Om identiteten och integriteten

Heeeeeej,

Söndag och jag har tagit kort på eländet…
Då menar jag inte stillebenet i sovrummet av parfymer och läppstift…
Nej, på mitt deformerade bröst.
Men jag har fortfarande två även om det ena sticker som knivar så det söker mig emellanåt.

Det är ingen vacker syn… 
De nya snitten gjordes bredvid det första och syddes sedan ihop.
Och med tanke på att man dessutom “gröpt ur” ännu mer så kanske det inte är så märkligt att det smärtar.
Dessutom är det ibland svårt att urskilja vilket som är själens smärta och vilket som är den fysiska smärtan som får benen att
vika sig under mig.

Det känns som att jag tappar en del av min identitet och definitivt integritet.
Men det är en sådan självklarhet för min man så jag känner mig ändå trygg.
Samtidigt som jag inte vill att det ska vara så.
Då gråter jag igen.
Då känner jag mig så naken och avskalad som en människa nånsin kan vara.

***

Satt och lyste med en lampa igår då mamma hängde upp och la upp gardiner i vårt sovrum.
Där satt min mams på huk och tråcklade upp sammetsgardinen, medans
jag satt i korgstolen och kände mig extremt tacksam med tårar som brände…

Varför får vi aldrig nånsin svar på…
Ändå maler det som repig gammal skiva i mitt huvud.
“Man måste ligga på golvet och sprattla innan man orkar ta sig upp” sa min systers svägerska i veckan.
Å vi är nog där just nu. 
Jag är där definitivt. 
Sprattlar så gott jag kan och tar i för kung och fosterland emellanåt för att hålla garden uppe.
Osammanhängande och flummigt.

Så.
Mitt i denna dimman tänker jag fixa mina naglar.
Lysa upp mina händer med nån vacker kulör.
Färg som gör en gladare.

Söndag – så som den ser ut här idag.
Denna första i mars.

Säg mig, hur ser den ut hos er?
Vad hittar ni på?

Varm kram Anna

One thought on “Om identiteten och integriteten

  1. Hej lilla gumman!
    Ååååå hjärtat….jag förstår ju inte riktigt hur det känns…det kan man ju aldrig säga att man gör om man inte varit med om samma sak själv och haft samma upplevelser…..
    …men jag förstår dig!! Jag förstår så väl att det är väldigt konstigt att se sig själv i spegeln och inte känna igen det man ser… att en del av ens kropp avlägsnats…om än ack så liten så ändå…å jag förstår att ingen….inte ens dina närmaste kan säga “det spelar ingen roll”
    ….för det gör det ju….för dig!!
    Sen är du ju lika-samma ändå…och sen när du är helt frisk igen kommer de där ärren bara vara en dum påminnelse om det onda…..

    Jag tror det är alldeles lysande bra att måla naglarna och klä sig i fina kläder….lite smink i ansiktet och ett leende…..man måste få känna sig lite fin…..då mår man bättre inombords…….å så är det med det…

    Jag har just mensvärk from hell så jag bara inväntar att pillren ska kicka in så jag kan åka till jobbet… I kväll ska jag skura kök så jag kan måla…. det ska bli så skönt att få bocka av uppfräschning av köket på “to do listan”….

    Här bara snöar det…inte klokt ju!! Hur mycket mer ska det komma egentligen?
    Nu vill vi ju bara ha vår ju…
    I kväll kommer några som förhoppningsvis köper badkaret i källaren… M är så ivrig på att komma vidare där nere… vi ska fräscha upp och göra ett mysigt relaxrum är tanken…
    Så hoppas vi Rasmus kan komma med sin skåpbil och hjälpa oss köra gamla diskmaskinen med mera till tippen. Vore skönt att bli av med allt skräp nu på direkten… Det är SÅ lätt att det samlas en massa skräp då man bor på landet med en massa uthus du vet..;)
    Huuu vi skulle behöva ha hit en stor container…..

    Stor och låååång kram min vän och hoppas den fysiska smärtan börjar ge med sig…
    Katarina

Comments are closed.