Om att ha fixat nästan hälften

“Tycker du att det går långsamt?”
frågade sköterskan när hon lade om min picc-line igår…

Min spontana tanke var trots allt nej…
“Nej, jag fyller ju tiden med liv så mycket det går.”
Även om jag mår riktigt sopigt mellan varven så upplever jag inte att tiden går sakta.
Nej, tiden rusar fram och redan har halva detta året gått….
Tiden går och jag har ju klarat mig halvvägs genom cytobehandlingarna.

En behandlingsperiod är tre veckor och innebär inte “bara” dagen då man får kuren.
Det är ju egentligen det “lilla”.
Det är allt som händer med kroppen efteråt som många gånger är tufft att möta.
Men nu är jag som sagt halvvägs.
Igår gav söstra mi mig den sista sprutan för denna omgången.
Sprutorna som genererar värk from hell i kroppen, men som hjälper mitt immunförsvar.
Det blir sådan överproduktion av stamceller i kroppen och det är det som genererar värken.

Promenaderna hjälper mig något oerhört.
Det är en sådan frihetskänsla att gå gå gå…
Jag lyssnar på poddar, ler för mig själv och reflekterar över livet.

Jag lever och jag minns alla fina dagar och stunder.
Som igår kväll.
När söstra mi och våra tjejer var ute och åt på kvällen.
Lyckan att se två kusiner skratta och ha roligt ihop.
Lyckan att sen bädda ner dem i samma säng här hemma och pussa gonatt.
Lyckan att vara systrar.
Vi sätter så stort värde på det vi har.
Vi har gått igenom så mycket i livet att vi har vett att se till det vi har och känna glädje över det.
Två systrar i samma stad.
Med sina män på sommarstället snickrandes på en trall.
Det är fint det.

Å nu är hälften gjord.
Så nog ska vi fixa andra halvlek med.

Ta hand om Er kära vänner!
Skickar en midsommarhälsning från en pärla på östkusten imorgon.

Varma kramar Anna

8 comments on “Om att ha fixat nästan hälften

  1. Monica . on said:

    Fina Anna!Du är så ödmjuk o den mest tacksamma som ser allt fint som du har runt dig.Du berör mig så oerhört,trots att jag bara känner dig genom bloggen.Tänk om alla kunde känna tacksamhet över det vi har,visa varann omtanke o kärlek.Du är ett stort föredöme.Varma kramar /Monica ❤️🍓🌸

    • Hej Monica,
      Varmt stort tack för dina fina ord <3
      Jag känner så stor ödmjukhet inför det faktum att jag med mina ord här kan beröra dig och andra.
      Det är stort och oerhört viktigt för mig.
      Ta hand om dig!
      Varma kramar Anna

  2. Ulrika on said:

    Hej Anna,
    Vi känner inte varandra, men vi lever ändå rätt nära varandra med liknande liv. Jag är 44 år och fick min cancerdiagnos för ca ett år sedan. I nuläget väntar jag på min 14 cytostatikabehandling (om bara värdena ville gå upp). Ibland blir jag ärligt glad när de är låga, för då innebär det ju ytterligare en veckas vila😉. Till skillnad från dig så kan jag inte se slutet på mina behandlingar – men det lär man sig leva med det också. I tanken har de hittat ett botemedel när jag gjort 58 behandlingar/ alternativt att tumörerna försvunnit då😊. Jag ville egentligen bara säga hur väl du sätter orden på hur det är att vara cancerpatient – hur det känns när tårarna verkligen bränns, och hur illamåendet tär på en vissa dagar. Jag inser också hur lyckligt (kan man verkligen säga så) lottad jag är som sluppit många av de biverkningar du drabbats av.
    Tack för att du skriver på det sätt jag önskar jag kunde uttrycka mig😊.
    / U

    • Hej kära du <3
      Tack snälla för att du delar med dig och för din fina respons.
      Känner mig otroligt ödmjuk inför att du kan känna igen dig i mina ord.
      Det är som ett kall för mig att dela med mig och förhoppningsvis sätta ord på det många känner.
      Önskar dig allt gott på alla sätt och vis <3
      Varma kramar Anna

  3. Då får vi hoppas att andra halvlek blir rikgigt bra!

  4. Sitter här och vet inte riktigt vad jag ska skriva, säga. Jo att du får mig att tro på livet med allt vad det nu innebär. Scrollat igenom dina senaste inlägg och läst dom med eftertanke, om och om igen…ja jag som kan gnälla på småsaker och att jag inte trivs här i Blekinge och bara vill hem till Öland igen! Så otroligt patetiskt av mig, småsint och egoistiskt…du anar inte vad du förmedlar med dina ord och känslor på din blogg! Otroligt…
    Jag vill ge dig en stor varm kram och njut nu av dagen 🙂
    Kram från Titti

    • Hej,
      Men tack fina du <3 Det känns så otroligt fint och ärofyllt att få andra att reflektera över livet och känna något inför mina tankar och ord.
      Man FÅR gnälla över småsaker, det gör jag med ibland. MEN jag tycker att man ska göra det man drömmer om, du vet man ångrar bara det man inte gjorde.
      Vad stoppar er..? Det är inte småsint kära du.
      Ta hand om dig! Varma kramar Anna