Att vilja hitta tillbaka


♥♥♥

Heeeej,

Idag är väskan packad och vi beger oss mot huvudstaden i eftermiddag.
Mot kvällen anländer vi hemma hos min bror och hans sambo ♥
Ser såååå mycket fram emot att träffa dem.

***

Jag är tacksam att jag får möjligheten att delta i den här studien, men samtidigt 
gör det lite ont inom mig med.
För helst av allt hade jag ju velat att allt skulle vara precis som förut…

Den här enorma tröttheten har ju kommit de perioder när jag jobbar fullt.
Jag tappar kontrollen och gör de mest tokiga saker.
Som att glömma trycka ner kopplingen i bilen tex. 
På något vis blir det inte roligt till slut.

Jag blir bara väldigt ledsen och trött på mig själv.
Jag vill hitta tillbaka till den här tjejen.
Hon med den största livsglädjen av dem alla.
Glittret i ögonen och de djupa smilgroparna.

Hon som var bekväm med sig själv och kände ro inombords.
Inte en gnagande känsla av oro och otillräcklighet.

Och jag vet att det är ytligt så det stör…
Men jag kunde väl fått behålla mitt hår…
Jag tappar hår igen och det är tunnt tunnt, och jag känner mig sjuk när jag ser mig själv i spegeln.

Jag kan leva med det andra.
Stora ärr över bröstet, hudförändringar över hela kroppen.
Leder som inte funkar som de ska.
Ja, jag har lärt mig att leva med det.

Tro mig, jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för att jag lever!!!
Men jag vill så gärna hitta mig igen.
Jag känner mig så vilsen i mig själv.
Svajjig så det förslår.
Ena dagen tror jag att jag är stabil och kan själv.
Nästa dag bryter jag ihop och önskar min man en bättre fru…

Tro mig, det är inte lätt att skriva det här.
Men det är nödvändigt för mig.
Jag gör ju så gott jag kan, men ibland räcker det inte riktigt till.

De kan inte erbjuda mig en mirakelkur i Stockholm.
Men jag kanske kan få lite vägledning…
För just nu kan jag varken läsa karta eller kompass (inte för att det nånsin varit min starka sida, men ändå..;))
(sorry, men galghumorn har jag iaf kvar :))

Kanske finns det nån mer som känner sig vilsen och lite lost..?
Hur gör ni för att hitta rätt kurs igen?

♥ Många kramar Anna ♥

18 comments on “Att vilja hitta tillbaka

  1. Hej finaste Anna!
    Förstår din sorg över att ha förlorat den du en gång var men du, det går att komma tillbaka dit!
    Jag kände samma sorg för några år sedan. Var väldigt nära att bli utmattad och precis som dig kunde jag glömma de mest självklara saker. Minns när jag var på stan och skulle gå till bilen efter mina ärenden men inte kunde minnas var jag hade parkerat någonstans, visste inte vilken gata eller något alls. Eller när jag inte längre kunde göra flera saker samtidigt som jag ju alltid kunnat och som liksom var en del av den jag var. Nej, plötsligt gick det inte och jag hade sååå svårt att acceptera denna förändring. Eller hitta på roliga saker, fick allt som oftast avbryta. Stora folksamlingar gjorde mig alldeles yr och kallsvettig. Och håret som faller av, japp been there done that! Fick till och med små kala fläckar på flera ställen och jag var jätterädd att allt skulle ramla av. Och sen hjärtat på det som började spöka med extraslag…Ja, listan kan göras lång på vilka symptom man kan få i kroppen när stressen blir för stor. Men jag mår bra idag i min kropp och som snabbt signalerar när det blir för mycket på agendan. Jag har lärt mig lyssna men det har tagit lång tid och har varit svårt att acceptera.
    Ta nu väl hand om dig och så hoppas jag du kan få lite mer klarhet, hjälp och vägledning av de duktiga doktorerna där uppe i huvudstaden !
    Kram

