När man vackert får acceptera…

Hej Alla Fina,

Likt en växt som man tar hand om växter snart nya gröna spröda blad ut igen…
Men just nu gror knopparna lite försiktigt bara på insidan och jag måste vårda,
vattna, vänta ut och behandla varsamt för att återhämta mig igen.

Hade jag kunnat välja skulle jag bara velat studsa upp, skaka av mig och sen vara på banan igen.
Men det blev som en kollaps där i torsdags.
Och sen tar det nån dag innan det landar i en och man tillåter sig att släppa garden.
Så min kropp ger mig de tydligaste av signaler just nu.
Migrän, värk i kroppen, tungt i bröstet och fruktansvärt trött.

Så jag har bestämt mig för att stanna i laddningsstationen ett par dagar till.
För så fort jag försöker köra “unplugged” laddas batteriet ur på en gång…

Jag har lärt mig det här om mig själv.
Det är så det är för mig.
Men för den sakens skull känner jag ändå att det är sorgligt.
Jag vill inte ha det så, men jag får faktiskt vackert acceptera det.
Vem vill inte hellre vara superwoman som klarar allt och lite till utan minsta ansträngning…?

Livet lär oss hela tiden.
Just nu lär jag mig att försöka ta det lite vackert.

Men en sak är säker,
Jag är enormt ödmjuk inför responsen jag fått.
Den är så otroligt överväldigande.

Ta hand om Er!
Kram Anna

24 thoughts on “När man vackert får acceptera…

  1. Monika

    Anna, bra att du tar hand om dig också. Vi kraschar alla ibland, jag tror även en superwoman gör det. Förresten är du mycket bättre för mig än en s.k. superwoman, jag blir superstressad av de som hinner allt och lite till, mår inte alls bra i deras närhet. Vilken sällsynt otrevlig man (skitstövel) du hittade i ungdomen, vet ju att det finns sådana men har som tur är inte stött på någon, vilken tur att du nu har gjort ett sådant kap.
    Stor kram från Monika

    • Hej Monika,
      Tack verkligen tack för det du skriver.
      Det värmer verkligen.
      Hoppas att allt är ok med dig!
      Varm kram anna

  2. Hej söta du!
    Gör du helt rätt i. Ta hand om dig & landa i detta först. Är det bästa du kan göra.
    Jag är oxå i nåt sorts kraschläge efter min mammas plötsliga bortgång.
    Tror det är viktigt att låta det ta sin tid.
    Tänker på dej.
    Varm kram Helene

  3. Hej hjärtat..
    Skrev e låååång kommentar på telefonen i lördags men den försvann…:(
    Skriver i morgon…tänker på dig massor
    Kraaaam

  4. Hanna

    Åh Anna. Även om jag vet historien, var det jobbigt att läsa ditt inlägg. Vilken smärta och total ensamhet i något som ska vara det vackraste och finaste man gör. Jag är så glad att du fick lilla Tyra, så du på något vis ändå kan se tillbaka och se något fulländat, det bästa som finns!
    Ta hand om dig och vila länge för vilken urladdning du haft, kroppen har varit ute i krig, och det tar tid att vila upp sig från det. Stor kram

    • Hej fina,
      Ja, det känns verkligen som ett krig… Längtar bara efter att känna lite ro i kroppen och själen igen…<3
      Ta hand om dig!
      Kram Anna

  5. Se för guds skull till att inte skynda på och stressa!
    Ta det lugnt och återhämta dig i din egen takt, även om det är så mycket du vill göra just nu.
    Alla vill vi vara Superwoman, men det är ingen bra idé. Jag har själv försökt att vara det och det slutade med ett stort brak i den berömda väggen.
    Ta hand om dig nu och stor kram till dig!
    ♥ ♥ ♥

  6. Fina du. Vad himla bra att du lyssnar på kroppen och tar hand om dig. Och du.. jag tror inte att det finns någon superwoman som klarar allt och lite till.. utan minsta ansträngning. Det låter som en hitte-på-människa ju. Du är en superwoman, utan tvekan!
    KRAM till dig!

  7. Hej min fina,
    Har precis läst vad som hänt och jag blir såå ledsen, och arg när jag tänker på din förlossning och hur fruktansvärt illa någon kan behandla en annan människa i en så svår stund. Förnedrande och helt sjukt, fy fan för honom. Svårt att veta vad man ska säga som hjälper men jag tror det är viktigt att du tillåter dig själv till vila och släppa alla krav. Det finns inga Superwoman, även om det kan verka så, alla har sina tunga dagar.. Dock finns det de som har det tyngre och alla har inte samma förutsättningar till att fungera fullt hela tiden. Allt du har varit med om är ju i princip omänskligt att klara av men du har fixat det, du har tagit dig igenom såå mycket! Men det är orimligt att du skulle vara i toppskick hela tiden så ställ inte så höga krav på dig själv och jämför inte med andra. Klart som fan att du kollapsade där i rummet, vem hade inte gjort det? Du är unik, du är en jäkla fighter och du duger precis som du är.
    Är så imponerad av dig och du är världens supermysigaste människa.
    Just nu vill jag bara åka och krama om dig men skickar massor av kärlek och kramar genom tankar iaf.

    Catta

    • Hej söta rara,
      Andas lite in och läser om det du skriver.
      TACK för dina varma ord som går rakt in i mitt hjärta <3
      Varma kramar Anna

  8. Hej raring… det var i fredags jag skrev kommentaren… int ei lördags… satt ju i bilen på väg p datenight med tårar som rann och ett himla snörvlande…. för trots att jag redan visste din historia så tar det så hårt när du sätter ord på det… Det är så fruktansvärt grymt och man kan absolut inte förstå…jag önskar så så såååå att jag kunde vara nära nära och bara kramas…. Jag är så ledsen över allt du har fått uppleva men jag är också så glad över att livet har gett dig 2 helt fantastiska personer att ha riktigt nära varje dag..
    En underbara liten prinsessa som många gånger visar prov på att hon kommer bli en förnuftig, stabil och underbar kvinna….HENNE kommer du få ha i din närhet så länge du lever… det kommer vara en stor styrka för dig… och vet du… det är till stor del DIN förtjänst att hon blivit och blir det….Å allt händer ju av en anledning…..
    Tänk om du aldrig träffat finaste M…..du vet..alla behöver ett M i sitt liv…;)
    Det är bra gumman att du kommit så långt att du lyssnar på signalerna och tar timeout i stället för att bara köra på….Alla behöver pausa…några mer än andra…så är det bara och det är bara att acceptera.
    Stor kram gumman så hörs vi snart.

  9. Hej Anna,
    Ta hand om dig. Kroppen är mäktig och skickar signaler som man måste lyssna på annars kan det gå mycket illa och drabba inre organ på värsta sätt. Själv har jag fått signaler…som jag lyssnar på och varvar ner. Utslag i ansiktet, runt ögonen och på halsen, och yrsel. Det känns som om någon trycker ned mitt huvud. Efter att ha drabbats av utmattning för några år sedan känner jag ingen symptomen och drar kraftigt i handbromsen. Men som ensamstående mamma måste jag dock jobba heltid.

    Hoppas att du kan vila och att du mår bättre snart.

    Kram, Anneli

    • Hej fina,
      Ja, det är verkligen inte lätt att reda ut en sådan situation som ensamstående mamma…
      Önskar att jag hade något klokt att säga. Men jag känner verkligen FÖR dig.
      Så mycket stress skapas kring ekonomi tyvärr.
      Varm kram Anna

Comments are closed.