De kommer med jämna mellanrum…

dsc_7858

dsc_7859

♥ Min ovärderliga skatt ♥

Heeej,

Up-and-working-idag, men knappast running ska erkännas…
Just nu känner jag mig i den där fasen när jag funderar en massa…
Och precis samma tankar malde i mitt huvud förra året

Även bilderna är från förra året…
Från en ljuvlig dag på fälten bland alla höbalar.

dsc_7862 dsc_7870

Min tokiga underbara skatt…
Ni vet, nu börjar all vardag göra sig påmind efter den sköna semestern.
Då när man har tid att vara och vara tillsammans…

Jag vill finnas mer för min juvel.
Hon börjar bli stor, men är samtidigt min lilla flicka…
Och jag brottas med tankarna om tiden.
Den som ena dagen verkar räcka hyfsat, för att nästa stjälas av nån osynlig tidstjuv…

dsc_7894

Sömnen blir för mig lidande när jag funderar för mycket…
Och det känns som om kroppen ibland inte riktigt orkar de sista procenten.

Då svajar jag och känner mig både otillräcklig och osäker…

dsc_7899

Nu är helgen i sikte och det är tid för familj och återhämtning.
Helt enkelt nödvändigt med en osocial september.
Inget illa ment, bara en nödvändighet i detta casa…

– Behöver ni med pausa socialiserandet ibland? –

På jobbet funderar de flesta av oss på den där fiffiga uppfinningen som ska göra oss
ekonomiskt oberoende 😉

För hur det än är så kan man köpa sig tid…
Det skulle då jag göra om jag kunde, tro mig.

– Ärligt… Vad skulle du skaffa dig om du vore ekonomiskt oberoende? –

Nu önskar jag er en fin torsdag!
Min torsdag innebär Växjö ToR för en workshop!

♥ Varm kram Anna ♥

dsc_7910

5 thoughts on “De kommer med jämna mellanrum…

  1. Känner igen det där med att önska mer tid för barn. Har alltid önskat mig tid för min dotter. Nu är hon 20 år och ärligt så känns det lite skönt att inte gå med dåligt samvete för tiden. Samtidigt som den tid jag får med henne är så värdefull. Vi har en stundande resa tillsammans. bara hon och jag. Längtar det ska bli så underbart. Jag behöver också tid för att vila mig från det social ibland och det ska jag ta mig denna helg. Behöver verkligen det.
    Må så gott.
    Kram
    Maria

  2. Man har sina ups and downs och jag tycker det får vara så, så länge down inte tar överhanden. Livet kan inte vara på topp och kännas underbart hela tiden.
    Tid önskar väl alla sig mer av. Fast jag skulle inte sluta arbeta. Jag gillar att arbeta, både det jag gör och det sociala som ett jobb för med sig. Men jag skulle kanske inte arbeta heltid. Någon dag extra i veckan hemma hade inte skadat. Nu har jag ju inga barn, men att bara ha en dag att få vara, läsa en god bok eller mysa med någon serie på TVn. Helgerna nu går mycket åt till att ta hand om hemmet och att träffa vänner, det blir inte så mycket tid över till att bara vara.
    Hoppas du kommer upp ur svackan snart.
    Kram Helén

  3. Hej smulan!
    Ja du…tänk om man var ekonomiskt oberoende…
    Jag skulle sluta jobba på studs…skulle inte ha några som helst problem att fylla min tid ändå….;)

    Å tänk när man får barnbarn…hur mysigt skulle inte det vara…att kunna vara delaktig i vardagen…

    Underbara bilder och jag tror det är bra att man periodvis pausar det sociala…
    Tror absolut det är bra att bara vara för sig själva och njuta av det…

    Snart kommer ditt dåliga samvete släppa för lillsmulan…snart kommer HON nämligen inte ha lika mycket tid för DIG……men vet du…det gör faktiskt ingenting…för bara man vet att de mår bra och är lyckliga så blir man lycklig själv också…och faktiskt så njuter man ännu mer av de stunder man faktiskt får då…

    Jag var precis som du då de var mindre…. fick dåligt samvete bara jag tog mig en egen dag på stan….
    dumt….för man behöver ju det ibland….. Men NU….nu för tiden är jag ju lycklig bara över att äta middag i hop med dem…haha…

    Ert hus har verkligen gjort en förvandling…ni är så duktiga…å kanske behöver ni pausa ett lite längre tag innan ni tar tag i nästa projekt…;) Jag är också såååå sugen att göra om i sovrummet. Det börjar bli bra slitet så lite ny färg ska det allt bli här så småningom…
    Kram vännen!
    Katarina

  4. Så svårt att få livspusslet att fungera igen efter långledigt. Känner igen mig precis i det du skriver. Jag vill så gärna ha flyt i tillvaron och det är så enkelt när man inte jobbar. Just nu kämpar jag också med något som mer liknar en bergochdalbana än rak räls. Samtidigt kämpar jag med mig själv för att inte stälal för stora krav och våga ifrågasätta mina egna idéer om måsten. Hoppas du hinner tygla dina tankespöken…..
    Kram Mia
    http://happyvardag.se/2016/09/15/details/

Comments are closed.