Om omänsklig självrannsakan

Heeeeej,

Här i soffan sitter jag oftast under en filt…
Med min man, eller både mannen och dottern tätt intill, eller helt själv och skriver.

Det här rummet gör mig lugn.
Det här rummet är som en oas för mig.

Vårt tempo är definitivt lugnare och vi har det bättre.
Jag har många gånger återkommit till Kammenbornias dotters ord:
“Jag mår inte så bra, men jag har det bra.”

För vet ni, när livet välts omkull för en på det här viset (IGEN!) då sätter det igång en orkan av känslor och tankar…
Till slut börjar man att rannsaka sig själv på ett nästintill omänskligt sätt…

Ja, jag har ätit östrogen de senaste tio åren.
Kanske är det en del av orsaken, vem vet??
Men om jag INTE hade gjort det hade jag hamnat i klimakteriet allllldeles för tidigt i livet samt
fått väldiga problem med benskörhet…
Det tjänar inget till att undra eller ångra – för vad hade jag för alternativ?

Sen har jag geggat runt i mitt förflutna och funderat på vad jag möjligen kan ha gjort för elakheter…?
Jo, det var en gång när jag gick på mellanstadiet som jag skrev ett inte så snällt brev till en kompis.
Ganska pressad av en som var ny i klassen. 
Jag var blyg och rädd…
Men jag gjorde det ändå, så dumt.
Skakade när jag hade lämnat brevet där jag skrev att vi inte skulle vara så mycket mer.
Ångrade mig djuuuuuuupt och mådde gräsligt dåligt.
Detta kom även till mina föräldrars vetskap och jag fick gå och be om förlåtelse.
Tack o lov så förlät hon mig!!
Men det var en fruktansvärd handling.
Som jag aldrig någonsin upprepat.

Kanske har någon kille gråtit en skvätt över mig nån gång… jag vet inte.
Men jag har alltid alltid varit ärlig och uppriktig.
Jag har aldrig bedragit eller svikit.
Jag har inte stulit eller slagits.

Jag har kört för fort och fått böter.
Jag har backat sönder en baklykta på mamma och pappas bil en gång.
Men jag köpte en ny och monterade dit den själv.

Nej, jag har inte söndrat och härskat i mitt liv.
Jag har gjort mitt bästa för att sprida glädje och kärlek.
Tänk tom den söta tjejen i Rituals butiken sa att hon blev glad när jag kom, eller jag och min syster.

Hur jag än vänder ut-och-in på mig själv så finns det inget…
Nej, jag förtjänar inte det här.
Jag känner mig inte utvald för att besegra kamper tuffare än andra…

Jag har bara en önskan.
ATT BLI FRISK.

Låt mig gå hel ur det här.
Eller hel… det gör man knappast.
Men så hel som det går.
Likt en fågelunge som skadat vingen vid en för tidig flygtur.
Låt mig få växa mig stark så jag kan veckla ut vingarna och omfamna livet.

Livet – jag älskar ju dig.
Jag älskar ju så många så mycket.
Låt mig få fortsätta göra det.

K Ä R L E K

Anna

10 thoughts on “Om omänsklig självrannsakan

  1. Hanna

    Klart du inte förtjänar det här fina Anna!
    Det finns ingen logisk förklaring helt enkelt. Varför vissa drabbas mer än andra.
    Det är ju faktiskt inte så att man är starkare än någon annan. Man blir starkare.
    Starkare för att man måste, inte för att man vill.
    Men nej, du förtjänar det inte.
    Tänker på dig varje dag….
    All min kraft är din!

  2. Men åååå lilla gumman…..
    Det är så hemskt!! Hemskt och orättvist…. å mitt i allt är du ju så söt….
    såklart har inte en baklykta eller ett elakt brev med det här att göra…. Du kommer nog aldrig hitta någon orsak…
    det är bara livet…hårt, grymt och fruktansvärt orättvist….
    Å ert vardagsrum är så fint och jag förstår att det är din oas…
    Du kommer klara det här…det vet du ju… å vi är många som är med dig på vägen..
    Kram och puss älskade vän <3

  3. Christine

    Jag förstår att du tänker igenom vad du kan ha gjort för att få detta, det är nog en naturlig process. Men när du räknar upp dina “dumheter” så är det ju ingenting! Och lite vitt socker ibland ska ju inte vara farligt. Livet ÄR orättvist, och det får vi alla klaga över när vi behöver. I dina texter, både nu och tidigare, skriver du alltid så klokt och varmt och det är så jag uppfattar dig och det är därför jag tittar in här varje dag.
    Du förtjänar inte detta!!! Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt, men skickar styrkekramar och hoppas att de värmer lite❤️Kram❤️

  4. Birgittha Johansson

    Hej! Har just hittat din blogg och jag vill bara säga vilken stark och ärlig kvinna du är, skickar styrkekramar till dig och du kommer att klara detta! Kram Birgittha

  5. Åsa

    Ja vad säger man…, livet är orättvist många ggr. jag satt oxå många ggr o undrade vad man gjort när familjen gång på gång fick gå igenom den ena tuffare grejen efter den andra Men hittade ingen anledning till att. En läkare sa då till mig att ja du Åsa jag tror att han där uppe valde dig för han visste du skulle fixa det. Men vad har man för val… Och jag vet att du kommer fixa detta och att allt kommer bli bra! Fast man inte känner det så just då. Styrkekramar till Er💞

  6. Karin

    Fina Anna! Såklart finns det inget du har gjort som skulle göra att du (eller någon annan för den delen) förtjänar cancer! Såklart måste du få vara rädd och fundera men jag tycker det låter klokt att även omge dig av liv och glädje. Att samla kraft inför vad som komma skall.

    Jag tror att tankens kraft är väldigt avgörande i svåra situationer. Hade en kollega en gång som under sin första cellgiftsbehandling satt med en mäklare i telefonen och köpte ett hus. Hon hade framtidstro och levnadsglädje, precis som du! Hon klarade sin kamp och det är jag övertygad om att du också kommer att göra. Jag skickar massa goda tankar till dig och hoppas att dom hjälper dig på vägen!

    Kram

  7. Britt-Marie

    Hej! Har just hittat din blogg som är så fin och ärlig. Förstår ju att haft cancer tidigare också, men när var det och hur var det? Försöker att läsa mig till det men det tar tid och jag vill läsa allt. Orkar du berätta en gång till?? Kommer att fortsätta att följa och läsa och önskar SÅ att allt ska gå bra för dig! Kram!!

  8. Åh, jag känner igen mig i en hel del du skriver om. Tycker du sätter ord på det jag också funderar på efter flertalet röntgenundersökningar och svar. Man vill ju så gärna hitta en orsak till det där varför som ekar i ens huvud.
    Men nej fy, ingen förtjänar det du går igenom!
    Varma kramar

  9. inger

    Vackra fina underbara Anna. Självklart har du inte gjort något för att förtjäna detta. Tycker så fruktansvärt synd om dig att du ska igenom samma sak igen. Håller alla tummar att operationen går bra. Kraaaam Inger

  10. Fina du!
    Håller med ovanstående- du har inte gjort nåt. Är tyvärr bara så att vissa drabbas hårdare & flera ggr. Men fortsätt att älska livet & alla positiva saker. Klart man är rädd -är helt naturligt. Du klarat detta vi finns här både när det är tungt& lätt så att säga.
    Tänker så mycket på dej.
    Ta hand om dej& dina kära.
    Varma varma kramar
    Helene

Comments are closed.