Om att inte vilja bli rädd för att leva

Heeeeeej där,

Sitter här vid matbordet och känner att det vänt lite idag.
Allt går extremt långsamt och jag sov till kl.11 idag!!!!!! men jag har inte behövt ta 
de starkastarka värktabletterna idag.

Jag är inte av den åsikten att man ska hoppa värktabletter så långt det går,
för hjärnan tar betydligt större skada av att hantera massiv smärta än att lugna kroppen med smärtstillande.
Det har så många läkare och professorer sagt till mig och jag litar helt och fullt på dem.

Å som jag längtar efter att kunna sova utan den där bh: n på…
Nu ska den sitta 24/7, med undantag för den stunden jag duschar och byter till en ren varje dag.

Har nu även fått tid för att lägga om såren samt en tid då stygnen under armhålan skall plockas bort.
Sen väntar jag på brevet med återbesökstiden….

Hela vårt hem är verkligen smyckat med fantastiska buketter.
Får så mycket uppvaktning så jag blir alldeles tårögd mest hela tiden…
Min mans jobb kom med en gigantisk bukett i fredags, men vet ni mer vad de gjort?
Jo, olyckligtvis är det två fruar på företaget som drabbats av cancer så företaget har donerat 25 000 kr till cancerfonden.
Det är så otroligt fint, och ni fattar ju att jag bölar varje dag av alla dessa fina gester omkring mig ♥

Igår var jag och klippte mig.
Det är som en stunds terapi för mig.
Urgulliga E tvättade håret, masserade huvudet och klippte mig och gjorde mig fin.
Sen sa hon en massa saker som gjorde att tårarna trillade igen.

En sak jag oroar mig lite för att jag ska bli rädd för att leva…
Det finns ju saker om är “farliga” och som man bör undvika.
Socker är definitivt en sådan sak.
Nu äter jag inte en massa vitt socker, men visst gillar jag en bit choklad då och då.
Men jag vill inte känna mig rädd är saker, eller bli rädd för att leva livet fullt ut.
Jag är ju liksom så full av liv själv och vill ju fortsätta sprida den livsglädjen.

Men det mesta handlar ju om att inte överkonsumera och det vet mitt förnuftiga jag…
Men hos mig överväger ju känslorna och de styr jag inte direkt över.

Livet hörni… som man bara vill leva till fullo och inte känsla rädsla inför.
Är det nån mer som känner igen de här känslorna..?

Varm varm kram Anna

One thought on “Om att inte vilja bli rädd för att leva

  1. Hörru sötlök….
    Man kan väl inte gå och vara rädd stup i kvarten…då kommer man ju missa allt det roliga!
    Man kan dö i en bilolycka i morgon eller få en istapp i huvudet…eller få en hjärtatack…eller halka o bryta nacken….
    Det vet vi ju inget om….man man får inte bli rädd för att leva vännen… tvärt om ska man ju leva varje dag som om den vore den sista…. se till att göra det där som man drömmer om… fast du kan ju skippa just de om att gå på lina mellan höghus och drömmarna om att slicka på en lyktstolpe på vintern….(jag har provat…tungan fastnar..;)….

    Otroligt fint av M´s företag och jag grinar jag med… å underbart med alla blommor…kan tänka mig att du njuter av det…;) Å du kanske borde få fler vaser i stället nu då…;)
    Kram och puss min vän, vi ses i morgon!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *