En himmel som kan vänta och sätt att se på respekt

Hej,

Det är fredag och klockan är snart tolv.
Jag sitter i köket med det lilla lilla bordet och knappar in bokstäverna till ord på min laptop.

För jag har en laptop, tak över huvudet och en säng att sova i.
Varje dag.
Och jag har ett kylskåp och en frys med mat. 
När den tar slut kan jag åka till affären och handla ny.

Men så enkelt är ju livet inte varje dag.
Vissa dagar brottas vi med problem större än ekande kylskåp.
För vi är alla människor med själar som har känslor.

Och jag blev så otroligt medveten om alla dessa saker när jag idag valde sängen framför kartonger
och en aldrig sinande tvätthög.

Jag läste ut Lottas bok idag. 
Himlen kan vänta.
Det kan den både för henne och för mig.
“Men kan du inte sluta älta om det nångång?” 

Jag vet att frasen tänks ibland.
Precis så skriver Lotta i sin bok med.
Men den dagen vi lägger locket på och slutar bry oss om livets mörka sidor –
då slutar vi också bry oss ärligt om våra medmänniskor.
Så länge vi tänker med våra hjärtan flyttar vi medvetandet framåt.
Det är min starkaste övertygelse.

Jag kommer återkomma till hennes bok som berörde mig djupt.
Jag vill även publicera de rader jag fick till mig efter jag publicerat mitt inlägg på instagram idag:

“Nu gör du så där igen min vän.
Skriver så det berör djupt in i hjärtat på en.
Ditt sätt att uttrycka dig på är mycket sunt, fint och fantastiskt, och med en skön självdistans men ändå “naket”.
Du om någon borde skriva en bok.”

Det berörde mig djupt.
Jag älskar att bli berörd och jag älskar att också kunna beröra andras inre.

***

Jag skulle idag köra saker till vårt förråd i lägenheten.
Men det hade de förra hyresgästerna inte tömt än.
De hade heller inte “hunnit” städa klart.
Nej, ingen är dödssjuk och inget dramatiskt har inträffat.
Tack och lov.
Tyvärr handlar det om brist på respekt för vår tid och vår planering.
Lika viktigt som någon annans.
Vi har planerat det mesta för att få ihop allt just nu.
Då tappar man verkligen fattningen en smula när någon annan så totalt saknar respekt för vårt livspussel.

***

Så nu ska jag göra mig ordning för att hämta min juvel.
Som har för mycket kring sig nu.
Jag vill bara vrida fram klockan och säga:
“Här är ditt nya rum, som har närhet till allt som är viktigt för dig nu”
Det svider i mitt mammahjärta.
Hon som är mitt livselixir.

Inte så konstigt heller.
För jag fick med skriva ned min önskan.
Hur gick mina tankar om jag inte skulle finnas mer?
Tro mig, det är en smärtsam tanke för en mamma till en 2,5 åring.
Jag delade med mig av min önskan.
Men tack och lov behövde den aldrig infrias.
För jag fick fortsätta att vara hennes mamma här på jorden.
Inte på avstånd från himlen…

Än en gång reser jag mig och tatuerar in orden från boken i mitt huvud.
“You can.
End of story.”

Liksom Lotta Gray tänker jag skaffa mig en tavla med detta citat.

Med det önskar jag Er den bästa av fredagar.
Varm kram Anna

6 comments on “En himmel som kan vänta och sätt att se på respekt

  1. Inger on said:

    Du är verkligen en helt otrolig kvinna…vackra Anna. Du har såå rätt i allt. Men fyy vilka människor. ..Det är såna som tror att allt bara handlar om dom själva. Bara att kräva. Städa på..Vi ska in idag
    Hoppas allt går bra nu
    Kraaaam Inger

    • Tak fina Inger, dina ord gör mig alltid så varm i hjärtat <3
      Ja, det är verklige tråkigt när man inte ser mer perspektiv än sitt eget...
      Ta hand om dig!
      Varm kram Anna

  2. Annika on said:

    Jag är också sugen att läsa Lottas bok men efter att just förlorat min mamma i cancer nyss och även pappa för två år sedan behöver jag lite tid innan jag tar mig an boken. Tanken att jag, även om jag är 46 och har en fantastisk familj, inte har mina föräldrar i liv känns så…..ja, svårt att sätta ord på men tomt, sorgligt och orättvist. Tycker det är såå tråkigt att mina barn, 14 och 18 inte har sin mormor och morfar kvar i livet. Livet är inte givet men underbart när vi har det. Så snällhet är härligt. Lycka till med flytt och hoppas dom masar sig i väg.
    Näe, fy! Nu var det nästan första gången jag var här också kommer det här….ursäkta!
    Tack för det du skriver och ha en fin dag ✨✨✨

    • Hej Annika,
      Tack för att du skrev till mig.
      Du ska inte alls be om ursäkt, jag vill gärna att man ska kunna “skriva av sig” hos mig.
      Du är jämngammal med min syster så jag kan ju relatera till hur det skulle vara för oss.
      Vi som har förmånen att ha våran egen morfar och farmor kvar i livet.
      Jag kan ju inte förstå, men jag kan verkligen känna för dig i situationen… Livet är
      verkligen orättvist många gånger, och ibland är det väldigt svårt att förhålla sig till det som händer.
      Låt det bero, tror att boken kan trigga igång mycket inom dig. Det beror på om du kanske bar behöver släppa fram allt,
      ibland är det ju med helande på något vis.
      Tack för dina ord.
      Ta hand om dig!
      Kram Anna

  3. Så drygt det där när ens planering rämnar för att någon annan undlåtit sin. Tror att det var klokt att du valde sängen istället för att bara köra på.
    Hoppas ni får en fin helg.
    Kram Mia

    • Ja, ibland kan man inte ens försöka styra över kroppen för den väger bara bly och kan inte utföra något…
      Nu har de flyttat ut sitt skrot så vi kunde lämna grejer i förrådet igår. Inte särskilt stor, så det kan inte ta mer än nån timme (max) att tömma..
      Så märkligt hur människor prioriterar många gånger.
      Hoppas helgen varit god mot dig hitintills.
      Kraaaam anna