Zoooooomar in…

DSC_9206

DSC_9207

Heeeej,

I fredags var jag och stumpefi i blomsterhandeln och köpte lite nya blommor.
Helt otroligt vad blommor gör för ett rum, eller hur?

Vi skulle köpa en liten blomma till hennes klasskompis som anordnade
Halloweenpartyt.
Fast man inte skulle ha något med sig…
Men mamman tycker att det tillhör god uppfostran att man har något med
sig till “värdinnan”, även om denna bara råkar vara 10 år.

Håller ni med?

DSC_9208

DSC_9209

Igår kände jag att det sved till lite i mammahjärtat.
Ni vet när det känns som att ens barn blir uteslutet…
Vill inte gå in närmare på det, men det handlar väl om saker som bubblar
upp som hände när man själv var liten.

Jag önskar ibland att jag inte hade så mycket erfarenhet av olika saker.
Naturligtvis har det gett mig egenskaper, men samtidigt ärr som kan rivas
upp och göra ont på nytt.
Om jag kunde skydda henne från allt som kan hända där ute i världen…
Men det kan jag ju inte… Jag kan bara försöka vara en så närvarande mamma
som möjligt och ge henne en trygg grund att stå på.
Precis som min mamma och pappa alltid har gjort.

Hur gör ni för att rusta era barn “för livet”?

DSC_9210

DSC_9211

Ljuslyktorna från Bruka hade maken med sig hem,i ett paket till sin fru,
när han kom hem från Stockholm i torsdags kväll.
Fina eller hur 🙂

DSC_9212

DSC_9213

Hoppas ni alla får en riktigt fin söndag!

♥ Varma kramar Anna ♥

DSC_9214

DSC_9215

5 thoughts on “Zoooooomar in…

  1. Ja fy vad det är jobbigt när man märker att ens barn mår dåligt. Men det jag insett är att man själv oftast upplever det som värre än vad de själva gör. I det läget tror jag det är bra att inte “förstora” händelser. Jag tror också att, precis som du säger, att vara närvarande ge trygghet och närhet är det bästa. Att överösa med kärlek utan koppling till utseende eller prestation är det bästa. Att känna att man duger oavsett hur man ser ut eller hur “duktig” man varit är oerhört viktigt.

    Bara av att du är vaksam och tänker på det, som du säger, tror jag det blir jättebra i slutänden. Jobbigt att det river upp gammalt för dig!

    Kram Lena

  2. Åh vännen jag förstår precis vad du menar att bli utesluten. Har erfarenhet efter 3 söner i skolvärlden, varav två har haft massor med kompisar medan den äldste hade det tufft allra helst i mellanstadiet. Barn kan vara väldigt elaka. Nu har han flyttat till annan stad, har bra jobb, massor med kompisar, söt flickvän och mår jättebra så det blir lättare. Som mamma är det viktigt att vara lyhörd tror jag. Jag har frågat mina barn hela tiden (och gör det fortfarande fast de nu är vuxna) hur de mår och om allt är bra men vår äldste höll inne med alldeles för mycket alldeles för länge tills det brast och då gick han bara i tvåan…. Och det skär i mammahjärtat! Han har klarat sig bra ändå eftersom han är så stark i sig själv men ibland har det varit väldigt jobbigt.
    Oj blev lång kommentarer… Vacker bukett, stor kram

  3. Hallå där!
    Men vilken man du har som kommer med presenter bara sådär..
    Å japp jag tycker också värdinnan ska ha en liten gåva/blomma även om hon bara är 10..
    Det andra skriver jag mess till dig om..;)
    Kraam

  4. Min son var bjuden på Halloween fest t en tjejkompis i fredags och det är klart att han skulle ha med sig något (det är också självklart här hemma) så ett armband och ett par glittriga örhängen köpte han…

    Usch förstår att det gör ont i hjärtat… Jag kan ärligt tycka att vissa situationer kan vara svåra då äldsta liksom är “första” som man Hamnar i situationer med, en situation hände nyligen och jag kände att man är oerfaren som förälder, självklart står vi alltid bakom honom…

    Kram på dig
    Sandra

  5. Jaa hur ska man göra för att rusta sina barn för det “hårda” livet?!
    När min 5 åriga son inte ville gå ut och säga bus eller godis för att “de skulle skratta åt honom”….?? Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Vart hade han fått det ifrån? Vaddå skratta frågade vi? Varför skulle de göra det?
    Jag tycker det är jättesvårt att ge “rätt” uppfostran. Jag själv försöker komma ihåg hur det var när jag var liten och hur mina föräldrar gjorde. Tyvärr så är inte minnet så bra.
    Det viktigaste är nog att finnas där när de behöver en och lyssna.
    Hoppas lillfia hade kul på Halloweenpartyt och va snälla ni är som tänker på den lilla värdinnan. Hon måste verkligen ha uppskattat er fina gest.
    Ha en trevlig första novembervecka/ Malin

Comments are closed.