Om balansgången och livet

Heeeeej,

Sitter här mjukt i soffan och tar igen mig.
Den där balansgången är så svår…
När man vaknar och kroppen och huvudet känns piggare.
Då är det lätt att få hybris och vilja såååå mycket.
Alla de där sakerna jag funderat på att göra men helt enkelt inte alls orkat.
När suget och viljan är större än orken.
Då är det lätt att få övertro på sin egen förmåga.

Så nu sitter jag här.
På ena axeln sitter en som säger:
“Ja, du får ju skylla dig själv, vad trodde du liksom…?”
På den andra axeln säger rösten:
“Ja, men du har ju fixat både lunch till dig och juvelen, bäddat rent, tvättat och fixat lite i en låda i köket.
Det var bra gjort. Och nu lyssnade du och satte dig. Bra!”

Jag lyssnar alltid på den där vänligare rösten.
Men jag fnyser lite grann åt den andra… För jag ville ju lite till…

Men det här med att stanna upp är ju så viktigt.
Jag har stressat fram alldeles för mycket och varit den där “duktiga flickan”.
Men alla dessa smällar gör ju att jag måste sakta ner, oavsett om jag vill eller inte.

Det är lätt att bli frustrerad när kroppen inte vill det hjärnan vill.
Tro mig, jag har ju stor erfarenhet av just det.

Igår satt jag till midnatt och läste och läste…
Vilken bladvändare… Jag vill bara läsa mer och mer.
Boken “Lyckan i det lilla” av Ernst Kirchsteiger är en helt fantastisk bok.
Har du inte läst den än rekommenderar jag den varmt.
Alla borde tänka lite mer som Ernst.

Många hånar denne reslige man och tycker att han är “för mycket”.
Ja men låt honom vara det då.
Han är ju bara sig själv.
Men man behöver inte tycka om alla – jag förstår kanske bara inte varför man lägger
energi på att reta sig på någon man inte ens känner…?

Boken handlar om kärlek.
Om de små handlingarna som växer och blir till stor kärlek.
De där små sakerna i livet som kan göra stor skillnad för någon annan.
Små lappar, ta hand om tvätten, plocka ur disken…

Just nu drömmer jag om att få åka till Paris med min man.
I maj när allt slår ut och värmen smeker huden.
Få strosa hand i hand på Champs Élysées.
Slå sig ner och skåla för livet.
Just resan tillhör ju inte de små sakerna i livet, men själva meningen med den…
Att bara få vara…

Men jag kan inte åka nånstans nu.
Så jag måste hitta “Paris” här hemma istället.

Jag kan inte åka, men det kan alla andra.
Min man åker till London imorgon med jobbet.
En resa de planerat sen i höstas.
Det är han såååååå värd.
Jag och loppan blir ompysslade här hemma av moster I och söstra mi ♥
Det är så viktigt att kunna unna varandra saker.
Missunnsamhet är väldigt oklädsamt och inget jag ämnar ägna mig åt.

Balansen och livet…
Det blev dagens funderingar från mig.

Hur tänker ni kring balansen, livet och relationen?

Varm kram
Anna

3 thoughts on “Om balansgången och livet

  1. Christine

    Hej kloka du! Visst är det svårt med balansen! Klokt att faktiskt ha tankar på balansen närvarande, det är nog enda sättet att få till det någorlunda bra. Jag ligger hemma igen, har nåt slags virus som härjar i kroppen och tror jag är inne på vecka 6 eller 7 nu… och har så svårt att bara vila och försöker också hitta balansen. Rädd att jag orsakat viruset själv pga lite obalans.

    Vad härligt för din man att få komma till London! Härligt att kunna unna sina nära det som är bra, det tycker jag gör gott. Och nästa år Anna, då ser jag framför mig en massa blogginlägg här från en resa till Paris där ni strosar under blommande japanska körsbärsträd utanför Notre Dame. Då kommer jag bli jätteavis för att du får strosa där med en fin man (för jag har ju ingen man att strosa i Paris med och är det någonstans man ska strosa med en man så är det i Paris!).

    Stor varm kram och tack för dina inlägg❤️

  2. Hej min skatt…
    Min hjärna är nog i lite obalans just nu för den känns en aning överkokt…;)
    Så knasigt det är att känna sig nästan frisk när man ligger ner och sjuk så fort man ställer sig upp….
    Balansen i livet jag har nog int stänkt så mycket på hur jag lyckas hålla den…men jag tor jag har en rätt ok balans i mitt liv…;)
    Att unna varandra saker är A och O i ett förhållande…tillåter man varandra att leva ut sina drömmar…då får man ju dubbelt upp tillbaka…
    Å såååklaaaart ska du till Paris gumman…dit måste man ju nån gång i livet med sitt livs kärlek…. Målbilder….DET är bra det…
    Å visst säger han många kloka ord den långe mannen…att se det vackra i det lilla och enkla…
    det har jag blivit mycket bättre i med åren och numera kan jag på riktigt sitta o dumstirra på en körsbärskvist som precis håller på att få knoppar..;)

    Hoppas du firar med extra många pussar i dag och att du snart känner dig lite starkare.
    Puss o kram
    Katarina

Comments are closed.