Tack & lov för Facetime

Go’ kvällen!

Där på andra sidan Atlanten är det nu lunchtid.
Här slår vi oss ner i soffan för Minsta Mästerkockarna innan läggdax.
Vi har precis Facetime:at med maken ♥
Det är så märkligt det där – så nära, men ändå så långt bort.
Men tänk så fantastiskt att det finns!

***

Å jag vill bara visa ett happyface, inte ett plågat ett…
Förbanskade magkatarr… 🙁
Vet ju att det bara är att äta tabletter ett tag tills det lättar.
Å en sak vet jag.
Jag avskyr smärta och har definitivt INTE högre smärttröskel trots 
att jag hanterat daglig smärta i ett par år tidigare.
På något vis är det bara som att det blir en påminnelse om hur
dj-ligt det är med konstant smärta och det önskar jag ingen.
Lider såååå grymt med de som måste leva med konstant smärta.
Det är så psykiskt påfrestande.
Men snart är helgen här.
Och snart är han hemma igen.
Han har det jättebra och det unnar jag honom verkligen ♥

***

Så allt det där jag hade TÄNK att jag skulle göra när vi kom hem har det hänt nada med.
Och det känns en smula frustrerande.

Ber verkligen om ursäkt för min klagosång – snart blir det bättre 🙂

Ha en fin kväll!

♥ Kraaaaam Anna ♥

7 thoughts on “Tack & lov för Facetime

  1. Visst är det konstigt med tiden! Nu när vi ska gå o sova märker jag att morgontupparna börjar vakna därhemma, sen går vi och sover en natt o när vi vaknar är dagen halvvägs hemma… Hoppas maken har det bra o hinner se nåt av stan. Jäklar vad det regnat ikväll, prognoserna har varit varierade så vi har tagit dagarna som de kommer och varit iväg på bilturer och sett en massa saker. Trivs så himla bra här, det är lite som hemma och ändå inte. kram på dig och hoppas magondan ger sig!

    • Ja, det är verkligen jättemärkligt när man är på två olika sidor av det stora havet…
      Va härligt, njut av semestern 🙂
      Tack, idag känns det iaf bättre <3
      Kram Anna

  2. Att leva med daglig kronisk smärta är ett heltidsjobb – minst sagt. I 40 år har jag haft ledgångsreumatism och därmed värk i nån/några leder varje dag.
    Det hindrar mig en del från att leva mitt liv fullt ut men är inte bitter eller arg på min
    sjukdom. Försökt acceptera sjukdomen så gott det går och fokusera på det jag kan göra/utföra
    istället för tvärt om.
    Vissa dagar går i trötthetens tecken för jag blir väldigt trött av att ha ont.

    Gillar din blogg Anna för du skriver så ärligt. Hoppas du/ni ska landa så småningom i er nya
    bostad. I ett lugnare tempo kanske.
    Kram fr Lotta

    • Hej Lotta,
      Å hu ja, det är ju knäckande och tar på psyket… Nog borde någon kunna forska i bättre smärtlindring..?
      Eller hur, det måste ju finnas något som man kan göra för att “åtminstone” vilseleda värken på något sätt.
      Ja, jag hade gärna velat komma på något…
      Tack för dina fina ord, det värmer verkligen.
      Ta hand om dig!
      Kran Anna

  3. Inger

    Finaste lilla Anna. Varför ska en del drabbas av “allt”. Tycker så synd om dig som ska behöva ha ont. Ändå tycker jag nog du verkar positiv. Och sååå fint du verkar ha hemma. Ta det lugnt och njut av din fina lilla dotter. Kraaaam Inger

    • Tack söta du, för min del just nu är det ju “bara” magkatarr och det går ju över.
      Men visst ska jag erkänna att det är gräsligt frustrerande och så tappar man modet emellanåt.
      Men idag har det känts betydligt bättre ändå.
      Önskar dig en fin helg!
      Kram Anna

Comments are closed.