Att börja förbereda sig på att bli tonårsmamma

Heeeeej,

En betydligt gladare Annapanna här idag 🙂
Himmel sån lättnad det är när värk släpper.
Jag känner mig väldigt sjåpig som gnäller över tandvärk, men 
återigen, vi är alla olika och hanterar saker på olika sätt.

Trött som ett troll andas jag ut och fyller kroppen med känslan av heeeeelg! 🙂
Hallelulja!

***

Ni vet att jag funderar en del.
Den här juvelen vi har…
Tänk att hon i januari blir tonåring.
Jag försöker lite mentalt ställa mig in på den omställningen, 
men samtidigt är det något man inte riktigt kan förbereda sig på.

Vi märker ju att hon förändras och att nya upptäckter görs.
Hon är inte särskilt tonårstrotsig kan jag inte påstå, men visst
visar hon ibland att hon vill testa oss.
Men vi har en väldigt öppen dialog och pratar gärna igenom saker som händer 
en gång till dagen efter när det hela landat.
Såsom:
“Vad var det som hände?”
“Varför reagerade du som du gjorde?”
“Varför agerade vi som vi gjorde?”

Tycker att vi då kan ha en bättre dialog än när allt känns laddat.
För nog vill man dra saker till sin spets och tänja på gränserna,
det hör ju liksom till.

Nu går hon i sjätte klass och sista terminen kommer vi bo inne i stan och allas våra liv
kommer bli så oändligt mycket enklare.

”’

Jag minns en händelse från när jag precis hade börjat sjuan.
Många av mina klasskompisar började då festa och ganska rejält faktiskt.
Den här kvällen skulle det bli fest och vi skulle sova över hos en klasskompis.
Jag var inte alls intresserad av alkohol eller att dricka mig full, så jag smakade inte ens.
Jag kommer inte ihåg hur många som var på festen, men det var ett riktigt fylleslag.
De spyddes hit och dit och jag ville bara åka hem, men vågade inte ringa till mamma och pappa.
Efter en ganska sömnlös natt cyklade jag hem ganska tidigt.

Rent generellt så mådde jag inte särskilt bra där i sjuan.
Jag var blyg, osäker och ganska utsatt.
Dessutom plugghäst.
Jag grät mycket och till slut brast det hemma.

Mina föräldrar agerade då precis som vi när vår stumpefi inte mådde bra i skolan.
Sökte en annan lösning och för min del blev det också att byta skola.

Vår juvel har inte blivit utsatt på något vis, men fann aldrig vänner som hon
bondade med samt att hon mådde fruktansvärt dåligt över själva sättet de 
skulle tillägna sig kunskap på.

Det märker vi ju idag när hon med glädje går till skolan 🙂

Livet ger oss en hel massa kunskaper och hela högstadiet var jag en
oerhört blyg och osäker tjej.
Naturligtvis hade deras gliringar satt sina spår i mig.

Men idag kan jag stå på en scen inför hundratals människor och prata.
Jag är sjukt nervös och lite kräkfärdig, men efteråt så stärkt.

Det är klart att saker som hänt i livet smärtar
men det har inte gjort mig bitter.
Jag har använt motgångarna i livets skola.

Mina föräldrar lärde mig att agera om något är fel.
Det är jag så tacksam för.

För vad är viktigare än att stå upp för rättvisa och ärlighet?

Så mina vänner.
Jag har så mycket mer jag vill skriva om, men det får bli imorgon.

Ta hand om Er!

Varma kramar Anna 

10 thoughts on “Att börja förbereda sig på att bli tonårsmamma

  1. Min yngsta son blir också tonåring i januari.
    Jag tycker det är skönt nu när barnen har blivit äldre och större; man kan prata med dem på ett helt annat sätt än när de var yngre. Nu kan man t ex fråga vad de tycker och tänker om saker och ting och få “vettiga” svar, ha ha.
    Skolan kan vara en hemsk tid för många. Jag upplevde aldrig att min högstadietid var hemsk och jobbig, men jag har hört många berätta om en hemsk skoltid med utfrysning och mobbning.
    Jag är nu väldigt engagerad i den lokala hockeyklubben, och är både lagledare och domaransvarig, och jag jobbar mycket med just det här att motverka mobbning, särbehandling etc. Sånt förekommer ju tyvärr utanför skoltid också…
    Så skönt att din dotter trivs i skolan nu 🙂

    Ha en fin fredag och kram på dig ♥

    • Hej och TACK för ditt fina svar.
      Så himla härligt med respons och att höra hur andra tänker 🙂
      Visst är det så att varje ålder har sin egna charm. Vi har just fått en liten kusin i familjen och det är heeeelt underbart att känns på bebiskänslan igen 🙂
      Men den tiden är ju förbi för oss och jag älskar den här tiden med.
      Gå på stan och shoppa lite, fika, gå på restaurang i lugn och ro.
      Har alltid sagt till min dotter om någon varit elak: “Ofta mår den personen inte så bra, så möt inte med elakheter och gliringar tillbaka, var snäll, var alltid snäll.”
      Precis så tacklade även jag en situation på jobbet förra veckan, för det är ju av vuxna barn lär sig mindre bra beteenden. Så viktigt att vi då är goda förebilder, och det finns det ju tyvärr en del som inte är så bra på att vara.
      Ha en riktigt fin helg!
      Kram Anna

  2. Sandra Nilsson

    Vilka bra tankar Anna! Vi har snart två tonårsdöttrar hemma och jag förstår verkligen dina tankar. Ja, tyvärr är det många som blivit utsatta någon gång under skoltiden. Det sätter sina spår… Man blir oerhört vaksam på signaler och får ångestkänslor så fort man tror att något av ens barn håller på att råka ut för samma sak som man själv varit med om. Jag är livrädd för att någon av dem ska bli utfryst och ensam. För vi som varit utsatta vet vad det gör med självkänsla och tillit. Spår i själen som jag fortfarande bearbetar.

    Fint att du delar med dig av dina tankar. Det är så viktigt att vi lär våra barn att vara snälla, ärliga och rättvisa!🌸
    Kram Sandra

    • Hej Sandra,
      Tack för din fina feedback. Livet har verkligen sina upp- och nedgångar.
      Det är ju alltid en sak att ta dem själv, men när de drabbar ens barn blir man utom sig.
      Tänk att det ibland ska vara så svårt att vara snäll mot andra..? Jag kan aldrig tro att
      någon i grund och botten är ond, utan det är hur vi växer upp som formar människor.
      Så viktig roll vi har som mammor och pappor att lära våra barn att inte dömma andra.
      Tack för att du dela dina tankar med mig.
      Kram Anna

Comments are closed.