“Det är inte bra, men bättre”

…hon sa så idag i bilen på väg till skola och jobb…

Det tar på våra krafter, men vi hänger i.
Men tårarna igår svider än i mammahjärtat.

Vi ger inte upp, för snart är målet nått.
Men vägen har varit lång och krokig,
och det är det vi känner av just nu.
När batteriet laddas ur alldeles för snabbt.

Men ikväll är det hon och jag.
Det behöver vi.

Läget är tyvärr lite melankoliskt, men jag lovar att det blir bättre.
Men jag kan ju inte låtsas och just nu känns det lite så här.

Kraaaaam Anna