Kanske 2 av sisådär 50…

DSC_1983

DSC_1995
…bilder kan man använda… Och det är inte fotografens fel… 

Heeeeeej!

Alltså, vad jag INTE gillar det här… Att vara framför kameran!!!
Känner mig så obekväm och blir inte nöjd med nån bild… Hänger upp mig på rynkor, miner och än det ena
än det andra… Varför är man inte bara NÖJD?????
Jag tycker bara inte att bilderna och verkligheten riktigt stämmer överens ibland.
Eller så är det helt enkelt så att jag har en vriden verklighetsbild, ha ha ha 😉

Men har jag lovat en bild så har jag. Och dottern gjorde verkligen allt och smällde av hur många bilder som helst.
Dessutom var hon världens sötaste och tyckte att mamma var jättefin i “nya” frisyren. Maken likaså.

Det är jag. Det är jag som inte är tillfreds.
Jag har tagit stryk, jag ser det.
Och jag känner det.
Själva kvalitén på håret, dvs det lilla jag har, är välskött och klanderfritt enligt min urgulliga frisör.
Men jag har tappat en hel massa hår.
Hon har klippt mig ett antal år och känner och ser skillnaden.
Det var inte så tunt innan.
Ögonen var inte så svullna och huden hade mer lyster.
Fy bubblan vad ledsen jag blir ska ni veta.
Det gör ont och det är jobbigt att inte riktigt känna igen sig själv.

En himla massa ovisshet och sömnlösa nätter just nu sätter väl sina spår.
Så hur ska det då gå att avsluta samtalen hos terapeuten idag tänker jag?
Jag har, som den duktiga flicka jag är, gjort min hemläxa.
Men jag funderar ändå på hur jag skulle kunna använda dygnets timmar på ett bättre sätt ibland.

Ja, det går verkligen fortfarande upp-och-ner. Jag vet att jag tryckte in alldeles för mycket förra veckan och
nu känner jag av det. Hur roliga saker det än må vara så klarar jag inte av när det blir för mycket.
När jag känner att jag halkar efter och inte hinner tänka.
Det är när jag glömmer saker som jag vet att jag måste stanna upp… För hur kan man glömma ens dotters uppvisning i skolan?
Men vi kom dit, i sista stund och mat i magen hade vi lyckats få till med… Men andan i halsen, jepp..

Så.

Det är ett huvud proppfullt med funderingar denna tisdag.
Så jag gör mig klar för mötet så kanske jag återkommer med nya krafter senare idag.

♥ Kraaaaaamar Anna ♥

 

 

32 thoughts on “Kanske 2 av sisådär 50…

  1. Jättefin du är i håret!
    Vad gör väl lite rynkor och lyster när du har ett hjärta av guld!
    Söta du <3
    Kram

  2. Hej min fina vän!

    Du är bedårande i din nya frisyr! Så fin!
    Du är vacker både på utsidan och insidan ska du veta. Även fast du inte tror det själv:)
    Vännen du måste låta det få ta tid! Du har ju så mycket att jobba med som du gått igen och du har kommit en lång bit på vägen men har en del kvar. Ett steg fram och två steg bakåt är ju en klyscha som faktiskt stämmer:) Låt det få ta tid nu! Din hälsa är viktigast!
    Jag finns här om du vill prata av dig.

    Ta hand om dig nu!

    Stor kram

    • Sötaste Sofi! Du är så enormt kärleksfull, och din omtanke tar aldrig slut. Tack för att du finns i mitt liv <3
      Kramar Anna

  3. Annika

    Har följt Din blogg en längre tid och låter mej inspireras av både det jag får se och ta del av.
    Din beskrivning av hur det känns då krämpor sätter sej utvändigt är väldigt igenkännande. Känns inte särskilt upplyftande då även ansikte och hår tar stryk av sjukdom.Förstår att Du är ledsen över detta.

