Om att ha modet att våga förändra…

Heeeej och VARMT TACK för ert stöd!

Människan är ju av naturen trygghetsknarkare.
Jag är det definitivt.
MEN.
Jag har av sjukdomstiden i mitt liv lärt mig en del också. 
Den har lärt mig att om jag vill se förändring måste man kämpa för den. 
Och man måste ha modet att våga göra en förändring.

Det är lätt att stampa på i invanda mönster och “låta det vara”.
Men det kan göra en till en lite bitter människa.
Det vill inte jag eller min man vara eller bli.

*** 

Buketten hade vi med till svärmor igår. 
Visst är färgen helt underbar?
Otippat för att vara mig, men jag bjuder ju på en del oväntat nu så..;)

Ibland måste man våga kasta sig ut i det okända lite. 
Vart vi landar vet vi inte än, det får tiden utvisa. 
Men att vi ska flytta tillbaka till stan, det vet vi. 

Vi har klättrat upp för en del berg tillsammans och vi kommer göra det den här gången med.

Det är viktigt att se möjligheterna i det som väntar och inte leta fel och brister.
Vi kommer säkerligen få sänka boendestandarden, men det kommer ge oss mycket annat.

Som den kloka lilla Selma (i julkalendern) sa:
“Ett hem är där ens familj finns”

Så nu får vi skapa något nytt helt enkelt. 
Men först ska vi avsluta det vi har snyggt.
Vilket osökt får mig att tänka på att jag måste städa bort slipdamm…;)

~ Vad planerar ni att göra denna söndag då? ~

Vi har även en febrig liten diamant här hemma som ska pysslas om ♥

Ha en fin söndag!

♥ Varma kramar Anna ♥

 

10 thoughts on “Om att ha modet att våga förändra…

  1. Hej fining!

    Men herregud va spännande med flytt! Kommer såklart bli hur bra som helst, även om det måste vara tufft att flytta från ert vackra casa!
    Nu är vi hemma från La Palma igen, sååååå tråkigt att vara i Sverige för fy vilken sketväder vi har på västkusten. Så trött på detta nu så vi kollar på utlandsflytt typ varje dag. Hoppas det blir av en dag!
    Skönt med en vecka i värmen iaf 🙂

    Kramis

    • Ja, det kommer det :)) Även om vägen dit är tuff så får man ibland beta sig igenom tunga tider innan det blir lättare 🙂
      Å så härligt med er resa, sååå skönt med sol o bad!
      Kramar Anna

  2. Finaste Anna, nu har jag läst dina senaste inlägg. Så fint du formulerar allt! Och jag beundrar er så som kommit till denna insikt, det är tuffa saker men jag är helt övertygad om att ni gör helt rätt. De där åren man har tillsammans som familj, då de där småbarnsåren är över och en annan typ av tid infinner sig och man slår knut på sig själv för att få ihop det, är en tid som lätt ångar på. Att man infogar i en slags levande likt många andras, dvs man kanske inte tänker på vad som är bäst för sin familj just då. Att det ändrar sig. Jag minns väl när nära vänner till oss som vi funnit där vi bor plötsligt sa att de skulle flytta till stan. Det blev liksom en liten chock. Men inte alls konstig när man tänkte efter…. och jag insåg att det ju inte var vi, vårat liv, utan deras.
    Det är modigt staka en ny väg. Inte välja bort, utan snarare värdera om. Det blir så bra tror jag! kram

    • Tack snälla Milla för dina kloka ord>3
      Det är alltid fint at få bekräftelse på svåra beslut, även om man själv är säker i sin sak.
      Kram Anna

  3. Det svåra är helt klart ATT bestämma sig. När det är klart, tycker jag inte det är alls så svårt att följa utstakad plan liksom. Och vad synd med stolarna, säger jag då. Maken bara skrattar och säger att vi har tillräckligt med stolar. Hehehehe…..Hoppas er lilla prinsessa kryar på sig snabbt.
    Kram Mia
    http://happyvardag.se/2017/02/26/pafylld/

    • Sååååå sant MIA 🙂
      He he, men jag har köksbordet kvar, det kommer bli till salu 😉
      Kraaaaam Anna

  4. Klart det är ett stort och tufft beslut att ta, när man ska flytta! Men det är som du säger, ens hem är där man har sin familj. Och tar man med sig sina saker, så är ju det också sitt hem. Det man bor i är ju “bara” ett hus eller en lägenhet… det är ju det man har närmast runt sig som gör att det är ett hem.
    Vi tog steget för 16 år sedan och flyttade 20 mil från Dalarna och hit till Uppland, när barnen var små. Just för att få ett bättre liv tillsammans då mannen veckopendlade hit och hade gjort i flera år. Det är absolut inget jag ångrar! Jag minns hur det kändes att se honom genom köksfönstret, se hur han vid 17:tiden rullade hem med bilen en vanlig tisdagskväll…. Det var lycka! Mot att han tidigare kommit hem vid 18:30-19 tiden på fredagskvällarna och åkte vid 4:30 på söndagsmorgnarna…
    Nej, allt man kan göra för att få det bättre tillsammans, det ska man våga testa på! Lycka till!
    Kram/Maria

    • Å TACK Maria <3
      Det är alltid skönt att ta del av andras historier och hur man kommit fram till olika beslut.
      Hoppas du får en fin kväll!
      Kram Anna

Comments are closed.