Om cancer och träning och euforin över att vara hemma

Heeeeeej,

Alltså jag känner mig nästintill euforisk över att vara hemma!!! 🙂
Här mår jag BÄST.
Hemma hos min dotter.
Sova i vår säng.
Men LÄNGTAR så GALET efter min man ♥

Vi är ju alla olika och det är ju det som gör ett samhälle dynamiskt.
I synnerhet när vi bejakar olikheterna och inte stör oss på dem.

Jag blir deppig och mår sämre på sjukhus.
Dessutom hamnade jag på en avdelning där medelåldern låg på 90 nånstans…
Det är inte så upplyftande när man bara vill hem till sitt barn och sova i sin egen säng.
De små tanterna var ju jättesöta så klart, så missförstå mig rätt…

Idag sov jag ut.
“Mamma, jag sover i min säng så jag inte väcker dig imorgon, du behöver sova ut.”
Min älskade skatt ♥
Så klok och så förståndig och så omtänksam.
För hon är ju 13 år och klarar sig själv på morgonen.

Så jag sov till kvart över åtta.
Drog sen av lakanen och stoppade dem i maskinen.
Mixade smoothie och på med träningskläder och keps.
Smörjer ALLTID med solskydd på den hud som exponeras i solen.
Powerwalken gjorde mig LYCKLIG!!
På vägen hem “tjuvade” jag några kvistar syren från en träd som stod fritt (alltså inte på någons tomt).
När jag kom hem åt jag ytterligare lite frukost.

Jag ska ge mig själv det här.
Röra på mig så mycket jag kan under de förutsättningar jag har.
För det hjälper genom behandlingen.
Vet ni att man även kan förhindra 1/3 cancer genom att vara fysiskt aktiv?
Det lärde vi oss igår på föreläsningen “Cancer och Träning – hur hänger det ihop?” i Cancerfondens regi.
De poängterade även att det finns ingen “Skyll-dig-själv-cancer” och att människor drabbas TROTS att
man ätit hälsosamt och varit fysiskt aktiv.
Så det handlar INTE om något skuldbeläggande utan vad man kan hjälpa sig själv med.

Det var två olika forskare som pratade om deras studier i detta ämne och det var oerhört intressant.
Vi lyssnade även till Magdalena Forsberg som är ambassadör för cancerfonden.
Hon har inte varit drabbad personligen, men drabbad som anhörig då flera vänner mist livet i cancer
samt att hennes mamma varit sjuk i cancer.
Som hon sa “det handlar om att ta vara på vardagsmotionen, gå istället för att köra de korta sträckorna,
ta trapporna istället för hissen, eller varför inte dra på träningskläderna när du ska städa och städa så du svettas.”
“Det handlar INTE om att alla ska bli ironmans eller elitidrottare, det handlar om att få upp pulsen.”

Jag blev väldigt inspirerad och peppad.
För när jag skulle in för min dos tre i måndags kväll kl 23 tog jag just trapporna 5 våningar, sisådär 100 trappsteg.
Sköterskan som mötte mig frågade:
“Tog du trapporna?”
För det tog ju lite längre tid än om jag åkt hiss.
“Jajamen, jag är en envis jäkel!” 
Hon bara skrattade  🙂

Så vi gör alla det vi kan utifrån våra förutsättningar.
Jag gör det som känns bäst för mig.
Men jag hoppas att ni ser det som inspiration och inte provokation.

Nu ska jag dra nytta av den energi jag känner idag och städa av lite lätt.
Sen ska jag vara redo när dottern kommer hem.
Då ska vi göra något mysigt.

Ta hand om Er!
Många varma kramar
Anna

10 thoughts on “Om cancer och träning och euforin över att vara hemma

  1. Monica .

    Fina Anna! Jag blir så inspirerad att läsa om din vardag. Hur klokt du hanterar livet , trots det tuffa du går igenom.Att ta till vara stunden här o nu.Försöker också röra på mig efter min förmåga,har reumatism.Man känner sig motiverad eftersom man vet att det gör nytta.Ha det så mysigt med fina dottern,snart är mannen hemma igen.Tänker på dig fantastiska Anna.Varma kramar /Monica ❤️

    • Tack härliga du <3
      Det blir en slags livsfilosofi i det här.
      Ikväll har vi haft en maaaaagisk kväll, dottern o jag.
      Strosat på stan och hittat skolavslutningsskor till henne.
      Sen lyxade vi till det och gick ut och åt.
      Så nu har vi tagit ifatt lite och bara myst.
      Ha en fin kväll goa du!
      Kramar Anna

  2. inger

    Vackra Anna. Helt underbar är du. Visst kan man drabbas trots träning. Jag fick ju också bröstcancer
    Men enligt mig var det väldigt lindrigt. Jag har ju tränat hela livet nästan
    Kör ju fyra Friskis pass i veckan plus promenader. Men…enbart för att jag älskar det och tycker det är roligt. Däremot äter jag alldeles för mycket godis och fika. Min stora last. Ha det underbart. Kraaaam Inger

    • Hej goa du <3
      Ja visst är det så. Tycker med att jag alltid varit igång och även ätit sunt.
      Nu har jag valt bort sötsaker för socker skrämmer mig.
      Men har hittat genvägar och bättre alternativ som inte innehåller socker, för ibland blir man ju sugen på något smarrigt.
      Hoppas du har en fin kväll!
      Kramar Anna

  3. Rebecca

    Du är så klok Anna och resonerar så sunt och inspirerande! 🙂 Jag vill tacka för alla bra tankegångar du kan få igång med dina ord. Du är duktig på att uttrycka dig i skrift och det hörs (alltid, inte bara nu) på orden att du verkligen talar från hjärtat.
    Och så hejar jag på dig här från andra änden av datauppkopplingen och försöker skicka iväg positiva energier tillbaka! 🙂
    Kram på dig!

    • Tack söta du för dina fina peppande ord.
      Hejarop är alltid välkomna, de behövs och jag gör nu allt för att boosta mig inför nästa behandling nästa vecka…
      Varm kram Anna <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *