På makens order…

dsc_4873

Heeeej,

♥ Hur många kramar finns det i världen? ♥
Inte vet jag, men jag skickar ut ett helt gäng här och nu!

***

Jag är hemma.
På min mans order.
Ibland är det bara så väldigt väldigt skönt när någon annan tar ett beslut åt en.
Så.

dsc_4874

Jag låg kvar i sängen till nio.
Även om jag inte sov, så vilade jag ändå kroppen.
Gick upp, duschade och åt frukost en lång stund.

dsc_4875

Jag mailade jobbet igår kväll, och jag fick svar av min chef med vändande post.
“Klokt Anna!” var hennes första ord.
För jag var helt ärlig.
Skrev precis som det var.
Det är ingen förkylning eller magsjuka.
Jag behöver bara pausa ett par dagar.

dsc_4877 dsc_4879

Idag blåser det nästan storm ute, så jag håller nog till på insidan än så länge.
Om det stillar sig tar jag en tur i skogen och hittar kanske lite granris…

I helgen skulle jag vilja få hem en gran.
De små sakerna som liksom gör en glad.
Nu menar jag inte att jag är deppig, lite melankolisk mer kanske.
För hur det än är så måste jag ibland inse att jag måste pausa emellanåt.

dsc_4880

Dottern har en önskan om att baka pepparkakor.
Kanske kan jag uppfylla hennes önskan imorgon efter skolan.
För i mitt mammahjärta gör det ont när man får skala bort
än det ena än det andra, för att tiden inte räcker till.

Jag vet med att jag inte är ensam om att känna så här. 

Så säg mig.
~ Vad är absolut viktigast för dig kring jul? ~

♥ Kraaaaam Anna ♥

22 comments on “På makens order…

  1. Sandra on said:

    Kram Anna!

  2. Klokt av mannen din & av dig att ta Paus ……..
    Det viktigast för mig/oss kring Jul är att ta allt med ro,ingen stress & få vara tillsammans ❤️
    Fast det är det ju varje da´ hihi …

    /Kram till dig & ta hand om dig!

  3. Christine on said:

    Inte bara klokt, utan även modigt gjort Anna! Modigt att våga säga ifrån, att inte skylla på någon fysisk åkomma utan erkänna för sig själv och för andra att man behöver stanna hemma och pausa lite. Så bra att du skriver om det, det gör det mer legitimt. För inte är du ensam om att känna som du gör, det vet jag genom mitt arbete som arbetsterapeut och även genom hur jag själv känner ibland.

    Var rädd om dig och fyll dessa dagar med må-bra-saker (och vad det är vet ju bara du själv). Kram!

    • Tack snälla Christine för dina ord.
      Ibland är det ju så att bekräftelse är väldigt skönt att få.
      Att ljuga ihop en historia till min chef och kollegor skulle jag aldrig kunna göra.
      Kan inte ljuga överhuvudtaget.
      Och jag är även tacksam för att min man bara satte ner foten och sa “Nej, stopp, jag bestämmer åt dig.”
      Ibland behöver man det med..
      Ha en fin dag!
      Kram Anna

  4. Läste dina senaste inlägg, du skriver så inlevelsefullt om hur det är, just hur oglättigt det kan vara. Mina ord är också slut… har dragit på mig nån slags konstiga symptom som inte känns ok. Kanske är det så att den här tiden mår jag alltid kass inombords för att december är som den är och struntar i det mesta o ändå blir det knas. Ta igen dig nu finaste Anna o tack för att du vågar sätta det på pränt mitt i värsta julmyset. Kram

    • Tack Milla!
      Hoppas att du med kan pausa och ta hand om just dig.
      För det är väl det vi är rädda för.. Att det ska kännas egoistiskt att stanna hemma från jobbet och ta hand om sig själv.
      Fast det är ju det motsatta med. För man är inte alltid en så kul fru eller mamma när man känner att man inte räcker till.
      Jag känner mig lite sorgsen över att man får skala bort så mycket som man skulle vilja för jobbet tar en makalöst stor del av ens tid.
      Jag trivs på mitt jobb och mina kollegor är toppen. MEN jag vill inte vara där mer än 40h i veckan…
      Visst kan jag gå ner i tid nu, men det är ingen rolig syn i framtiden (orangea kuvertet) att jobba mindre när man varit så mycket sjuk som jag.. och du med tänker jag.
      Vi får försöka finna nya vägar.
      Ta hand om dig du med!
      Kramar Anna

  5. Svar: Tack så mycket, kul att du gillar mitt inlägg 🙂 Ja men med barn förstår jag att det är svårt, de växer ur kläder så fort och smutsar ju ner sig på ett annat sätt. Ett tips är såklart att försöka köpa kläder second hand och ändå inte i överflöd utan tvätta ofta – bor man som vi gör och inte behöver bry sig om att boka tid i en tvättstuga är ju det där smidigare såklart. Tråkigt att hon trillade och slog sig, men samtidigt hör det väl barndomen till – skrapat knäna har vi nog alla gjort både en och två gånger. Att det gick bra för henne är såklart viktigast, alltid – men släng inte byxorna för det! Att lappa byxor, framförallt knäna är himla enkelt eller så kanske du kan använda tyget till något annat?

