Heeeeej,

Tack för all VÄRME och KÄRLEK som fortsätter strömma in.
Det är så otroligt fint och jag känner mig så varm inombords.
För vetskapen om att det finns så mycket värme gör det lättare att hantera det tunga.

För hur det än är så fokuserar jag på det som ger.
Idag är jag tacksam för att jag sliper köra 12 mil i fyra rundor, utan kan verkligen fokusera på 
återhämtning. Tacksam att jag kunde ligga kvar i sängen när de två andra steg upp i ottan.

Igår tittade solen fram en stund mitt på dagen.
Då passade jag på att fylla lungorna med frisk luft och njuta av det fina här.

Denna lilla idyll på småländska östkusten. 
Som har gett oss 6 fina år.

Men var sak har sin tid i våra liv.
Vi är så redo för den förändring som vi står inför.

Det är med stor förväntan vi ser fram emot att ta emot nycklarna till lägenheten nästa fredag.
För hur det än är…
Allt det här vackra som omger oss här…

…får ju vi faktiskt ha kvar!
För svärmor och hennes man bor ju kvar i byn.
Där är dörren alltid öppen.
Precis på samma naturliga sätt som hos mamma och pappa.
Alltid välkomna.

Så i det här fallet får vi ju äta kakan och ha den kvar.
Så det är bara med värme i hjärtat som jag går min promenad.
Blir varm inombords när jag passerar badviken där dottern och svägerskan badade tillsammans första gången.

Så idag har jag en tisdag då jag bara tar hand om mig.
Tar det i min takt, som inte går i 270 just nu.
Men låter det vara så.
Stressar inte upp mig för det.
Accepterar.
Inser att vi ständigt lär oss i livet.

Hoppas ni får en fin och vacker tisdag!
Varm kram Anna