Om hur cancer kan se ut – mitt absolut mest nakna inlägg någonsin

Cancer.

Vi vet att så många som var TREDJE drabbas av cancer i Sverige.
Det gör dock inte sjukdomen MINDRE farlig eller MINDRE skrämmande.
Cancer drabbar så många och på så många olika sätt i så många olika grader.
Cancer skördar tyvärr fortfarande liv.
Cancer är inte en influensa som man botar med “lite cellgift” sen är det över.
Resan vi går igenom är ett krig.
Cancerkriget.

På vägen till ett friskare liv får vi ta en hel del smällar.
Alla sjukdomar är gräsliga och jag menar inte att cancer är värre än något annat.
Ingens lidande är värre än någon annans.
Men.
Mitt lidande är MITT och ditt lidande är DITT.
Låt oss ha det största respekten för det.

Jag vet att jag gått igenom en hel del i livet.
Men inte bara jag, alla runtomkring drabbas ju också.
Men vem vore jag om jag satte mig på höga hästar och sade att det någon annan går igenom 
inte är så farligt, för det jag varit igenom är värre…?
Det skulle göra mig till en ytterst otrevlig människa….

På samma sätt mår inte jag bättre av att tänka att det finns någon stackare som har det värre….
Det finns ALLTID någon som har det värre.
Men det kan ju ingen av oss använda som tröst, den tanken tycker jag skrämmer mig…

Jag återkommer ofta till citatet:
“Everyone is fighting a battle you know nothing about.
Be kind.
Always be kind.”

Om vi lär oss att tänka bakom fasader och sminkade vyer kanske den psykiska ohälsan skulle minska…?
Vem vore jag som person att döma någon för dess yttre?

Eller… Jag är ju inte frisk bara för att jag visar upp ett välmake:at ansikte…
Det är ju min skyddsbarriär.
Mitt sätt att klamra mig fast vid allt som heter friskt.
Jag skulle inte må bra själv av att pallra mig ut på stan de dagar då jag inte orkar….
För inte måste man väl “se” sjuk ut för att man ska tro att man är det…?

Ödmjukhet och respekt mina vänner.
Två ledord i mitt liv.

Den här skiten har drabbat mig igen.
Vi krigar cancerkriget igen.
Den som inte varit där vet inte hur vi kämpar varje dag.

Jag väljer att blotta mig, min cancersargade kropp, för Er.
Jag väljer att göra det för alla de som krigar samma krig mot cancern.
Så här kan cancerskiten se ut.
Så här kan den fullkomligen dundra fram på en kropp.
Skövla, ärra och bryta ner.

Men jag står för den jag är.
Jag önskar verkligen inget hellre än att jag slapp möta det jag möter i spegeln varje dag.
Men jag kan möta mig själv.
Det gör ont, men jag ser en människa med en ren själ..
Ett envist pannben.
Och ett hjärta som har oceaner av kärlek att sprida.

Ingen ska behöva gömma sig eller be om ursäkt.
Det här är ingen “walk-in-the-park”, cancer är fortfarande en skitsjukdom som
skövlar såååå mycket i sin väg…..

Jag ska gå HEL ur det här.
Det har jag bestämt mig för.
MEN.
Vägen är trubbig och snårig.
Jag tänker inte bara nicka och säga javisst….
För det här är sanningen.
Och ibland gör den ganska ont.
Men det är på tiden att vi sänker garden och vågar se det som är svårt.
Våga möta varandras blickar.
Våga vara ödmjuka inför varandras öden.

Med Mycket Kärlek,
Anna

PS: Om jag får be Er om en sak så är min önskan denna:
Sprid gärna detta inlägg, då det är mitt sätt att visa vördnad för alla som utkämpar detta krig.

23 thoughts on “Om hur cancer kan se ut – mitt absolut mest nakna inlägg någonsin

  1. Elisabeth

    Vilken förebild du är, du går rakt in i hjärtat ! Du skriver så fint o det märks att du har ett hjärta av guld. Kramar till dig

  2. Monica .

    Fina Anna !Finns det en modigare ,klokare,ödmjukare,kärleksfullare person än du?Tror att du hjälper de som också kämpar mot cancer eller andra svåra sjukdomar.Att kunna uttrycka sina känslor som du gör är få förunnat.Du finns dagligen i mina tankar o även din fina familj ,som man inte får glömma.Är med dig med varma kramar /Monica❤️

  3. Fina du!
    Du skriver så berörande- tycker du borde skriva en bok (när du orkar).
    Klart vi kämpar m dej på alla sätt.
    Det där med att inte döma någon annan borde verkligen alla lära sig.
    Bakom en fin yta kan det gömmas stora sorger& evigt kämpande.
    Så vara lite mer snälla & empatiska hade vi alla vunnit på.
    Kämpa på vännen.
    Varma kramar Helene

  4. Lotta

    Vi känner inte varandra men jag hittade din blogg när jag surfade runt en kväll och sen har jag tittat in lite då och då, och en dag fick jag se att du var sjuk, sen har jag tittat in lite oftare men inte gett mig till känna. Men nu kände jag att jag ville säga vilken kämpe du är och med din klokhet en förebild för oss andra kvinnor att vi ska gå när vi blir kallade på mammografi och cytologprov. Du visar sjukdomens ansikte och att du kommer fixa den här fighten!
    Sköt om dig och hoppas du kan njuta lite av sommaren!

