Om bubblor, ömma fötter och sommarprat

Hej hej i sommarvärmen ♥

Nu är vi hemma igen efter ett par riktigt härliga dagar i huvudstaden.
Vi bestämde oss ganska spontant för att åka när maken kom från jobbet i torsdags eftermiddag.
Han var bara inne en dag och har nu sin sista semestervecka.

Söstra mi och hennes familj var redan på plats och mötte oss i lillebrors hus.
Han och hans sambo var ute till havs med sin båt, så vi lånade deras hus.
Nu kan jag även berätta en helt underbar nyhet för er.
I början av december blir nämligen vår familj lite större 🙂
Ett litet mirakel är på väg!!
Det är en sådan enorm lycka för oss alla att de väntar barn ♥

♥♥♥

Vi hade som sagt helt underbara dagar i storstaden. 
Vi åkte skärgårdstur, besökte Gröna Lund, töserna shoppade nya kläder och vi åt massa gott.

I denna värmen är det ju så viktigt att fylla på med vatten hela tiden.
När vi åkte hemåt igår stannande vi i Trosa för lite lunch.
Som den fiskälskare jag är hamnade vi på en restaurang som heter Fina Fisken.
Snacka om vällagad mat!
Sen är jag ju även en sucker för fina detaljer… he he…
Och de serverade bubbelvatten i fina karaffer…. som man kunde köpa!
Så nu kan vi servera härligt bubbelvatten i en fin glaskaraff från Trosa 🙂

♥♥♥

Ni minns kanske mina ömma fötter…. ja, det kan ju bi så att nervtrådarna skadas under fötterna av cytokurerna.
Så det här med att gå barfota är helt uteslutet för min del.
Det har jag verkligen känt av nu då jag inte haft ett par….
Så idag var jag bara tvungen att gå och införskaffa mig ett par.
Å mina fötter säger tack och ropar halelulja..!

För det är ju så med livet….
Vissa saker kan vi ta för givet, självklara saker som att kunna gå utan att fötterna skriker…
Men att ta saker för givet är ju inte riktigt min grej.

Idag lyssnade jag på Jonas Waltelius sommarprat under min promenad.
Det var många gånger som jag kände hur tårarna brann…
Han berörde verkligen med sin berättelse…
Ni kan lyssna på hans avsnitt här.

“Det finna alltid någon som har det värre” sa han.
Och nog kan jag hålla med.
Men jag brukar säga att man inte ska använda det som en tröst.
Däremot kan det ge en perspektiv i livet.

Jag tänker att det är så viktigt att då och då ta sig tid att reflektera över det man har och 
det liv man lever.
Lära sig vara tacksam för saker som en väldoftande ros från sin trädgård, en klapp på sin kind,
en varm kram från en älskad, maten på bordet, vännerna vi har….
Ni förstår vad jag menar.
Värdesätta livet och fokusera mindre på saker som gnager.
Jag dömer ingen som gnäller över skoskav eller tandvärk.
Det är livet.
Det är när man inte värdesätter det faktum att skoskavet eller tandvärken går att åtgärda, som det
börjar bli gnälligt och lite tröttsamt….

♥♥♥

Så ta hand om Er och njut av livet.
Precis som Jonas sa… inom en bråkdel av en sekund kan allt förändras…

Varm kram Anna
♥♥♥