Om de där sprutorna och vänskap

Den här tavlan ska jag ALLTID ha kvar.
Den här tavlan ska få en speciell plats.
För den är från en vän.
En vän med en alldeles speciell plats i mitt hjärta 
Tack snäckan.

Good Friends
Good Friends are hard to find. In a lifetime you only get a few.
These special frisnds bring out your inner strengths, uplift your soul
and make you feel blessed to have them in your life.

♥♥♥

Varje dag promenerar jag.
Det vet ni nu.
Det ger mig även tid till reflektion.
Jag tycker om att reflektera över livet och saker jag behöver processa i mitt huvud.

Jag är en tänkare och funderar väldigt mycket.
På gott och ont så klart.
Jag försöker så gott jag kan använda alla tankar till att komma fram till något.
Att fastna är inte bra för någon.

Jag hade en hel del huvudbry gällande neopogensprutorna som jag erbjöds.
Jag kunde ju bara ha nickat och sagt, tack tack säger ni det så gör jag det.
Men det handlar hela tiden om MIN kropp och MIN hälsa.
Därför vill jag för min egen skull ta reda på fakta som gör att jag kan känna mig trygg 
i beslut som jag fattar gällande min behandling och min hälsa.

Jag pratade med två läkare från Karolinska, samt onkologen jag har här innan jag kom 
fram till att ta dem.
Med facit i hand nu så fattade jag ett, för mig, rätt och välgrundat beslut.
Jag har ju trots allt mått så mycket bättre den här veckan efter kuren än efter första.
Jag har fått boost till mitt immunförsvar, som ju låg under gränsvärdet innan jag gick in i dos 2.

Jag hyser verkligen den största respekt för sjukvården.
De respekterar mig och mina farhågor.
De tar mig på allvar och ger mig den information jag behöver.
De gör att jag känner mig trygg och väldigt väl omhändertagen.

Allt har biverkningar och jag har haft gräslig värk i kroppen.
Att ha ont tär och suger skiten ur tålamodet….
Värken börjar släppa nu.
Mina promenader hjälper mig.
Igår blev det bara 3 km i stilla takt.
Men jag väljer att se det som en prestation istället för ett bakslag.
Jag cyklade med juvelen till hennes friskvårdsdag igår och sen gick jag min runda.

Om vi väljer att se till ATT vi gör något istället för att jaga oss själva
så tror jag vi mår bättre.
För mig är att finna ett bättre inre lugn ett måste.

När jag går har jag tid att reflektera över livet.
När jag går tänker jag på vad livet ger mig istället för vad det tar ifrån mig.
Ska jag nu gå igenom det här, så är jag skyldig mig själv att förvalta det på något sätt.
Det har blivit som ett kall för mig.

Jag hyser stor respekt för allas våra livsöden.
Alla bär vi olika ryggsäckar.
En del kan verkligen proppa ryggsäcken full med skit själva, och kanske kommer det ifatt dem en dag, vad vet jag.
För nog kommer lögner och svek oftast upp till ytan till sist.
Det är säkert väldigt jobbigt att bära, men man kan inte fokusera på dem som stjäl vår energi.

Igår hade jag en jättefin dag.
Trots värk.
Respekt till alla de som lever med ständig värk ♥
Jag grät när jag fick tavlan.
Min vän grät.
För jag behöver era tårar med.
De tårarna berör mig djupt.
De tårarna betyder KÄRLEK.

Så när jag summerade min dag igår kände jag stor värme och kärlek.
En dag med en vän.
Prata om ditt och datt.
Systertid på kvällen.
Två systrar som unnade sig en kväll på stan med god mat och ett glas vin minsann.
För jag vill fortsätta leva.
Jag har sagt det förut:
Livet ska LEVAS
inte genomlidas.

Ta hand om Er och ha en riktigt fin fredag!
Varma kramar Anna

3 thoughts on “Om de där sprutorna och vänskap

Comments are closed.