Postkalassyndrom…

♥ Älskade älskade snart 12-åring ♥

 ♥ Älskade familj ♥

Heeej,

Tidigare idag…
En vansinnigt vacker vinterpromenad i byn.
Med min familj, minus min syster med familj då…

Ja… 
Sen brast det typ.
Uppbrott och alla skulle åka hem.
Jag var och är… helt ärligt slut.
Slut i rutan.

Tro mig, jag vill så mycket.
Och jag anstränger mig till det yttersta för jag vill att alla ska må gott och ha det bra. 
Det är ju klart att make och dotter skall firas då de fyller år.
Det begriper ju vem som helst.

Men ja, det är som att ta till alla de reserver man har efter både jul och nyårsfirande.
Jag gör verkligen INTE allt själv, absolut inte.
Men ja, planerar det mesta är det nog jag som gör.

Jag har försökt hålla maten ganska enkel, med enkla smaker och inte förtifjorton ingredienser.
För det är klart att ställa till med två kalas efter jul och nyår kräver ett visst mått av planering.
Både ekonomiskt och tidsmässigt.

Klart vi kunde caterat mat om vi hade haft ekonomi till det. 
Men nu har vi inte det. 

Det är ju för att man vill träffas som man har kalas.
Eller hur.
För att få vara tillsammans med sin familj.

För att man vill vara dem nära.
Och ha dem hos sig.

Så när de skulle åka hem kom tårarna.
Det gick inte längre att dölja det faktum att postkalassyndromet slog till. 
Jag blir både arg och besviken på mig och min kropp och själ.

Jag vill orka, jag är stark.
Men så kommer de där skörheten.
Den som gör att vissa saker bara  hänger på en skör skör tråd. 
Ja, då kom både mina och mammas tårar.
Och pappas.

Jag gick och la mig när vi vinkat hejdå.
Slocknade. Däckade. 

Nej.
Det är på inget vis synd om mig.
Jag vill bara förklara att vi alla är olika och ibland tar energin slut. 
Klumpen sitter i halsen än.
Gråten likaså.

Men jag kommer igen.
Så är det ju.
Det gör de flesta av oss.
Men för en del, såsom jag, är det liksom lättare att tippa över gränsen lite då och då.
När alla känslorna kommer på en och samma gång.

Tack och lov så har jag ju min blogg.
Den som ibland ifrågasätts…
Men det är min ventil.
Här kan jag skriva det som jag har svårt att säga.
Då får jag det ur mig. 
Det är mitt sätt att hantera det på.
Och när det gäller människor och hur man reagerar så är det ju högst individuellt. 
Ingen är den andra lik.
Det brukar jag försöka påminna mig själv om.

Så döm mig inte för hårt.
Det är jag antagligen lite för bra på att göra själv.
Men jag lär mig.
Sakta.
Och lite i taget.

Tack till dig som tog dig tid att läsa mina reflektioner och tankar. 
Finaste kvällen önskar jag Er!

♥ Kraaaaam Anna ♥

22 thoughts on “Postkalassyndrom…

  1. Sandra

    Fina du!
    Känner så väl igen mig i det du skriver. Jag är en väldigt känslig person och tar liksom som slut efter jul och nyår precis som du beskriver. Det är så mycket social stress som ska lägga sig. Även om man tycker om personerna man umgås med så är det som att energin inte räcker till att bearbeta alla härligheter.

    Kram på dig! Tack för din fina fina blogg, från en trogen bloggläsare 🙂

    • Tack snälla för din respons <3
      Antar att du med är en HSP-personlighet och då kan man liksom tappa fotfästet en smula efter alla festligheter.
      Känner mig trött på mig själv att energin bara tar slut... Å det var lite så för oss alla idag tror jag.
      Det värmer mitt hjärta att du troget läser min blogg!
      Var kram Anna

  2. Anna

    Hej!

    Läser din blogg varje dag fast skriver tyvärr aldrig någon kommentar. Ta hand om dig… och jag kan också känna igen mig i dig ibland…
    Jag har tagit det stora steget att gå ner i arbetstid under våren, kommer att jobba 60% , 3 dagar i veckan. Det känns så fantastiskt bra då jag vill ha mer balans i livet med min familj!

    Stor kram till dig!!! / Anna

    • Hej Anna!
      Tack för din kommentar <3
      Klokt beslut som säkert kommer gynna er alla!
      Inte lätt att ta sådana beslut, men när man väl tagit dem så brukar det ju kännas bättre...
      Ska ta upp lite med min läkare i slutet på januari.
      Ta hand om dig!
      Kraaam Anna

  3. A-C

    Läser och känner igen mig. Har dock inte den ventilen du har.Allt stannar inom.Möjligtvis att familjen får sig en känga när det blir för tungt.
    Somliga kallar oss känsliga och att vi tar åt oss för lätt.Må så vara, men känslighet, är en fin egenskap.
    Ifrågasätta din blogg?Ditt val och du står för vad du skriver Anna.Du kommer igen❤.

