Om att bli sedd

…en flärdfull kudde till en tonårings rum som ska få en liten makeover…
Till en känsla av hotellyx och ro.

Men inga kuddar, DIY-sänggavlar eller vackra detaljer kan någonsin ersätta min kärlek.
Sakerna jag kan komma hem med efter en helg borta har inte att göra med vad jag KAN ge i materiell väg.
Det är ju JAG som vill köpa sakerna, inget min tonåring nånsin efterfrågat.
Topparna från Hollister däremot var nog lite roligare 😉

Å visst jag kan sätta smileys och berätta om vackra ting jag köpt i fina påsar.
Men det är ju något som jag tycker är roligt.
Att kunna ge henne ett rum som andas vila, ro, mysighetsfaktor och tonårsvibes.

Men idag handlar mitt inlägg inte om det.
Idag kom känslan av att bli sedd till mig.
Så bloggträffen lovar jag att berätta mer om i veckan. 

När en känsla kommer till mig har jag ett behov av att uttrycka den.
Det gör jag gärna i skrift.
Eftersom jag skriver en del kanske jag också utvecklats i att uttrycka mig i tal oxå, jag vet inte.

Men jag blev så överväldigad igår när jag kom hem.
Att komma hem till min lilla familj.
Till pussar och kramar och ändlös kärlek.
Tänk om alla fick ha det så.

Så har det även varit för mig under hela min sjukdomstid.
Under hela mitt liv.
Alltid kärlek, alltid sedd.

Igår slog det mig.
Jag får lov att landa nu. 
För tro mig, det behöver jag.
Och det har jag slutat skämmas för. 
Det är något jag har rätt till för att kunna vara en hållbar människa.

Men alla omkring mig har inte samma möjlighet.
Min man jobbar på och gnäller då rakt aldrig.
Men jag ser honom – och jag vet att han uppskattar att jag tar hand om den del här hemma så
att tiden vi har tillsammans är tillsammanstid, inte “städa-tvätta-skura-tid”.
Det är ett val jag gör. När jag orkar så klart.

Men vi har även en tonåring.
En tonåring som är “liten-stor”.
Jag älskar att vara tonårsmamma till just henne.
När jag tänker på det blir jag alldeles gråtfärdig och kärleken inom mig nästan exploderar.
Och jag känner verkligen att jag är en närvarande mamma.

För det är inte lätt när man bara kikar lite lätt i backspegeln.
Stort svart mörker lade sig över oss i årets början.
Jag gick under och mådde så fruktansvärt dåligt.
Men samtidigt har vi också massor av ljusa, vackra och kärleksfulla minnen av 2018.

Men som tonåring måste man kämpa på.
Gå i skolan varje dag och göra sina läxor.
Och hon är fantastisk.
Det kanske är provocerande för de som har tonåringar som gör värsta revolten.
Men det ska de ju göra.
Men vår tjej gör det på ett annat sätt.
Mer i det tysta.

Men jag ser när något måste ut.
Jag SER henne.
Jag vet att hon aldrig tvivlar på hur mycket jag älskar henne.
För det säger jag varje dag.

Tonåringar behöver sitt space.
Men lika mycket behöver de bli sedda för de de är.
De är både barn och ungdomar.

Det är lätt att tro att man bara ska lämna dem ifred.
Men de behöver bli sedda precis lika mycket som när de var 1, 3, 7 eller 11 år.

Kanske var det meningen att just vi skulle ha ett barn som vi kan ge ALLT till.
Mitt älskade älskade barn.
Jag ska alltid alltid se dig för den du är.

Ta hand om Er vänner
Varma kramar Anna

 

8 comments on “Om att bli sedd

  1. Bara massa kärlek kommer som ett lass till er…<3

  2. Monica on said:

    Fina Anna!Nu sitter jag åter igen med tårar på kinderna o läser om din kärlek till din dotter.Att bli sedd o älskad för den man är ,så viktigt för självkänslan.Nu är mina barn vuxna,men nu har jag barnbarn som är tonåringar.Har så många fina samtal med mitt äldsta .Försöker finnas till o vara ett stöd visa kärlek .Än en gång går mina tankar till dig o tackar för att du delar med dig .Din dotter har en fantastisk mamma.Varma kramar/Monica❤️

    • Härliga Monica,
      Även om jag inte vill att du ska vara ledsen så blir jag rörd över att du blir berörd.
      Min dotter är ju den finaste jag satt till denna värld, ibland bara blir jag så överrumplad av alla känslor..
      Och hur känslig hon är, för det är ju en känslig ålder.
      Många kramar Anna

  3. inger on said:

    Vackra Anna. Tänk….Bara tänk om alla barn hade en mamma som dig. Jag har själv två döttrar och barnbarn. Frågan jag ofta ställer mig…Är det verkligen möjligt att kunna älska sina barnbarn än mer än sina egna
    Det är ju två olika kärlekar så klart
    .men ändå. Ha det alldeles underbart. Kraaaam Inger

    • Å tack fina goa Inger <3 Tror det är många som glömmer bort att även stora barn behöver sin tid och uppmärksamhet...
      Ta hand om dig <3
      Kramar Anna

  4. Vilket fint inlägg! Tack för att du delar med dig. <3