DBKD Pure och att känna sig ganska lost…

Heeeeej,

Visst är den fin… DBKD krukan Pure?
Jag fullkomligen älskar den serien!
Fick den av mamma och pappa när de kom i helgen.
En mamma vet ♥

Jag har egentligen massor jag skulle vilja skriva om, 
men så tar det liksom bara stopp…

Livrädd för att uppfattas som gnällig och ganska hopplös.
Vi är ju alla så olika och hanterar saker på så olika sätt.
Det som känns som ett enormt hinder för mig, kan tyckas som 
en fjärt i rymden för nån annan.

Det är väl bara det att i grunden mår jag inte helt bra.
Men jag jobbar så gott jag kan för att det ska bli bättre.
Jag får många gånger tvinga mig ut med de där skorna, 
men det känns som en seger varje gång jag spurtar in på garageuppfarten.

Jag bearbetar massor när jag är ute och springer min lilla runda.
Det finns en del orosmoln just nu, men jag hoppas få klarhet i några snart.
Jag vill verkligen inte heller önska livet ur tiden, men 
jag känner en längtan till det vi jobbar för.

Det jag är extremt tacksam för är att vi tar oss igenom det här som ett team.
En sån här grej kan ju annars splittra väldigt många.
Å tro mig, vi har tagit oss igenom en hel del vi med.

Just nu känner jag mig bara ganska ledsen.
Ledsen för att jag är så trött, och då blir jag trött på mig själv.
Igår gick jag och la mig klockan nio…
Men ändå är jag inte pigg!
Det tär liksom.
Och jag känner mig lost och väldigt vilsen.
Vem är jag och vad håller jag på med?
Kan jag inte bara hitta rätt växel och navigera mig själv rätt igen?
Det är som när de satte en karta i händerna på mig på högstadiet.
De känns lika förnedrande fortfarande det där minnet när jag fick orientera på skolgården, 
för att jag var så totalt usel på att orientera…

Tankar och känslor…
Ibland måste en del av dem bara ut.

Just nu känns det iaf väldigt skönt att ha min man hemma igen 

Jag tror att jag skriver allt det här för jag behöver bekräftelse på
att jag inte är ensam…
Och hur hanterar andra det här?

♥ Varma kramar Anna ♥

16 thoughts on “DBKD Pure och att känna sig ganska lost…

  1. Hej Anna,

    Jag känner precis som du och då känns min blogg som en enda lång gnälltext fastän det inte alls är meningen och fast än jag vet att folk har det värre.

    Kanske det bara är så att man genomgår förändringar och efter att alltid ha varit en sådan som haft allt ordnat och glasklart framför sig så känns det som om jag tappat bort både karta och kompass. Jag tror att känslan är vanligare än vi tror men att många väljer att skriva bara solskenshistorier på sina bloggar och därmed känner vi oss lite onormala om vi skulle vara trötta och ledsna.

    Men skriv på du. Var dej själv! Styrka! Kram!

    Ha det gott,

    Anneli i Dalarna

    • Hej Anneli,
      Tack för att du tog dig tid att skriva till mig.
      Just precis så känner jag, livrädd för at bloggen ska kännas som en person som bara vill gnälla…
      Fast det handlar mer om att behandla känslor och tankar…
      Livet är ju inte alltid och jämt en solskenshistoria. Det är ju inte min erfarenhet heller.
      Livet gör ju onekligen att man ibland känner sig väldigt vilsen och ofokuserad.
      Tack för att du vill läsa.
      Ta hand om dig!
      Varm kram Anna

  2. Livet kan inte bara vara glatt och glättigt utan det kommer motgångar, rädslor, ledsenhet och känslor som man inte bland inte vill känna men känner ändå. Och det får vara så. Det är ok att inte vara på topp jämt. Det är ok att känna sig lite nere och vilsen ibland. Det hör liksom livet till. Men om man känner att perioderna med “nere” är fler och längre än dem där man känner sig glad behöver man söka hjälp. Men dit hoppas och tror jag inte att du nått. Det är bra att ni är ett team som jobbar ihop, att ni kan stötta varandra. Och vill du “gnälla” här inne ibland är det helt ok. Var dig själv, för det är dig vi gillar <3
    Kram Helén

    • Hej Helén,
      Tack för dina ord.
      Tyvärr tror jag vi är många som känner att man MÅSTE vara på topp och GLAd jämnt. Det finns liksom inte utrymme för de andra känslorna.
      Samtidigt är det just i det här öppna inläggen som jag får mest respons, så det finns onekligen ett behov.
      Ta hand om dig och ha en riktigt fin helg!
      Varm kram Anna

  3. Åh, du är långt ifrån ensam raraste Anna. Alla åker vi bergochdalbana genom livet och man får helt enkelt försöka hänga med i svängarna så gott det går. Så fint och en eloge till dig som väljer att dela med dig av även den här sidan av livet, något som ofta saknas inom sociala medier.
    Jag förstår att du känner dig frustrerad över att inte riktigt ha orken och energin och den där konstanta tröttheten som aldrig tycks släppa hur man än gör. Jag har det också så och blir nästan tokig de dagar jag vaknar upp och känner att oj, idag finns det ingen extra energi över utan bara till det mest nödvändiga och sedan vila på det. Men man får ge det tid och ta hand om sig, det går inte att pressa eller stressa fram. Ut med det bara, ventilera, skriv ner- det tror jag bara är läkande!
    Många kramar till Dig!

