner i ditt steg på väg mot lite mer hejsan hoppsan och lite mindre kontrollerat….;) Det är ju tillsammanstiden som är det viktiga… den där långkoksmaten kan man ju ta när tid finns för det kan ju absolut vara jätte mysigt det med…meeeeeeen den där “snabba” pastan “is to die for” och den ska jag absolut också ha som bjudrätt här hemma…
    Jag är ju aldrig någonsin harmonisk och färdig då vi ska ha gäster så lätta snabba smarriga lyxmiddagar är ju bästa bästa…;)
    Lite bubbel är allt som behövs du vet..;)

    Dina ringar är verkligen SÅ fina och det är ju verkligen något alldeles extra då de dessutom bär på en historia…
    Tänk när ni varit gifta i 40 år… då kan T ärva din ju…;)
    Puss o kram hjärtat…snart bara 2 veckor kvar… <3

    • Å min söta söta gullfia <3
      Känner mig verkligen så avslappnad i ert sällskap och det är ju en himla fin komplimang tänker jag 🙂 <3
      Ja bubbel, babbel och skratt - det gör susen det:))
      Yaaay två veckor kvar!!!! Längtar <3
      Puss o kram <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *