Millenials – en mycket intressant läxa

10 Comments

Hej,
Har just gjort min engelskauppgift till imorgon och jag vill väldigt gärna dela den här videon med er. 
Uppgiften bestod i att reflektera kring det här klippet som handlar om Millenials, dvs barn och ungdomar som
är födda år 2000 och framåt. 
Har ju själv en dotter som är född 2005 så därför finnes jag detta kanske extra intressant. 
Hur eller hur så pratar han om hur Millenials beter sig och hur de agerar. 
Det är en osäker och otålig generation som är vana vid att allting händer simultant.
Man behöver inte vänta på nånting.
Vill man se ett program kan man se det när som helst, vill man se en film kan man slå på Netflix,
vill man nå någon kan man i stort sett alltid det.
Det här skapar ju så klart osäkerhet och otillräcklighet. 
Tänker bara på HUR otroligt viktigt det är att vi som är föräldrar, mor- och farföräldrar inte bejakar allt.
Utan istället vågar stå upp och ta undan mobiler och så i sociala sammanhang.
Visar att det är viktigt att vi bryr oss om varandra.
Visar att vi bryr oss genom att vara närvarande, INTE genom att köpa det de pekar på.
Livet ska ju inte bara vara “It’s fine…”
Livet ska vara GREAT, LOVELY, HÄRLIGT, UNDERBART, KÄRLEKSFULLT.
Känslorr ska kännas och de ska FÅ kännas.
Vi måste visa att det är OK att vara ledsen, vi behöver inte visa upp en fasad eller en filtrerad bild av en trasig själ.
Se klippet – jag tyckte att det var otroligt intressant och väldigt givande! 🙂
Ha nu en fin kväll!
♥ Kraaam Anna ♥

10 thoughts on “Millenials – en mycket intressant läxa”

  1. Sabelhagens olivlund

    Mycket intressant, jag har en som född 01.
    Jag har läst lite om hur du rensar ut och gillar att ha ordning, men samtidigt inte blir förstådd för att det är viktigt för dig. Men undra varför andra inte förstår dig, och ifrågasätter dig. Man ska ju ha det som man vill hemma och trivs med. Vill du ha städat och ordning ska du såklart ha det. Min sambo är jättenoggrann och gillar ordning och reda, jag hänger inte alltid med i hans tempo och “slarvar” lite ibland men det får vara så:) Och hans syster är “pedant”(positivt), hon har fullständig koll och älskar att plocka och städa undan hela tiden. Det är alltid jättefint hemma hos dem, var sak på sin plats. Hon trivs inte med oreda. Jag respekterar dem för det såklart, man ska ju ha det så som man trivs med hemma. Jag har mer och mer insett att många har svårt för att det är rörigt, och jag känner själv att jag mer och mer hamnar där också. Jag städar och plockar mer nu än förr. Nu har vi ju i och för sig hund också, men illa fall. Så även att man tycker olika om städning, så behöver man inte säga allt och ha en åsikt om allt. Stå på dig och försök att inte bry dig om vad andra säger/antyder. Nu vet jag ju inte om mitt svammel gjorde dig något gott, men jag ville bara skriva att du ska göra precis som du vill.
    Vi har sålt huset precis, och ska nu flytta till lägenhet, och det är såå läskigt och spännande. Jag undrar vart jag ska börja, för flytten går 12 maj och jag har inte packat en endaste låda ännu. Men vi har till den 1 juni på oss innan huset tas över av de nya ägarna.
    Ha en fin kväll
    Kram Maria

    • Anna

      Hej Maria,
      Tack för alla dina tankar och för din förståelse.
      Jag har ju gjort lite tester och bla är jag en väldigt känslig personlighet HSP, det påverkar mig.
      Sn gjorde jag ett test i Sth förra veckan som visar på att mitt minne inte är på topp och det känns ju så där.
      Så jag tror att det är många faktorer som inverkar och gör att jag behöver ro i mitt hem och ordning liksom.

