Om kärleken till vänskapen

Heeeeej,

En lördag vid lunchtid i februari stod vi där på Kalmar central och kramades.
Mina tårar rann och brände i mitt bröst…
För kärleken till min vän som jag funnit genom bloggen är så stor ♥
För på en gång när jag fick beskedet om bröstcancer, pratade vi i telefon och hon sa:
“Jag vill komma till dig…”
Så kom ju dagen då hon stod här utanför grinden till vårt hus.
Busfian som svarade korta svar när jag undrade när tåget anlände…
Å där stod hon med en gigantisk bukett med tillhörande vas “för dina är nog slut” sa hon med ett skratt 🙂

Hon har skämt bort mig, burit min väska, diskat disk, kramats, lyssnat, pratat, skrattat, visat och funnits.
Vi har inte snurrat runt på stan, utan vi har varit och tagit vara på tiden.
Men ändå går den så fort och helt plötsligt stod hennes väska packad i hallen igen…
Jag ville bre mackor och skicka med på tåget, men det fick jag inte 😉

♥♥♥

För kärleken har många ansikten.
Jag älskar min man på det viset jag älskar min man.
Jag älskar min dotter som bara en mamma kan älska sin dotter.
Jag älskar mina föräldrar som bara jag kan älska min mamma och pappa.
Jag älskar min syster som bara jag kan älska just min syster.
Jag älskar min bror som bara jag kan älska honom.
Jag älskar mina nära och kära som bara jag kan älska dem.
Å jag älskar denna underbara vän på det vis som bara jag kan.

♥♥♥

Livet ger av sina törnar till mig ibland.
Lite mycket kan jag kanske tycka ibland.
Men det tjänar inget till att undra VARFÖR? för det finns inga svar.
Frågan ekar bara som ett eko genom mitt huvud.

Men jag lovar mig själv att finnas för de som vill att jag skall finnas för dem.
Jag kan ösa ur min egen kärleksbrunn och ge av mig själv.
Ju mer jag delar med mig, så får jag tusen tusenfalt tillbaka.
Det är ingen strategi, det är något jag känner enorm ödmjukhet inför.

Så länge jag lever och andas så ska jag älska.
Så länge jag lever och andas ska jag uppskatta dig.
Så länge jag lever och andas ska jag finnas med min villkorslösa kärlek.

Så jag sökte fönstret där hon satt på tåget.
Mötte till slut hennes blick och kastade slängpussar i luften.
Det knöt sig i magen och stockade sig i halsen.
Hela jag krympte ihop.
Tårarna rann där jag gick genom stadens gator.

Sen gjorde jag det jag sa när vi gick till stationen tillsammans.
Köpte en ny snygg osthyvel på Bruka Design – för inte sjutton kan man fota en ful osthyvel med plasthandtag heller? 😉
Eller vad säger Tina och Helena? 🙂
Det uppskattar jag så mycket med vår vänskap.
Alltid nära till både skratt och gråt, alltid nära till alla känslor.
Att bara vara den lite småtokiga individ som vi båda är.

Sen hade maken och jag en mysig lördag med lite inköpsrunda på IKEA och datenight på restaurang.
Men eftersom Annapanna är lite trött vandrade vi hemåt redan vid halv sju och landade i TV-soffan.

Så.
Tack för att jag får vara just den som jag är.
Och för att ni vill ta del av det jag upplever och skriver om.

Ha nu en fin och stillsam söndag!
Varma kramar Anna

7 thoughts on “Om kärleken till vänskapen

  1. Ni fina, fina och dina ord Anna…… det säger allt om er värdefulla vänskap. Och absolut måste man ha en snygg osthyvel….liksom ett måste i en bloggerskas hem, he, he….. Ta hand om dig vännen och låt dagen vara mjuk och omfamnande. Puss och kram Tina

  2. Hanna

    Hej! Såg ett tidigare inlägg där ni gjort egen sänggavel! Tänkte fråga vart ni köpte mässingspiken någonstans? Jätte fint verkligen! ☺

  3. Hej fina Anna!
    Ja vad skulle man göra utan kärlek & vänskap – är viktigast i livet.
    Sköt om dej.
    Varma kramar Helene

  4. Det finns kärlek på alla sätt…
    Min lille sexåring kallar min bästa vän för “kärlekskompisen”
    “Nu ringer din kärlekskompis mamma..” jag blev så full i skratt första gången han sa det… men det är ju också sant <3
    Jag älskar henne av hela mitt hjärta…
    Han frågar om jag älskar henne mer än hans pappa… då fick jag ju förklara det är med olika kärlekar

    Önskar dig att lycka imorgon o hoppas morfardoktorn kommer med goda besked
    Ta hand om dig och de dina
    Stor kram
    Sandra

Comments are closed.