    Du blev väldigt fin i håret! Ditt utseende skvallrar inte om allt Du verkar gå igenom.

    Tack för en trevlig blogg
    Annika

  4. Hej raraste!
    Jag tycker du ser väldigt fin ut och någon tappad lyster syns inte på bilderna, tror som så många andra att ditt varma inre lyser igenom även i det yttre så vi inte ser vad du ser. Rynkor hör till vårt åldrande och på andra kan jag tycka att det är riktigt vackert men kanske inte på mig själv ;).
    Så snyggt det blev ditt skrivbord med den grå färgen och guldbeslag.
    Ha nu en fortsatt fin vecka.
    Kramar i massor

  5. Hej Anna!
    Du är jättesöt i din nya frissa!!! Så klart är man aldrig nöjd själv med hur man ser ut. Det känner jag igen. Jag känner också alltför väl igen det där med att boka in alldeles för mycket i almanackan. Jag höll på att gå ordentligt i väggen för några år sedan. Hade massor av symptom på stress och precis som du klarade jag plötsligt inte längre av att göra en massa (om än roliga) saker. Det blev kaos och jag fick lida för det efteråt. Det var svårt att acceptera, men illa tvunget. Jag kan än idag få signaler på den där stressen som jag bar på för länge sedan. Det är viktigt att lyssna, men oerhört svårt att acceptera. Jag vet! Det är en process som tar tid. Du kommer att nå dit!
    Ta nu väl hand om dig. Lite lugn och ro.
    Kram

    • Tack gulliga Tina <3 Börjar bli stressad över att går tillbaka och inget är klart än och nästa vecka är det ju den 1 april.. Ovisshet är så stressande.. Ha de fint! Va rädd om dig!
      Kram Anna

  6. DU är så himla fin, hela du. Jag känner dig inte, har aldrig träffat dig… men jag känner det i hela kroppen.
    Ta hand om dig.
    Och här kommer världens största KRAM från Norrnorr!

    • Gulle du!! <3 Tack, om du visste vad det värmer. Och jag känner att du är en genomgo tjej, även om jag aldrig träffat dig <3
      Varm kram Anna

  7. Du är supersöt i frisyren! Och det där andra, trötthet och spår av livet självt kan alltid ändras! Bli bra inuti först så kommer det utanpå sen ska du se. Jag har själv tappar mkt hår under några skeden i livet men det har kommit tillbaka med kraft. Kroppen är lite listig ibland, även om msn önskar själen kunde vara smartare. Kram!

  8. Vackra du! Och så fin du är i nya frisyren. En annan har inte ägnat en tanke på sitt hår måste jag väl erkänna, som danslärare blir det mest uppsatt:)
    Ditt inlägg berör mig, får mig att stanna upp, tänka och reflektera.
    Och trots att vi ju inte känner varandra måste jag säga att du verkar vara en sådan varm och omtänksam människa.
    Kram till dig

  9. Du är jättefin i nya frisyren! Verkligen.

    Men jag känner igen mig i det jag skriver. Ibland försöker jag ta selfies med mobilen, men jag tycker bara att jag ser helt “skev” ut. Inte kan jag väl se ut sådär, slutar det ofta med att jag tänker! 🙂

    Kram Jennica

  10. Du blev jättefin i håret!!! Det syns inte allt att det är tunt som du säger.

    Jag tror att det är svårt att se det vackra i sig själv. Men du ser verkligen inte trött ut och du är så inspirerande och det är alltid kul att läsa din blogg.
    Så. Var nu lite snäll mot dig själv och förhoppningsvis kan du se det vackra som vi andra ser!
    Varma kramar Malin

  11. Du är verkligen bara jättefin! Super fin frisyr och inget att hänga upp sig på alls. Jag hoppas så du återhämtar dig bra! Drick Aloevera för hyn och håret, det har givit bra effekt på många vet jag. Stor kram Pernilla

Comments are closed.