    • Hej söta Tina,
      På något vis ger det en lättnad att känna och veta att man inte är ensam.
      Det ger mig även en lättnad att dela med mig.
      På tre sätt: jag får det ur mig och känner mig lättare, jag får feedback som är oerhört värdefull, samt att det förhoppningsvis finns nån som också känner sig mindre ensam om sina tankar och känslor.
      Tack för att du skriver tillbaka till mig.
      Stor VARM kram Anna

  4. De där existensiella frågorna är smärtsamma att ta sig igenom och ibland har de en tendens att liksom anfalla på tvären. Ibland när man tycker sig ha hittat rätt där i den snirkliga livskorridoren och man kanske som bäst är på väg att dra lite av en lättnadens suck så pang, bom poff dyker nästa grej upp och nästa och nästa …..Ibland känns det tröstlöst och dränerande, men betänk hur enormt många gånger i livet du har kopplat på nästa växel, lett och nickat och tagit dig vidare. Ingen orkar göra det hela tiden. Kropp och knopp behöver vilopaus, men livet kan inte pausas på beställning. Jag är säker på att du en bit fram kommer att kika tillbaka på den här tiden, tänka på den som såväl smärtsam, som jobbig och livsomvälvande men också som den där perioden som du sedan växte dig stark ur, förändrade saker och hamnade på en mer behaglig plats. Våga visualiserade dig därframme. Våga tänka att det du investerar just nu kommer att vara värt det. Våga blicka bakåt och tänk att vad skönt att du inte behövde befatta dig med det här för x tid sedan, då hade du inte alls varit så stark som du är nu. Perspektiv är livsnödvändiga vännen. Tala om för dig själv att du behöver inte ha alla svaren just nu. Våga tänka att detta är nu…..detta är inte alltid. Nu är ditt projekt detta och då kan man inte vara med i alla ramar, jobba i det breda spektrat, hinna med allt. Dröm om de saker du ska göra sen….då när du sitter i en überskön lägenhet med balkong/terass, minimalt med åtaganden och en tösabit som klarar allt fler transporter utan att du blir involverad. Dröm om tiden, orken, känslan av valfrihet. Dröm om allt som fyller på dig och vänder den där spiralen. Den kommer……jag lovar! Oavsett att du själv känner dig gnällig, så fullkomligen älskar jag att kika in här. Kram på dig från Rektorskan
    http://happyvardag.se/2017/05/10/vikas-ihop-och-vecklas-ut/

    • Fina mia,
      Du är så otroligt filosofisk och hjälper mig igenom många svåra tankar.
      Efter din fina kommentar kunde jag ändå försöka visualisera bilden av en tid med mindre måsten och krav.
      Ja, de kan ag sänka nu med, men du förstår vad jag menar på riktigt. Just nu är vissa saker väldigt nödvändiga för att
      vi ska kunna vända blad och börja om på nytt.
      Jag litar på dig och dina ord.
      Och jag fullkomligen älskar att du kan skriva så rakt och vackert!
      Stor VARM kram Anna

  5. Hej Fina Anna!
    Tror inte nån uppfattar dej som gnällig så bara skriv du. Jag håller med ovanstående som skrivit så jag bara säger :försök stå ut & släpp ut det du behöver. Och sov ,även om du får lägga dej kl 21 så behöver du det.
    Sköt om dej.
    Varm stor kram
    Helene.

    • Hej söta Helene <3
      Tack för att du alltid skriver så fint till mig.
      Det betyder så oerhört mycket, det hoppas jag du känner.
      Ta hand om dig och ha en fin fredag!
      Stor VARM kram Anna

  6. Det är fint att du skriver. Alla bär vi på svårigheter och olika frågor att hantera. Vi gör det på olika sätt och de kommer med olika styrka. Det är så livet är. Det är bra att ventilera. Så gör det, det känns säkert bra för dig och det är bra för oss andra, då vet vi alla att vi inte är ensamma om våra svåra stunder och våra tankar. Du har fått gåvan att kunna sätta ord på det och göra det i skrift. Fantastiskt. En stor kram till dig från mig.
    Önskar dig en fin helg.
    Kram
    Maria

    • Tack, stort TACK för dina fina ord.
      De värmer så oerhört mycket.
      Önskar dig med en fin helg!
      Varm kram Anna

Comments are closed.