    • Tack rara fina Tina för att du delar med dig av ditt liv och din historia <3
      Det betyder jättemycket och ger hopp.
      Nu menar jag inte att jag ser allt i svart, absolut inte. Men det är svårt att hålla fokus just nu.
      Tycker det mesta flyter ihop och jag sover väldigt dåligt.
      Antaglign för att det är alldeles för mycket som snurrar i huvudet på mig...
      Ha en riktigt fin påskhelg!
      Varma kramar Anna

  2. Läser din historia och blir både ledsen och glad. Glad endast för att du delar, för om alla som inte mår bra delade så skulle fler inte se det som en katastrof att livet ibland är svart och inte skämmas för att säga det. Ledsen för att jag följer dig här och tycker du är en så fin människa med så många fina tankar och begåvningar så jag önskar du mådde bra. Livet är svårt ibland och man får flyta med. Önskar dig allt gott och hoppas dina ögon och ditt sinne ska fyllas av glädje igen.
    Kram
    Maria

    • Å tack snälla du <3
      Blir alldeles rörd och känner gråten i halsen när jag läser din kommentar <3
      Tack för din fina omtanke!
      Ta hand om dig <3
      Varma kramar Anna

  3. Monika on said:

    Anna, vilken stark text att skriva. Jag blir lite tårig när jag läser, dels över din jobbiga situation men också för jag känner igen mig. Jag hade det otroligt tungt på jobbet i början av 2000-talet, fick hjärtproblem, en depression och blev sjukskriven ganska länge och hade inte kvar mitt jobb.
    Jag kom tillbaka till både jobb och liv, dock blev hjärtat inte ok, eftersom jag är en stark och envis person precis som du kommer du att fixa det här och komma tillbaka till ditt gamla jag eller kanske ett ännu bättre. Du har ju lärt dig ett och annat under resan och har mer erfarenhet.
    Många påskkramar från Monika

    • Tack snälla Monika <3
      Det känna väldigt fint att kunna beröra så, även om du blir ledsen.
      Å samtidigt få ta del av din resa gör att det blir så ärligt.
      En blogg kan ju tyckas ytligt, men för mig är den ju som en ventil.
      För få kan oftast se på en att det är något som gnager och skaver på insidan,
      och jag är nog bra på att dölja det med.
      Att läsa om hur du tacklat det ger ju hopp.
      Nu menar jag inte att jag tappat hoppet, mer att jag vill känna mig mer tillfreds med mig själv.
      Tack för dina ord <3
      Många varma påskkramar till dig <3
      Tänker på dig och hoppas du får njuta en en avkopplande påskhelg.

  4. Så naket ärligt du fina människa! Livet tar och livet ger. Och ja, det är riktigt frustrerande att pendla mellan den där evinnerliga tacksamheten och den skavande sorgen över den man en gång var och inte längre är. Du har gått igenom så mycket Anna och du är en sann vinnarskalle, så otroligt inspirerande, rak och ärlig. Jag är så tacksam att jag hittat din blogg och även om vi inte träffats IRL, bara pratats vid på telefon, så inbillar jag mig nästan ibland att vi känner varandra. På riktigt! Jag tror kanske inte heller att du som genom ett trollslag skulle bli kvitt all din trötthet, all din oro, all din frustration men kanske, kanske kan doktorerna där uppe i stora staden hjälpa dig att hitta hem i den fantastiska person du är nu. Att det finns en anledning till att du, din kropp och din själ reagerar som den gör – den är inte dysfunktionell Annapanna, den reagerar bara lite annorlunda mot vad du förväntar dig. Jag hoppas du ska finna tilltro till att du fungerar helt normalt utifrån dina livsbetingelser och få råd som gör att du kan bygga upp en hållbar livssituation, där du inte ständigt ger dig själv dåligt samvete för det som du anser är dina tillkortakommanden här i livet.
    Och raring, jag hoppas så innerligt att du snart ska se dig själv som den helt ultramonumentalt fantastiska kvinna, mor, fru och medmänniska som vi andra ser dig.
    Varm kram och lova att ni kör superförsiktigt.
    Kram Mia
    http://happyvardag.se/2017/04/11/det-vi-inte-visste-var-lycka/

