Om ofarligt gott och gnällrädsla

Heeeeej där,

Måndag och de flesta sportlov är över (tror jag?!??)
Här blev det istället sjukstuga x 2 idag.
Juvelen har varit hängig i helgen och hade feber redan igår.
Imorse visade den på 38.7 så det blir ett par dagar hemma i sängen för hennes del.

***

Såg i mitt instagramflöde att en kompis hade gjort sockerfria jordnötsbollar.
Eftersom cancerceller matas och göds av vitt socker undviker jag det så mycket jag bara kan.
Rädslan för att nån skulle ha “stuckit” iväg och skulle bli matad och växa av socker i min kropp 
skrämmer mig något oerhört.

Det är naturligtvis ytterst individuellt, men jag tror på att det är viktigt att följa sin egen 
magkänsla. Och just nu säger min magkänsla mig detta…

***

Jordnötsbollar

Mixa samman:
2 dl jordnötssmör
10 dadlar
3 dl cashewnötter
Flingsalt
Jag hade i lite kokosflingor med
Om smeten blir tjock, tillsätt liiiite vatten.

Rulla till runda bollar och doppa i mörk choklad, toppa med hackade jordnötter.
MuMs!!

***

Idag mår jag lite kymigt, som ett molande illamående…
Tror det är tabletterna som går ur kroppen…
Har idag klarat mig med alvedon än sån länge – halelulja!

***

G N Ä L L 
– Vilken är den första tanken som dyker upp i ditt huvud när du tänker på det ordet?

Gnäll har en negativ klang och en människa anses som “bättre” om den inte gnäller.
När Var och Hur lärde vi oss det?
Jag ska ärligt och villigt erkänna för er att det är en fasa för mig.
Att jag bara ska uppfattas som en gnällspik som bara bölar och tycker synd om sig själv…?!??…

Eller är det rent av OK att tycka synd om sig själv i en sån här situation?
Men tyvärr hjälper det mig ju inte…
Däremot måste jag be om hjälp när det tar emot, fast jag hellre vill själv…

Men var går gränsen till att något bara blir gnälligt..?
Jag är just nu arg och besviken på min kropp som är ganska lealös. orkeslös. energilös. trött.
Det var inte den bipacksedeln jag beställde…
Tröttheten knockar mig så jag slumrar till när jag sätter mig ner…
Orken som sviker när jag vill göra något..
Då blir jag arg, ledsen och besviken.

Det är en extremt frustrerande känsla att inte kunna styra över sin egen kropp och dess limits.
Gränsen kommer långt före mina ambitioner…

Å så rädslan för att “bara verka gnällig” gör att jag stretchar liiiite till.

Vem myntade egentligen ordet gnäll..?
Ibland kanske det bara helt enkelt handlar om att få smärtan (den fysiska eller psykiska) ur sitt system.
Och att det då är ok att ge uttryck för den?

***

Hoppas måndagskvällen blir fin för Er Alla!
Varm kram 
Anna

8 comments on “Om ofarligt gott och gnällrädsla

  1. Victoria on said:

    Åhhh de jordnötsbollarna lät ju supergoda 🙂 Måste testas…

    Tycker du är allt annat än en gnällspik. Stor skillnad på att gnälla och att ge uttryck för sina känslor. Du ger mycket positiv energi genom din blogg och du verkar vara en underbar person. Livet är verkligen inte rättvist… Är det någon som fixar detta är det du, det är jag säker på fast jag inte känner dig 😉 Kram från en trogen bloggläsare

  2. Monika on said:

    Mums så gott det låter, måste provas. Jag tycker du gör rätt som undviker vitt socker så långt det går, det tycker jag alla ska göra oavsett cancer eller inte. Jag kallar det det vita giftet. Det där ångestliknande molande illamåendet när man slutar med morfin känner jag igen. Mår förresten illa medan jag tar det också så undviker i möjligaste mån. Jag har ju gjort ett antal operationer där de gärna vill peta i en det men jag har hellre ont än får ångest, hallucinationer och mår illa av morfin. Är förresten inte speciellt glad i mediciner överhuvudtaget. Känns som det går åt rätt håll för dig, du håller ångan uppe så gott det går och jag upplever dig inte som gnällig i den situation du är.
    Många kramar från Monika

  3. Hej fina du!
    Mums det receptet måste jag oxå testa.
    Du är verkligen inte gnällig . Bara bra du ventilerar vad du känner & tänker. Tror man vinner på det i långa loppet faktiskt. Du får kanske bara sänka ribban för dej själv en tid & låta kroppen& allt komma ikapp. Är inte så lätt (vet jag av egen erfarenhet) men ibland är det ett måste. Just nu koncentrera dig på att hämta dig& det som gör dig gott.
    Var rädd om dej.
    Varma kramar
    Helene

