Om att känna att det börjar dra ihop sig

Heeeeeeeej,

Det känns i magen nu…
Och huvudet …
Och i hela kroppen…
Sömnen var orolig inatt och jag vände och vred…

En lite kall hand på min arm som stack fram bland täcke och kuddar…
Mamma….
Jag skrev en lapp att hon, lilla duvan, skulle väcka mig vid sju om jag inte vaknat.
I eftermiddag har hon en pärs hos specialisttandvården…
Avgjutning och kontroll inför tandreglering.
Ett släktdrag att ha ont om plats i munnen tyvärr…
Men hon är en tapper juvel och gapar och drar ut tänder utan att knappt blinka.

Det är en helt obeskrivlig känsla…
Att förbereda sig för att operera bort ett bröst, eller två jag vet inte än…
Det är ett sorgearbete och många känslor som far omkring.

Det blir ju en synnerligen annorlunda påsk i år…
Coctails som kommer bestå av värktabletter.
Sjukhusvistelse istället för påskkärringar…
Jag hoppas att jag får komma hem så snart som möjligt,
för jag har ju min man hemma som vakar över mig.
Vi har ju nära till sjukhuset med om något skulle tillstöta…
Men det blir inte så festligt precis.

Vi har ändå försökt “ladda” på vårt vis.
Jag känner lugn i själen då jag vet att hemmet är i ordning och rent från topp till tå.
Ska bara bädda rent i vår säng på onsdag… och tvätta täcke och kuddar…

Men känslorna är många och det snurrar i mitt huvud.

Tack och lov får jag snart besök och kan förleda oron…
Systern min, hennes svärmor och svägerska kommer då vi ska gå och äta lunch.

Önskar Er alla en fin start på veckan ♥
Varm kram 
Anna

 

12 thoughts on “Om att känna att det börjar dra ihop sig

  1. Monica .

    Fina Anna.Förstår din oro inför op. Du är stark modig och en riktig kämpe .Påsken blir inte som den brukar ,men du kommer fira många påskar framöver.Tänker på dig o din fina familj.Varm Kramar /Monica ❤️

    • Tack snälla… jag vet att det kommer fler påskar, men just nu är det ingen tröst.
      Det är så mycket som snurrar och jag är väldigt orolig inför operationen…
      Ta hand om dig.
      Kram Anna

  2. Förstår mycket väl att du känner dig orolig! Visst blir det en konstig påsk för er, det kan man förstå… men nästa år får du ta påskrevansch! =) Hoppas du får komma hem snabbt och vila upp dig och läka tillsammans med dina nära och kära! Bara sjukhuslukten gör ju att man blir sjuk 😉
    När det gäller brösten, så förstår jag att det är ett sorgearbete… jag har aldrig haft någon önskan om att förstora, lyfta eller snygga till brösten, men om jag skulle förlora ett eller båda brösten så skulle jag vilja ha nya… Varför är man sån? Varför är det viktigt med brösten? (Min man är inte ens bröstfixerad, som jag förstått att många män är 😉 ) Ja, jag vet inte jag… egentligen är det ju inte viktigt alls… men ändå… Det viktigaste är ju att du blir frisk!!! Och nya bröst GÅR ju att fixa, om man vill 😉
    Jag sänder dig mina varmaste kramar och ska tänka på dig i påsk!
    Hoppas ni fick en mysig lunch idag!
    Kram/Maria

    • Min man är inte heller bröstfixerad… det handlar mer om hur jag känner… att liksom bli stympad.
      Vet inte hur jag kommer reagera när jag vaknar upp ur narkosen, har lite panik inför det… Alla känslorna som ska komma då.
      Ta hand om dig och ha en riktigt fin påsk.
      Kram Anna

  3. Christine

    Vad är väl en påsk…det kommer ju fler😃 förstår din oro och ängslan, bra att du sysselsätter dig med trevligheter.
    Varm kram💐

    • Jag vet… men det är många högtider som lidit i livet pga tråkiga saker… och jag vill bara så förjordat gärna leva och känna mig fri…
      Ta hand om dig!
      Kram Anna

  4. Sofia B

    Jag tycker de ovan skrivit så bra. Jag förstår att det måste kännas väldigt konstigt och märkligt att planera för att operera bort en del av sin kropp. Oavsett vad en tycker om sina bröst brukar de ju finnas där. Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera på just den delen. Däremot skulle jag tycka att operationen vore väldigt läskig, så jag tycker att du är väldigt modig. Jag hoppas att allt går så bra som möjligt och att du kan få komma hem snabbt och få lite påskgott i din sköna och fina hemmamiljö! Stor kram!

    • Det går inte att föreställa sig… De är en del av mig och nu skall jag acceptera situationen…
      Hela huvudet snurrar av alla tankar…
      Hoppas med jag får komma hem, för jag mår ändå bättre av att vara hemma och vila än på sjukhuset.
      Ta hand om dig!
      Kram Anna

  5. Kram vännen!! Det kommer gå bra! Förstår att det är jätte jobbigt och svårt men det blir bra!! Du är en vinnare, en kämpe!! Hejar på dig!

    KRAM

Comments are closed.