Om sanningen bakom styrkan


Buketten som Katarina balanserade tillsammans med väskor och annat när hon kom… 

Heeeeeej,

Du söte tid vad trött jag är idag… 
Har dessutom varit och gjort ansiktsbehandling i eftermiddag så jag är verkligen
lagom mosig just nu…
Men vilken lyx det är att lägga sig under ett varmt täcke i ett rum med stillsam vacker musik
och någon bara sköter om en en lååååång stund…

Så just nu känner jag mig alldeles skör och trött och inte alls särskilt stark.

Visst ligger det i våra gener det där.
Vi är ett förbaskat envist släkte som sällan ger vika när livet boxas…
MEN.
Ingen är heller ensam.
Ingen behöver nånsin känna sig ensam.
Och jag vet att alla inte har det skyddsnätet som jag har.

Själv skulle jag känna mig som en liten lort, som det sades i bröderna Lejonhjärta, om jag inte hade 
hela artilleriet av stöd omkring mig.
För ensam är jag inte särskilt stark.
Men med alla som hejar på och peppar så blir jag STARK.
Det är inte JAG som fixar det här, det är VI.
Och de omkring mig behöver lika mycket omtanke som jag, för att orka stötta.

Å så de där orden.
Som går rakt in i hjärtat.
Precis exakt så jag vill och hoppas att andra ska känna om mig.

Bubblande som bubbel…
Söt och snäll som choklad…
Å kan lysa upp en trist dag likt en stjärna…

Det är vad jag vill ge och förmedla.
Det fick jag i gåva av henne.

Livet mina vänner.
Livet är något som blir mer liv ju mer vi delar det med varandra.

Ha en fin kväll!
Varm varm kram
Anna

 

3 thoughts on “Om sanningen bakom styrkan

  1. Ååååå…
    Lilla gumman….jag hittar sällan ord när du skriver….
    Du ÄR en starkt lysande stjärna vännen… En stjärna som sprider sånna enorma mängder värme och ljus runt omkring dig… Att så mycket kärlek kan rymmas i en så liten kropp!

    Å jag önskar mer än någonsin att vi bodde nära nära….jag hade gärna legat under ett täcke o blivit mosig i ansiktet med dig…….Så kunde vi måla naglarna och skratta galet mycket åt absolut ingenting….

    Nu kan du se några bilder hemifrån dig hos mig…. ifall du undrar hur det ser ut menar jag..;)
    Puss o kram min fina vän!

  2. Ann-Sofie

    Så fint du skriver, jag kan inte läsa dina inlägg på jobbet för jag gråter alltid. Har följt dig ett tag nu, och jag hoppas av hela mitt hjärta att allt kommer att gå bra och du sedan får njuta och bara må bra resten av livet.

    Ta hand om dig!

Comments are closed.