Reflektion…

dsc_4388

[Inlägget innehåller annonslänkar]

Heeeej där,

Ännu en riktigt gråmulen dag här på östkusten och vi är hemma idag med.
Halsen gör riktigt ont på min juvel och hon har feber.
En juvel som ju kanske inte är så liten längre, men när man blir sjuk blir man ju lite mindre.
Tänk att om bara två och en halv månad ska hon klara sig själv när hon blir sjuk.
Då är hon 12 år och då får man ju inte vabba utan läkarintyg från första dagen.
Det känns i mammahjärtat.
Hade önskat att det gällde hela året då de är 12, för hon kan ju inte hjälpa att hon fyller i början av januari…

dsc_4390 dsc_4392
Glas iittala här, Skålar Mon Amie här, Ljusstake Apa här, Ljusstake Kulan Svenskt Tenn
Underlägg här

Dukning från i fredags när Sofi med familj kom.
Vi bjöd på fisksoppa och ett gott surdegsbröd, som någon annan hade bakat 🙂

Vänner.
Inte en självklarhet.
Tänk så viktiga de är i ens liv ♥

dsc_4393

***

Jag tror att jag har skrivit om det förut.
HSP – High Sensitive Person

Jag har gjort ett sådant test och det visar på att jag är en Högsensitiv Person.
Det gör att jag tänker en hel del och tar in väldigt mycket.

Citat från HSPSverige.se:

“Inte sällan leder det till att man som känslig individ känner sig överväldigad, överbelastad, av intryck.
Man blir helt enkelt lättare överstimulerad när saker och ting blir för intensivt, komplext eller kaotiskt under en tid.”

dsc_4394 dsc_4395

Det är ju också så i vår västerländska kultur att vi inte pratar så mycket om det som är djupt och svårt.
~Varför är det så?~

Jag tror att det beror på att det är lite obehagligt att ta del av andra människors känslor och tankar.
För livet är inte alltid glättigt och glatt.
De flesta av oss går igenom svåra och tunga saker.
Skillnaden är hur vi väljer att tackla dem.
Och kanske är det dax att öppna upp lite och ha förståelse för att en del är känsligare än andra.
Det kan ju inte alltid vara den känsliga personen som ska anpassa sig tänker jag.
I Sverige räknar man med att ca 1,5 miljon är HSP personligheter.
För inte kan vi sopa allt under mattan och låtsas som att “mörkret” aldrig har funnits.

Jag har ju valt att tänka på min livsresa som lemonade.
“If life gives you lemons, make lemonade”
Alltså, jag vill göra något bra av det som hänt.
Men tro mig – den där döden skrämmer mig fortfarande.

Igår och idag är det mina dagar då min systers stamceller vandrade in i min kropp.
Den 24:e fick jag vara med henne en stund när hon låg i den där centrifugen.
Den 25:e oktober 2007 var jag för dålig så jag kunde/fick inte sitta hos henne.
Hon låg där stilla stilla och fick inte röra sina armar på många timmar, medans de centrifugerade ut
de livsviktiga cellerna till mig.

Då, när hon gav mig liv i två små påsar.
Jag kommer aldrig någonsin glömma vad jag kände då.
Ödmjukhet inför det liv jag fick tillbaka.

dsc_4396

Inget av det jag gjorde gjorde jag själv.
Jag hade en hel armé som kämpade med mig.
Min familj och mina vänner.

Viktigare än allt annat.

Livet är ju ingen tävling.
Livet är för mig en gåva.
Jag försöker sålla bort det som rubbar min värld, men det är verkligen inte lätt.

Så.
~Vad gör det då att jag är hemma och samtidigt vilar upp mig när min skatt är sjuk?~
Just det – ingenting.
För i mitt hjärta vet jag att ingen anklagar mig.
Men mitt huvud kan spöka för mig och säga att “vad gnäller du om..?”

Precis.
Det är inte gnäll, det är att våga vara öppen och tala om hur det känns just nu.
Lite oroligt, lite skakat.
Och som pricken över i drog jag även dit igår på den hala trallen när jag skulle hänga ut kläder på vädring.
En bula som en apelsin och ett blåmärke som just nu drar åt ill-lila på mitt lår.
Oerhört fysiskt smärtsamt.

Men det går över.
Bulan kommer lägga sig och blåmärket blekna.

Men vi bär alla på ärr och blåmärken i våra själar.
Det brukar jag tänka på om någon “tycks” överreagera.
Vi har våra ryggsäckar, allihop.
Det här är bara hur jag är.

Väldigt naket och väldigt ärligt blev det idag.
Hoppas ni orkade hänga med iaf.

Nu ska jag serva min skatt med lite smoothie.
Ta hand om Er!

♥ Kramar Anna ♥

dsc_4397

dsc_4399

16 thoughts on “Reflektion…

  1. Carina Jacobsson

    Älskar att läsa dina inlägg och se på dina underbara bilder och erat fina hem och dessutom skriver du klokheter ?