    Låter klokt av din man och bra att du lyssnade. Att vila och pausa är oerhört viktigt.

  6. Åh nej min kommentar försvann så nu blir det bara en kort en;
    Så himla bra att du är hemma & tar hand om dig Anna!! Det kan vara svårt att lyssna på kroppens signaler men så bra att din man fångade upp dig i det & liksom bekräftade det du redan visste.
    Ha det nu så jättebra i ditt mysiga hus & njut av att bara vara för en stund:-).
    Många kramar!!

  7. Svar: Åh men är det sant? Så otroligt glad jag blir! Det går ofta att lappa, laga eller göra om. Just jeans har jag mycket lappat, tycker tom. det är snyggt! Klart man kan ha det, supertufft ju! Kam till er <3

  8. Anette on said:

    Hejsan!
    Jag säger som flera andra här, klokt beslut! Tack för att du delar med dig, och jag känner igen mig i mycket av det du skriver om. Och tänk att det ibland känns bättre när någon annan säger det man egentligen redan vet, exempelvis “råd om att stanna hemma och vila”.
    Efter många år av stressig tillvaro, både på arbetet och hemma, mådde jag till slut inte alls bra. Det handlade om situationer som jag inte kunde styra, men jag försökte dag ut och dag in att hantera allt. Tillslut kände jag knappt igen mig själv, och jag började förstå att fortsätter jag så här så blir jag snart helt utmattad.
    Så jag tog faktiskt det ovanliga beslutet att jag sa upp mig från mitt arbete och “bara var” hemma. Det väckte förvåning hos många och jag skämdes nästan lite i början när jag berättade. Men för mig har det varit fantastiskt, och även för resten av min familj. Nu studerar jag på distans för att få ett yrke som jag länge velat ha, och allt känns toppen!
    Så med detta vill jag bara säga att lyssna till vad dina känslor och din kropp säger dig, och försök att inte bry dig så mycket om “allt vi borde” göra. ?

    Vänliga hälsningar Anette

    • Tack Anette för att du delar med dig av din historia!
      Tror det är oerhört viktigt att vi kan vara öppna och lyhörda för andras livsberättelser.
      Jag delar med mig i förhoppning att hjälpa någon annan, samt att få andra att öppna sig och
      få bekräftat att jag är låååångt ifrån själv om att känna som jag gör.
      Låter oerhört starkt att säga upp sig från jobbet, det är ju sånt som man inte “får” göra.
      Så fantastsikt att du hade möjlighet att kunna göra det tycker jag! 🙂
      Lycka till med utbildningen! Vad pluggar du till?
      Kram Anna

      • Anette on said:

        Hej igen!
        Ja, det var inget enkelt och snabbt beslut att “säga upp” mig på mitt jobb. Och det är lite “förbjudet” att göra när man inte går till ett nytt arbete. Det finns så många skäl till att stanna i det trygga; som pengar, framtida pension, osäkerhet på vad man ska göra sedan m.m. Dessutom har jag alltid varit en person som vill “göra rätt för mig” och jag har knappt vågat erkänna för mig själv att jag inte orkar.
        Men jag har blivit klokare med åren, och idag ångrar jag endast att jag inte slutade på mitt jobb två år tidigare. ?
        Nu studerar jag till ett administrativt yrke, jag har förr jobbat inom vård och handel.

        Anette

        • Hej igen 🙂
          Jag är grymt imponerad!
          Tror många fler borde våga såsom du. På riktigt.
          Heja dig säger jag!
          Kram Anna

  9. Så klokt, jag skulle behöva göra precis just så emellanåt. Utan att vara sjuk.

    Kram på dig.

  10. Helt rätt! kram på dig & hoppas du får vila upp dig <3

  11. Anna-Karin on said:

    Hej Anna! Läst din fina blogg länge och brukar sällan skriva men känner precis som du. Med familj 3 barn som vi har och även jag har världens bästa make så får jag ändå inte ihop mitt liv med att jobba heltid. Jag har bett om att efter jul gå ner till 90% men min agbetsgivare vill inte det. Nu har jag minstingen på 8 år så tror inte de kan neka mig. Jag vill gå hem till mina barn på fredagar o mysfika ihop. Betyder jättemycket för mig att vara med våra egna barn. Jag sjukskrev mig igår och är hemma med vår sjuka 12 åring där man inte längre får vabba. Men hon har halsböld så jag vill inte lämna henne ensam. Försöker passa på att njuta av att grejja hemma och ta hand om mig själv. Nä vi är inte egoistiska vi tar bara vara på vårt liv innan det går i kras. Kram till dig o mys hemma o samla kraft några dagar. <3

    • Hej Anna-Karin!
      Tack för att du delar med dig av ditt liv <3
      Vet du, jag tror inte heller din arbetsgivare kan neka dig det. Visst har man rätt att gå ner i tid när man har barn under 12..?
      Min dotter fyller 12 januari, vi har ju bara ett barn (kan inte få fler) och jag mår redan lite dåligt över att jag inte kan vabba längre då...
      Men å andra sidan har jag en mycket förstående chef som skulle säga att det är ok att jag skulle jobba hemifrån då isf.
      Ta nu hand om Er och hoppas helgen blir fin <3
      Halsböld låter verkligen inte roligt... hu. Krya på!
      Kram Anna