  4. Milla on said:

    Toppenrecept! Jag körde ju strikt clean food för ett par veckor sedan, har tappat en del av det nu men håller i rätt bra och det är mycket recept med nötter och sådan istället för mejeri. Du må tro jag tänkt mycket på det här med socker med under alla de här åren. Sockerskräcken har ju verkligen utvecklats i samhället under åren, som alltid blir det lite väl mycket av det till slut. Eller ja, det blir enkelspårigt – och jag har försökt läsa på massor utan att bli klokare. Cancervården har inte sagt ett ord till mig om att undvika något särskilt, utom doktorn som sa “gå inte upp i vikt”. Hm, hur ska man tolka det? Jag tror inte det är så enkelt med enbart sockret som en cancerbov (som jag läst om på tvivelaktiga källor man trillat in på) men i kombination med så mycket annat processat och konstigt vi får i oss utan att veta om det… ja allt hänger väl ihop på något vis. OCH när man är i läget att man vill försöka ta kommandot över något, så ska man köra sin grej och må bra över det. Jag tänker på det varje dag.
    Hoppas ni kryar er – KRAM! **Milla

  5. Självklart ska du gå på din magkänsla, tror man på något så brukar det hjälpa. För mig som tack och lov inte varit drabbad av att cancern kommit och flyttat in i min kropp, kan det kännas som att det ofta skrivs om vad som är cancerframkallande… och då snackas det om typ allt… det kan kännas lite trist. Men om ens läkare pratar om vad man ska undvika och att man starkt känner vad man ska undvika, då ska man såklart lyssna på sin magkänsla!
    GNÄLL…? Ja, vad är gnäll? Eller när är man gnällig? Min åsikt är att DU är inte gnällig när du uttrycker din ilska, ledsenhet, besvikelse…. över att cancern drabbat dig igen, Det tycker jag absolut inte! Man måste ju få släppa ut sina känslor och ditt tillstånd är ju allvarligt, tyvärr inget du kan styra… Om man däremot går och gnäller över något som man faktiskt kan ändra på…. som t ex att man gnäller på sitt jobb hela tiden, att man inte hinner och orkar saker efter jobbet… typ sånt och mycket liknande. Om man gnäller över sånt år ut och år in, och inte tar tag i “problemet”, då kan jag tycka att det är gnäll… Så tycker jag i alla fall. Och så tycker jag att alla har rätt att gnälla någon gång ibland, bara man inte fastnar i det. Det kan ju vara en svacka och får man gnälla av sig, så kanske man kan se “problemet” ur ett annat perspektiv eller märker att det inte är så mycket att gnälla över…
    Nog om gnäll… 😉 Nu får ni krya på er idag och ta hand om varandra!
    Kram/Maria

  6. Kära Anna vad du får gå igenom mycket, vi tänker också mycket på sockret här hemma och Elin fikar mest bara på helgen osv. Tror också att det inte bra för cancer och inte för någon kropp över huvudtaget. Tänker så mycket på dig hela tiden. Svårt och jobbigt och tycker att jag inte hittar orden. Tänker såklart om det är så här som vi också har framför oss samtidigt som vi inte vet någonting om framtiden för någon av oss. Kämpa på fina Anna, jag vet du gör det. Kram Lotta

  7. Äh gnäll och gnällig, det är vi väl lite till mans och kvinns. För mig ingår det i kittet “vara människa” liksom. Jag tror helt ärligt att jag mer reagerar på människor som är sådär sjukt glättigt positiva hela tiden (läs:falsettrösten med lite american touch typ Oh my God, I just love. It´s awesome……)Det där gör mig skittrött. Jag älskar människor som är mänskliga – alltså som kommer med hela känslopaletten. Som kan bli skitförbannade, som kan gråta både fulgråt och lite vacker filmgråt, som fnittrar smittande, som kan fräsa ifrån och som kan gapskratta. Voíla, sån är rektorskan. (Hihihi, nu lät det som jag älskar mig själv…det blev liksom kontentan av meningen). Precis alla i min omgivning vet var de har mig, ty jag sprider hela känslospektrat runt mig. Alltid. För övrigt har vi ju gnälltisdag på jobbet. Ett perfekt sätt att skoja om gnäll alla veckans jobbedagar.
    Duktig du är som kör utan socker. Jag tror att det man tror på, det brukar fungera fint. Själv är jag ju en riktig sockerråtta.
    Kram Rektorskan

  8. Erika on said:

    Kul att du testade, hoppas du gillade 🙂
    Det där med vitt socker är läskigt alltså, finns ju dolt i så mycket också!

    STOR kram, hör snart om lunchdate hoppas jag 🙂
    Hoppas Tyra kryar på sig.