    • Hej A-C!
      Tack för dina ord.
      Hoppas du kan finna din ventil… dagbok brukar med vara ett bra sätt.
      Ta hand om dig!
      Kram Anna

  4. Camilla

    Hej Anna! Läser ofta din fina blogg och känner igen mig i det du nu beskriver. Trodde jag var ensam om att känna så ibland men har på senare år förstått att så är det inte alls. Är bra på att bita ihop tills det inte går längre och då kommer tårarna eller ibland ilskan. Saknar en ventil… det kanske jag får jobba lite på detta året! Fortsätt du med bloggen om du själv orkar och vill!
    Kram Camilla

    • Hej Camilla!
      Nej, ensamma är vi inte om dessa känslor.. Och visst måste de ut på något vis.
      När var och hur lärde vi oss fenomenet bita ihop..?
      Och varför är vi det tills det bara brister..?
      Hoppas du hittar din ventil. Tipsade en annan här om dagbok, kan det vara något för dig..?
      Kram Anna

  5. Åh du fina fina människa! Jeep, du lever nära dina känslor och du gör verkligen ingenting halvdant. Att du dessutom ställer skyhögt högre krav på dig själv än på andra är så självklart på något sätt. Och det är enkelt att säga att du bara ska tagga ner, att du inte behöver gå all in, att du inte borde känna så du som är så bra…..men om det vore så enkelt så hade du ju redan gjort allt det där. Somliga människor är lite för bra för sitt eget bästa raring och du är liksom så. Önskar jag vore nära, då skulle jag kilat över, kramat dig hårt och länge och vaggat dig i min famn. Du är klok som skriver. Du är klok som vägra reflektera. Och du är så mycket mer människa än så många andra vågar vara. Jag hejar på dig! Ha lite tålamod med dig själv nu. Vila och se till att stanna hemma nästa vecka. De två sista meningarna är en order. Hade du jobbat hos mig, hade jag tvingat dig att vara hemma och sedan mjukstarta nästa vecka. Varmaste kramen om från den blekingska skärgården
    http://happyvardag.se/2017/01/08/vinterskrud-och-restfest/

    • Fina fina goa Mia…
      Hade gärna tagit den där kramen nu då gråten är alldeles nära.
      Försöker så febrilt, jag lovar att jag försöker ha tålamod ed mig själv men det är lättare sagt än gjort.
      Sov got och tack för din alltid så närvarande omtanke <3
      Kraaaaaaaaam Anna

  6. Jag förstår precis vad du känner. Har haft en höst då allting bara känts överväldigande och jag har gråtit för ingenting… men ibland kommer såna perioder och det är nog bara att acceptera. Sen är det väl ofta så att vi (främst kvinnor tror jag) sätter höga krav på oss själva. Var rädd om dig och var snäll mot dig själv, viktigt att göra sånt du mår bäst av, i den mån det går. Stor kram till dig vännen, Suss

    • Tack snälla Suss!
      Visst är det så… Hoppas att det känns bättre för dig nu.
      Tack för din omtanke <3
      Varma kramar Anna

  7. inger

    Är väl inte konstigt att man känner sig slut, efter så många kalas som du haft. Och fina också. Såå helt perfekt. Du verkar lägga ner mycket jobb på dina bjudningar. Såå roligt för gästerna. Ha nu en underbar fortsättning på 2017. Kraaam Inger

  8. Så underbart att du delar med dig. Alla har vi nog svackor och fläckar. Jag tillhör dem som älskar när vardagen blir till fest och tycker om att ha folk omkring mig. Men jag är så på alerten när detta sker så jag blir väldigt trött och behöver stunder under, t.ex. julperioden med total ensamhet. Får jag inte vara totalt ensam mellan varven, blir jag helt utpumpad. Ingen kan veta helt hur någon annan känner men jag kan förstå din känsla. Än en gång, tack för att du delar dina känslor.
    Önskar dig fina januaridagar.
    Kramar
    Maria

  9. Hej och tack för din kommentar hos mig. Jag kan som sagt känna igen mig i det du beskriver och trots att jag är “frisk” och arbetar blir jag alltid trött av sociala relationer. Det tog tid för mig att själv förstå den kopplingen men när jag gjorde det blev livet enklare för hela familjen. Om vi ska ha gäster eller ska på kalas behöver vi helt enkelt planera in för en vilodag därefter annars vet jag att jag inte kommer att orka. (Nu har jag ju inte följt dig och vet inte anledningen till att du känner som du gör) men för egen del måste jag nog planera in vila på samma sätt som aktivitet och det får helt enkelt alla nära mig acceptera om jag ska hålla mig hel. Kram

    • Hej Jessica!
      Tack för att du tog dig tid att skriva hos mig.
      Det var ett fint råd du kom med, det är säkert så att jag måste göra den omprioriteringen i mitt liv med. Jag tar det verkligen med mig.
      Håll dig hel och va rädd om dig!
      Kram Anna

  10. Sofia B

    Åh, usch. Kram! =)
    (Från ännu en som ofta läser men sällan kommenterar.)

Comments are closed.