Vackra pioner och tänk om det stämmer…?

Heeeeeej,

Pioner….
Är det inte en av de vackraste blommor som finns?
Den här makalöst vackra buketten hade mor & far med sig i helgen ♥
Där står den nu som ett vackert smycke på vårt soffbord.

Idag har jag träffat min läkare.
Kände mig rätt svajjig idag så det var en del tårar som steg under besöket.
Jag säger saker som liksom inte alls låter vettiga när jag säger dem högt…
När jag bara tänker dem för mig själv känns de helt förståeliga, 
men ni vet när man säger dem högt hör man själv…

Bara att försöka förklara det här gör det ju totalt osammanhängande…

Till slut blev det som att han tryckte på en knapp som verkligen högg tag i mig.
För det är så att jag vill inte att min sjukdomshistoria ska vara min ursäkt.
Jag vill absolut inte att nån ska tro att jag inte kan eller orkar pga av 
det jag gått igenom.
Istället har jag velat överbevisa och överprestera.
Det ska inte märkas att jag varit svårt sjuk.
Jag vill ju egentligen bara vara “en i mängden”.
Inte “hon den svaga”.

Då säger han läkaren:
“Du kanske inte riktigt har sörjt det faktum att du blev sjuk.
Du kanske inte har sörjt det du känner att du har tappat av dig själv?”

Tro mig… Jag svalde en hel del, men tårarna trängde fram ändå.
Det kanske är så att det ligger något i det han säger.
Det kanske är en sorg som behöver bearbetas.
“Att det var så här det blev och nu lär jag mig att leva med det.”

 

Så ja…
När vi stod där på parkeringen och skulle säga hejdå märkte du.
Men mamma, jag är ok.
Jag är bara lite överkänslig just nu.
Men ok.

Eller som min man sa när jag sagt att jag vill bara vara mig själv.
“Men du är ju allt annat än dig själv just nu.”

Tro mig.
Det kostar på en del att förändra sitt liv.
Vårt liv.
För jag drar med mig hela familjen med.
Men vi gör det för vår skull, inte för min skull.

Nu ska vi bara sätta oss i soffan och mysa en stund här.
Å jag skulle inget hellre önska än att få gå på sommarledighet med min skatt på fredag.
Men än har jag några veckor kvar.
Å det är crazy days på jobbet just nu.
Jag gör mitt bästa för att försöka ta en sak i taget, men det är inte helt lätt tyvärr. 

Så det spretar en del nu.
Men nu tar jag ett djupt andetag och varvar ner en stund. 

Och önskar Er en vacker kväll!

♥ Varm kram Anna ♥

4 comments on “Vackra pioner och tänk om det stämmer…?

  1. Hej sötis!
    Åh vad jag önskar jag kunde ge dej e kram nu…
    Tror det där läkaren sa var väldigt rätt. Tror oxå du behöver komma ifatt dej själv& inse att livet tog en annan väg& delvis fortfarande gör. Så glad du har nära&kära som finns där för dej/er.
    Försöka andas lite när det är så tufft på jobbet.
    Hoppas du kan varva ner lite ikväll & sen får sova gott.
    Stor varm kram
    Helene ❤❤

    • Tack för att du alltid är så himla varm och rar i dina ord.
      Jag är lite slut ikväll, så nu går jag och kramar kudden…
      Varma kramar Anna

  2. Att livet tar en vändning man inte hade önskat är svårt att acceptera. Jag tror det är viktigt att man dock vågar erkänna att det är just svårt. Det kan inte vara lätt och det är inte fel att känna sorg, ilska och frustrationer. Det är känslor lika viktiga som glädje.
    Önskar dig fina dagar och sänder en stor varm kram
    Maria

    • Ja, acceptans är en svår balansjakt… Men det gäller väl att hänga i och försöka igen.
      Tack för din värme och omtanke <3
      Varm kram Anna