    • Mia… klarar inte riktigt av att skriva något som känna vettigt tillbaka.
      Men du berör mig så otroligt… Känner hur jag sväljer och sväljer för att
      det du skriver känns så nära…
      Vi ska köra försiktigt och jag bär med mig dina visdomsord på vägen <3
      Många varma kramar Anna

  5. Så ærlig skrevet og så tøff du er som åpner deg .
    Det er nok ikke enkelt å føle det slikt,å det gjør meg trist at du føler det slikt.
    Håper du snart er tilbake,selv om mange ser deg som du er .. er det jo du som til aller siste stund skal føle deg som deg.
    Kjør forsiktig.
    Klem fra meg til deg.

    • Tack fina du 💖
      Ibland tappar man bort sig en del… å till slut hittar man nog hem igen 😊 kram Anna

  6. Skickar en sån här <3

  7. inger on said:

    Finaste Anna. Du berör verkligen. Har ju följt din blogg ett tag, men inte riktigt förstått sen nyligen att du varit så sjuk. Livet är riktigt orättvist tycker jag, när en såå ung fin människa , måste genomlida såå mycket. Hoppas dom hittar en lösning för dig uppe i stockholm. Det måste vara jättejobbigt att vara såå trött. Och att glömma saker. Hoppas i alla fall att du fårbehålla ditt fina hår. Varma kramar från Inger som önskar dig en fin påsk.

  8. Fina fina Anna. Tycker du är så stark som skriver så öppet & tårarna rinner för blir så berörd av det du skriver. Känner igen mig i en del pga tuffa perioder i mitt liv med sjukdomar & annat jobbigt. Hoppas verkligen du får någon hjälp eller råd i S-holm. Förstår du tycker läget är jobbigt men tycker du verkar vara en sån fin mamma,fru, vän& så vidare .Men förstår det där om att du vill hitta dej själv igen & det tror jag du gör även om det tar lite tid till.
    Tack för att du orkar dela med dig.
    Ha det så bra. Var rädd om er.
    Varm styrke kram
    Helene

    • Söta fina Helene 💖
      Tack för din fina omtanke och oändliga värme 💖
      Jag säger inte så mycket men kan uttrycka desto mer i skrift.
      Känner på något vis en lättnad att skriva om alla känslor.
      Tack för att du läser och visar din värme.
      Ta hand om dig!
      Kramar Anna

  9. Rara fina Anna…
    Vet egentligen inte alls vad jag ska skriva till dig. Har ju inte varit där du är, eller har varit… så att skriva att jag skulle förstå dig, det vore ju lögn…
    Jag kan bara sända mina varmaste kramar och finaste tankar…
    Jag kan skriva att jag alltid beundrar ditt sätt att vara ärlig i din blogg, utan att få det att bli en “gnäll-blogg”… tror att du vet vad jag menar 😉
    Jag beundrar din livsgnista du ändå alltid lycks förmedla. Jag beundrar din kärlek till livet även om du själv inte riktigt märker den just då…
    Jag beundrar dig för din galghumor, den gör dig säkert stark!
    Jag beundrar dig för att du törs vara “ytlig”… herregud, det är väl klart vi vill se bra ut!!! ;)=)
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer hitta tillbaka till den du vill hitta tillbaka till..
    Och så måste jag bara avsluta med att säga att det är fantastiskt fina bilder på dig och dina käraste!
    Massor av kramar och en glad påsk!
    /Maria

    • Tack fina fina Maria <3
      Så kärleksfullt skrivet, det betyder mycket för mig verkligen.
      Är ju verkligen livrädd för att låta gnällig, det är det värsta jag vet.
      Livet ger och tar, men jag är så tacksam för det jag har.
      Verkligen. Vill bara ge mina nära och kära allt det där jag tycker att jag brukade.
      Har en svacka antar jag, men idag blir en bra dag.
      Och det blir definitivt en mysig kväll <3
      Ta hand om dig och hoppas ni får en riktigt fin påsk <3
      Många kramar Anna