      Va spännande! Vi vet ju inte alls än hur det går för oss, men gör ju samma sak som ni.
      Önskar er verkligen all Lycka på färden!
      Kram Anna

  2. Lillafrun

    Jag har sagt det förr. Och jag säger det igen. Klok som en bok= Anna. Och jag är så enig med dig!! Kram till dig! <3

  3. happyvardag

    Ja, jag omger mig ju med de där Millenials jag – faktiskt en hel hord av dem. För att vara exakt 259 st dagligen. Det frestar på ibland. Och det krävs att att man vill förstå att de är födda och uppvuxna under helt andra betingelser – i takt med att vårt samhälle också har förändrats. Jag vägrar säga att det var bättre förr – men jag försöker få med mig lite små guldkorn från dåtiden in i nutiden. En uppblandad samtid tror jag är superbra.
    Varmaste kramen om från Rektorskan
    http://happyvardag.se/2017/04/18/att-ropa-hej-liiite-for-tidigt/

  4. Sofia B

    Intressant! Det är dock väldigt förrvirrande med vilken grupp som avses med Millenials, i klippet säger han de födda 1984 och framåt. Det inkluderar mig (men inte min man, som helt klart fallit för det där med att kolla telefonen innan han säger godmorgon till familjen). Jag tycker inte att beskrivningen stämmer så bra på oss 80-talister, i alla fall inte i Sverige vad gäller det här med “a medal for showing up”. Vi är inte uppvuxna med Internet och sociala medier på det sätt som de som är födda säg 1995 och framåt.

    En del fenomen som nämns är i min omgivning mindre bundna till generationer eller ålder, till exempel stör det mig att mina svärföräldrar alltid plockar upp sina paddor (eller flyttar till TV:n) så fort de har ätit upp, ibland även innan alla runt bordet har ätit upp. Själv har jag oftast min telefon liggande på samma plats för att undvika det där beteendet med att plocka upp den bara för att jag inte har nåt annat för mig, det gäller även på jobbet där många kollegor i varierande åldrar raskt plockar upp telefonen så fort det blir tyst.

    Det vore intressant om du delade med dig av hur du ser på det som nämns i klippet i förhållande till föräldraskapet. Jag är själv nybliven förälder och har funderat på det där med vilken skillnad det är att växa upp idag, när barnen får använda paddor redan på förskolan. Hur sätter man “lagom” gränser? Jag ser inte fram emot att ha en tonåring, haha… (just ur den aspekten)

    Ha det fint och, som alltid, tack för en fin blogg!

    • Anna

      Hej Sofia!
      Tack så mycket för dina tänkvärda ord.

      Först utgick jag bara ifrån millenials som de födda typ sent 90 och framåt.. Men det inkluderar ju dem från 84 och framåt som sagt.
      Men visst har det accelererat de senaste 5-6 åren skulle jag säga.

      Jag är född 73 och dotter är som sagt 12. Så jag känner ju själv att jag inte riktigt hinner med många gånger.
      Det är såååå mycket som hänt under tiden som jag vuxit upp. Videospelaren, dataspel, mjuka disketter, skrivmaskiner ersattes med datorer, mobiltelefonerna, smartphones…
      Utveckligen rusar fram och ibland blir jag på riktigt helt yr av all information och allt nytt som kommer.

      Vi har infört mobilfria zoner hemma. Märkligt nog inkluderar det toaletten… För just där kan en 12-åring fastna och sitta med mobilen istället för att göra det man ska..
      Så det är det stopp med. På vardagarna ska mobilen ligga still i köket efter kl.19.

      När vi har middagar och så känner jag inte att vi har problemet med att alla plockar upp mobiler och inte umgås. Nej, så är det absolut inte.
      och det är väldigt skönt, det är direkt oartigt att göra så skulle jag säga.

      Vi har ju en tonåring to be, så då måste man införa visa restriktioner, för annars skulle hon sitta med näsan i den jämt.
      Jag är annars inget fan av en massa förbud, men vi kallar det istället restriktioner och vi förklarar varför vi inför dem.
      Ett annat exempel på det är att hon redan som 9-10 åring tyckte det var spännande och kul att sminka sig. Då fick hon lov att göra det på fest och kalas.
      ALDRIG i skolan. Nu har det snarare blivit lite jobbigt, för när man kommer hem och är trött efter ett kalas så måste man ju sminka av och tvätta bort och så ordentligt.
      Det blev för jobbigt, så nu vill hon inte et heller.
      Bra tycker jag, men är ju ganska säker på att det kommer att vända med. Men just nu är det ju bra att hon har den självinsikten.

      Lagom gränser är verkligen svårt, man måste gå på sin magkänsla och vad man själv känner att man tolererar eller inte.
      Jag tänker alltid att jag kan inte tillåta saker bara för att hon är ett barn, snarare tvärtom, vi ska ju förbereda henne för att bli en fungerande vuxen i sociala sammanhang och hur vill jag då att hon ska föra sig..?
      Typ så tänker jag.

      Bollar gärna detta mer, tycker det är en intressant fråga.
      Tack för att du läser och engagerar dig!
      Kram Anna

Comments are closed.