    Många kramar Lotta

  5. Malin W

    Vilken fin förebild du är! Stark och skör, ärrad, modig, envis och vacker! Jag hejar på dig och njuter av hur väl du använder dina ord – även om jag önskar att du slapp behöva skriva om detta än en gång. All kärlek ❤️

  6. Helene K

    Åh, vilket inlägg fullt med kloka och insiktsfulla ord. Det kommer jag läsa många gånger. Cancerhelvetet kan förstöra mycket men inte det vackra, kloka, ödmjuka, ärliga, respektfulla och älskvärda som du besitter. Hoppas du känner allt stöd i kampen. Kramar!

  7. inger

    Vackra Anna. Du är fantastisk. Du formulerar dig fantastiskt. Man vill ju läsa allt du förmedlar. Man förstår. Men den j…..a cancern. Hur kan såå många få det. Fattar faktiskt inte riktigt var det kommer ifrån. Men som jag skrivit tidigare och som jag såg en läsare till nämnde….Du måste skriva en bok. Kraaaam Inger

  8. Mi

    Jaa du Anna, jag tycker du är fantastisk och modig och du skriver så himla bra. Jag känner ju inte dig men har ju läst din blogg länge. Jag började ju läsa för att jag har ett stort inredningsintresse och det har ju du också. Jag har ju nämnt tidigare att vi tittade på det hus som ni sedan köpte, så på den vägen är det. Nu kan jag inte sluta läsa det du skriver för det gör du så bra. Jag önskar dig allt gott och skickar många varma kramar.

  9. Monica du Rietz

    jag har precis genomgått samma tuffa resa och du sätter ord på mina känslor. Tack

  10. Johanna Wihl

    Fina Anna!!! Jag har förstått att du nu kämpar ett nytt slag. Blev stolt över dig när jag fick se det här. Stolt och väldigt berörd. Vi är alldeles för många som går eller gått igenom den här skiten. Minns hur det var att vara utan hår, kortisonstinn och hjärntrött. I dag mår jag hur bra som helst och springer hos frisören var fjärde vecka. Är lyckligt lottad att nu för tiden klaga över vardagliga saker som lite för mycket mage och lite för få timmar på dygnet.

    Du är vacker som du är. Du kommer klara även detta. All styrka till dig och din familj! Hör av dig om det är något jag kan göra eller om du vill låna ett öra. <3

  11. Tack! Tack för att du orkar dela med dig, du är helt otrolig!
    Blev själv svårare sjuk i oktober och kämpar som ett djur. Känner igen mig i dina ord<3
    Kram

  12. Ylva H

    Finaste Du! Så modigt och starkt av Dig att visa upp vad som finns under ytan. Kram 💕

  13. Så Vackert du skriver om det brutala och obeskrivligt svåra du nu tvingas möta.
    All kärlek och styrka din väg finaste Anna. Kram💕💕💕

  14. Clare Nilsson

    Du är vacker, du är stark och framförallt du är du ☺️
    Tack för att du delar med dig, får en att tänka, känna och en liten glimt av att förhoppningsvis förstå.
    Förlorade både min syster och mamma i bröstcancer för mer än 15 år sedan. Jag skickar dig all min kärlek, all min styrka för att du ska besegra denna skit och få leva med dina nära och kära 🦋
    Tack för att du på ett så ärligt, avskalat och vackert sätt låter oss få ta del av dina tankar och känslor ❤️
    Jag känner inte dig men jag lovar jag känner massor för dig.
    Kram Clare

  15. Rebecca

    Dina ord är som alltid så kloka och den här gången skulle jag praktiskt taget vilja sätt upp dem på väggen! Önskar att fler människor resonerade som du -då skulle världen vara en betydligt trevligare plats än den är idag. 🙂
    Tack fina Anna för att du gör det här!!! Credit och kärlek åt dig och jag fortsätter heja på dig här från andra änden av datauppkopplingen!
    Kram på dig!

  16. Nyligen följt min mammas kamp mot cancern och såg hur vidrigt jobbig kampen var. Obeskrivligt smärtsam på så många sätt. Hon och min pappa var två av dom som tyvärr inte kom ut friska ur den kampen. Jag blev så ledsen att se att du måste ta upp kampen igen. Och jag tänker även på din familj. Den kampen önskar man ingen. All styrka och all kärlek till dig i det ni går igenom nu! Du är klok och stark (även om man inte alltid måste vara det) och så fint att du mitt i det här tänker och även skriver för andra ❤️

  17. Anna, du är banne mig vacker inifrån och ut och så in igen. Jag har nog aldrig träffat på en sådan vacker själ. Du får bekämpa ett krig som, precis som du skriver om, ingen egentligen riktigt förstår och ändå. Ändå står du där rakryggad med den vackraste av auror runt dig. Du gör skillnad. På riktigt. Du är den modigaste av krigare jag någonsin träffat på.
    Varm kram från Rektorskan

  18. Jeanette

    Fina, vackra Anna. Du skriver så rörande och jag är imponerad av din styrka. Starkt av dig att dela med dig av allt. ❤️
    Stor kram

  19. Maria

    Älskade lilla vän❤
    Ingen ska behöva vara så stark som du är! Du är en fighter, och jag vet att du kommer klara det här också. Jag tänker mycket på dig, och hejar på dig hela vägen in i mål❤
    Stor varm kram💕 /Maria

Comments are closed.