Det här är jag nu

Det här är jag,
en sommarkväll i juni.

Det är henne på bilden som jag lär känna.
Det är henne jag försöker förstå mig på allt bättre.

Men ibland gör hon livet så komplicerat för mig.
Jag förstår inte riktigt vad hon menar eller vill.

Andra gånger förstår jag precis.
Alla känslor är så nära.
Gråt, skratt, ilska, sorg och glädje.

Vissa saker kan ingen terapeut eller psykolog i världen hjälpa en med.
Det kan handla om att acceptera sig själv hur det blev.
Och det som blev blev ju bra.
Till slut.

Att känna glädjen över livet.
Att kunna känna empati och medmänsklighet.
Jag vill gärna vara en filantrop.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att min öppenhet mot dig kan hjälpa någon i en svår situation.
Vi har ju alltid ett val.
Och ibland måste man ställa sig själv inför faktum och välja vilket slags liv man vill leva.
Det är väldigt väldigt svårt.
Men otroligt lärorikt.

Så.
Det här är jag.
Vissa dagar tar jag två, kanske tre steg framåt.
Vissa två tillbaks.
Men jag väljer att dra lärdom av erfarenheterna.
Vissa lärdomar är svårare än andra att förstå sig på.
Och vissa saker tar ett halvt liv att lära sig.

Livet.
Livet är en livslång skola.

Kram Anna 

22 thoughts on “Det här är jag nu

  1. Hanna

    Åh du Anna! Jag vet att man inte ska säga så, men jag förstår precis hur du menar!!! 😉

    Å hjälp vad jobbigt det är.. och vilken tid det tar… och så svårt för alla andra att förstå…

    Denna sorg efter den man en gång var och detta sökande efter att hitta och förstå den man är nu, jag undrar om sökandet någonsin kommer att få ett slut. Och samtidigt gillar man ju den man är nu, men man förstår denne inte riktigt fullt ut och har svårt att acceptera.

    Ännu en gång satte du fina ord på något svårt och lite förbjudet.

    Stor, varm kram!!

    • Vet du, ibland är det ååå himla skönt med bekräftelse..!
      Så du får gärna säga så, och jag vet att du förstår.
      Denna jakt efter den man var… istället för att söka svar på den man är nu.
      Största kramen Anna

  2. Fina fina Anna!
    Dina ord berör mycket! Jag kan ju inte säga att jag förstår eller vet, eftersom jag inte tror att jag varit där du är eller har varit… men jag kan lyssna på dina ord och (försöka) förstå vad du ändå förmedlar 😉
    Fint skrivet!
    Kram/Maria

    • Rara Maria <3
      Tack, och det känns fint att kunna beröra, då har du ju verkligen lyssnat <3
      Varm kram Anna

  3. Tror jag förstår dig med Anna hur du känner…jag har också haft ett par tuffa år nu efter det som hände, som jag vet att du vet…det tar tid att hitta sig själv igen, särskilt efter ett stort svek. Att våga känna tillit igen osv…
    Jag tror du har kommit långt i ditt läkande och att du är på god väg att hitta dig själv. Alla vi som i alla fall vill och jobbar med oss själva når fram till slut ♥ Du har en underbar familj med som finns med dig.

    Många kramar!

    • Fina Adela <3
      Ja, det tror jag att du gör <3Det är svårt att våga lita på någon annan eller lita på livet igen.
      Men som det så klokt heter... "för att vinna måste man våga".
      Ta hand om dig!
      Kramar Anna

  4. Du är klok och fantastisk Anna! Du bara glömmer bort det där i din fartblindhet ibland. Du bara kör på och kan inte för ditt liv förstå varför just inte du skulle kunna göra en sisådär 200 knop mer än alla andra. Och nä, du vill varken vara till last eller dra någon sjukdomsvinst – jag tror det där är något som vinnarskallar tampas med. Alla och envar serru.

    Jag blir glad av att läsa din ord i dina texter. Jag gillar din ärlighet och din insiktsfullhet. Livet är minsann ingen rak och lättsam korridor, längs vilken vi färdas utan krummelibukter. Vi stöter minsann på både blindkurvor, gupp och ett och ett annat farthinder minsann. Vi kämpar med att hitta balansen mellan att gasa och bromsa, ta ett pitstop och att starta om. Och vet du vad…du gör det där så himla bra. Heja dig! Du är fantastisk. och väldigt väldigt värdefull.

    Varm kram från Rektorskan
    http://happyvardag.se/2017/06/13/att-fa-glida-ur-ett-lasar/

    • Du är den finaste mest ödmjuka rektorska jag någonsin “mött”.
      Även om vi aldrig setts IRL så känns det som att jag känner dig till vis del.
      Kurvor och krummelibukter är ju trots allt trevliga, det är väl att vi ibland är sämre rustade för att ta ut svängarna..
      Hoppas det saktar ner för dig snart..
      Varm kram Anna

  5. Så innerligt ärligt, varmt och vackert skrivet.
    Du är så bra på att sätta ord på känslor.
    Tack för att du delar med dig och att vi får läsa sådant så tänkvärt.
    Kram!

    Anneli

  6. Ulrika

    Förstår precis, är inne i precis samma skede i livet om man nu tar sej ur det eller bara lär sej leva med det och gilla läget… Har kommit på att man måste våga stanna upp och våga landa…svårt jag vet men SÅ nödvändigt. Du om någon vet vad vi har varit inne i för funderingar men valt att stanna upp ett tag med paus i vårt sökande efter något annat och göra just den där landningen i vardagen och bara “vara”
    Vill så gärna att du min goa Anna ska må bra…❤️❤️❤️

    • Livet och dess föränderlighet… Ibland måste man bara stanna upp och ibland måste man agera för att livet ska bli enklare att eva…
      Extremt svårt…
      Ta hand om dig så hörs vi snart!
      Kram Anna

  7. Anna, så innerligt vackra ord! Är med dig mycket i dem. Livet är sannerligen i ständig böljande rörelse, inte spikrakt framåt. För egen del är det lite som mina golfslag som rookie. Ibland perfekt och rakt men desto oftare snett och rätt saggigt men tar sig framåt 😀. Idag har en tung sten fallit från hjärtat i det tuffa som hänt i min lilla familj o det känns fantastiskt, men verkligen en sak som påverkar livet, den man är och blir.
    Kram!

    • Fina Milla <3
      Så veckert du beskriver det... Å nog är böljande ändå en trevligare väg än en som går spikrakt..
      Vad lättad jag blir att det lossnat något som kännts tungt <3
      Ta han om dig!
      Varm kram Anna

  8. Siv

    Själv är jag 70+, men känner ändå igen det du skriver. Man når högre och högre och ibland är det skönt att vila på avsatserna ett tag och fundera över nästa steg. Vara nöjd med sig själv och sedan (om man känner så) gå vidare.
    Lycka till på din färd i livet <3

    • Ja, livet är en pågående resa och vi förändras, och livet likaså, hela tiden.
      Ibland hänger man inte riktigt med i svängarna utan man får vila och ta nya tag, precis som du skriver.
      Tack för dina ord <3

Comments are closed.