  2. Anette

    Hej!
    Jag har läst din blogg i drygt 1 år, men aldrig kommenterat. Jag gillar att läsa din blogg eftersom du skriver och beskriver livet som det är, fyllt av både glädje och “mer allvarliga, sorgliga” tillfällen. Jag är också en högkänslig personlighet och det kanske är därför jag gillar din blogg så mycket, eftersom jag blir “berörd” av det du skriver. Jag tror också att det är vanligt att man som högkänslig ställer väldigt höga krav på sig själv. Så fortsätt att ta hand om dig och din sjuka dotter utan dåligt samvete och stressande tankar. Livet går inte i repris. ?

    • Tack snälla Anette! Ibland är det ju verkligen skönt att lyfta på locket och bara låta orden komma fram…
      Kanske lite dax att lyfta fram det här och inte lägga locket på… Ser så mycket omkring mig som ska mätas i prestation och ibland blir jag helt snurrig, som att det jag gör och presterar inte är något värt.
      Fast egentligen är ju mänskliga handlingar och omtanke om varandra det finaste som finns.
      Vi tog tempen här nyss och den visar på 38,8 så det blir allt att vara hemma och bara ta hand om min skatt, skulle aldrig kunna lämna henne själv när hon mår så här…
      Tack för att du skrev till mig!
      Kram Anna

  3. Så vackra bilder och så fin reflektion! Hoppas lillstumpan tillfrisknar snart. Ha en fin eftermiddag och kväll. Kram Annika

  4. Så härliga bilder och fina reflektioner. Du är klok du. Hoppas lillgumman frisknar till snart. Ha en fin kväll. Kram Annika

  5. Hej raraste Anna
    Tycker du är stark som vågar dela med dig av så mycket av dig själv, dina tankar och vad som händer i ditt liv. Fint gjort och vi skulle behöva fler som dig. I bloggvärlden matas vi dagligen med en nästan perfekt vardag och även om man vet att det är förskönat så påverkar det oss tyvärr negativt. Jag skriver inte själv om privata saker på min blogg men vill verkligen ge en eloge till er som gör!
    Ta nu väl hand om både dig och dottern och känn absolut inte att du ska göra något annat än just bara det!!!
    Varma kramar, Tina

  6. Lena

    Vilken fin blogg du har, mysig. Så ärlig och medmänsklig.
    Jag är också HSP. Det var så skönt när jag kom på det, många bitar föll på plats.
    Kram Lena

    • Tack snälla!
      Så fint av dig att skriva tillbaka. Jag uppskattar verkligen att du med delar med dig. Tack.
      Vi är verkligen inte ensamma <3
      Kram Anna

  7. Vackert och insiktsfullt skrivet vännen. Det där med att balansera mellan att bejaka sin egen situation och att våga lyfta blicken är så viktigt. Man får grotta ner sig och självömka ibland och man måste våga lyfta blicken efter det. Av allt jag läst hos dig att döma så är du otroligt duktig på det där.
    Och att våga ventilera sina tankar och känslor är vägen, sanningen och livet för mig, även om jag inte är någon HSP. Kramen till dig fina du….

  8. Många vackra tankar här Anna…. jag har många ggr undrat om jag är en HSP. Utåt är jag nog ganska återhållsam och cool, men har fruktansvärt svårt att stänga av, kan vara så insiktsfull men ändå så stormigt känslomässigt så man vill stänga av. Man ältar o ältar…. gah om det fanns en avstängningsknapp :). Kram o tack för dina fina inlägg

  9. Här har du en till som är HSP enligt tester.. har fått mig att reflektera en hel del över hur jag är och har varit under åren. Skönt att lära känna sig själv och förstå mer.

    Jag tror dom där djupa samtalen uteblir delvis för att vi inte ger dom tid. Det kan ju ta ett tag att komma dit i ett samtal, i alla fall om man inte är lagt åt det hållet att man dyker ner där direkt som jag kan tendera att göra ibland 🙂
    Kanske är det också vår individualistiska kultur som bidrar till att det blir så? Att vi är invanda med att leva relativt ensamma med tankar och känslor? Jag kan störa ihjäl mig på att man hälsar “Hej hur mår du? Jo, tack jag mår bra” bara på ren rutin utan att egentligen svara på frågan om hur man mår. Ibland har jag faktiskt svarat rakt ut precis så som det är och det är inte alltid folk kan ta emot svaren.. Sen är jag nästan alltid som ett aprilväder, det varierar nå väldigt men det beror nog också på att det hänt mkt svårt i mitt liv sedan tonåren, av olika slag. Men det har lixom varit både bra och dåligt på samma gång många gånger. Ja, nu svävade jag iväg här 🙂

    Till nåt mer ytligt.. ser att du dricker ett av våra favoritviner, Sancerre. Nom nom 🙂 Älskar att den är lite sådär bubblig.

  10. Älskar dina öppna ärliga texter och fina tankar om livet. Vacker dukning, också.
    Varm kram till dig
    Maria

    • Tack snälla! Det betyder mycket med feedback då det ju är lite nervigt att lämna ut sig så.
      Samtidigt som det är befriande.
      Ha en fin onsdag!
      Kram Anna

Comments are closed.